Totalt kaos..

I hjärnkontoret.. Satte mig ner nu, klockan är sisådär snart 20.00.. Det har gått i ett hela dagen..
En demon är borta från lägenheten..haha.. Ett stort dåligt samvete är fixat.. Nu kan dom inte gömma sig i garderoben längre, spökena eller de små hustomtarna..
Varit på tippen med skräp, och skänkt kläder till röda korset.. Nu är det bara resten kvar.
 Städning imorgon för nu ser det istället ut som attan i denna lya.. Hmm..
 Och imorgon finns det inga ursäkter kvar, för den lilla stora sonen. Imorgon får han hjälpa till..

Kommer ihåg en episod från min ungdom, eller kanske rättare sagt barndom, tror jag var en så där 13 bast. Mitt rum var i en salig röra, och jag hade smitit ifrån städning i flera dagar.
Ni vet, bortförklaringarna blev allt värr varje dag.. Ont i huvudet, mådde illa, men mamma, snälla.. Men mamma;
-Inte idag, ska ju träffa henne, just hon, idag och hon kan inte på flera dagar sen.. Birgitta, gittan..:)
Men så kom då dagen med stort D, idag skulle det ske, NO MERCY!!
Under en av rasterna, denna domedag, denna städdag, denna olycksaliga dag, så busa vi grabbar som vanligt. Rent livsfarliga lekar, kan tyckas idag men då hade man inte någonsomhelst vett, liksom..
Jag satt på en polares axlar, och kämpade mot en annan kompis som satt på någon annans axlar.. Och!! Trillade av, förstås, rakt ner i asfalten.
Aj, aj, aj.. Armen, kommer ihåg smärtan, det gjorde så ont.
Skolsysterbesök, tyvärr ingen snygg sådan, men snäll. Hon tyckte jag skulle gå hem för dagen och säga till mina föräldrar att åka och röntga armen. Jag linkade hem, tyckte synd om mig själv, ont och bedrövad.

-Mamma!! Vi måste åka till sjukan, jag har skadat armen!!
-Nähä, du, min goda Ulf, den går jag inte på, svarade mamma, till min stora förskräckelse.
-Men, men, jag har jätteont, trillade ner från en kompis axlar, det var faktiskt..det är..
-ULF!! Inga mer bortförklaringar, nu städar vi, jag hjälper till.

Oh, jag gick där, med ond arm och bar, damma, ni förstår, det var verkligen kaos i rummet, och detta var en höststädning..
Någonstans under tiden, förstod iaf morsan att, aha, det kanske är så att han har väldigt ont.
När rummet var klart och jag ändå inte ville ut och leka, smärtan var kvar, då åkte vi till akuten och röntgade. Resultatet av bilderna visade ett brutet underarmsben..
Stackars mamma, hon blev förtvivlad, hade tvingat sin son att städa rummet med bruten arm, och jag utnyttjade förstås situationen och fick en present och fika med prinsessbakelse på stans sjysstaste fik..
Jag lärde mig en sak, att om man skjuter upp eller ljuger om saker så tror ingen på en när man väl säger sanningen:))..

Haft tvättstugan, så det ska jag nu ägna mig åt en stund.. Att vika tvätt.. Tror jag.. Kanske gör det imorgon, för då har jag ju inget annat för mig..haha..

Alex!!

Från det ena till det andra.. Wasabinötter!! Är det verkligen gott?? Tror jag håller med min son.. De som gillar det måste vara lite galna.. Jag känner en som gillar det, galen, kanske, helt fantastiskt underbar, ja..)
Däremot, mmm, fudge är jag galen i.. Det kan jag inte få nog av, smakar så gott..

Cpkonferens imorgon, vill åka, men ingen barnvakt och tror inte Maya har så mycket behållning av det, att åka 40 mil t/r, lyssna på föreläsningar osv.. däremot ska jag se till att vara uppdaterad och vara förbered på nästa event.. För det skulle vara trevligt att träffa andra Cpföräldrar..

Lev väl.. Stressa inte, du hinner.. Ge dig tid och gör INGENTING..  Det är lätt att spara på minuterna och slösa på timmarna.. U.