Bad.

Imorse vaknade jag, och kände en olustig känsla i kroppen.
Maya sov som en stock, helt utslagen låg hon bredvid mig och snutta på nappen.
Undrar hur hon gör? För hon snuttar verkligen mer eller mindre bara på den yttersta delen av nappen, så man tror hela tiden den ska åka ur, på nåt sätt, lyckas hon ändå balansera kvar den, den goda nappen!! Ska filma detta fenomen, så det för alltid förevigas..

Den där olustiga känslan, visade sig vara... Försovning!! Klockan var 7.50, och vi som skulle vara på bad kl 8.30.. Thats Bad..
Upp, väcka den lilla, som förbryllat titta och undra;

-Vad är det nu då, pappa??

Välling, påklädning, leta efter mina badbyxor!! Dom låg inte där jag trodde, hitta ett par andra..
I med unge i bärsele, sköta om sig väska, handdukar, snus, napp, vattenflaska, blöjor, nycklar, plånbok, mobil, extra kläder.. Ok, ready to go..
Nerför trapp, in i bil, mot macken för köp av en kopp kaffe, för det hann jag inte med hemma.. Kolla runt bland mackorna där på macken, men inget föll matsnobben Uffe i smaken..
Men kaffet var ok.. 08.20, satt i bilen och pusta ut.
Wow vad man hinner om man inte stressar:)..
Maya lite gnällig, jag med.. Vi vaknade ju nyss. Ett sms, till en vän, virrigt, ville skriva mer än jag hann..
08.32, sitter på bänken utanför badet.. Vi hann, Maya och jag:).. Igen, besegrade vi tiden!!

Maya, gillar inte vatten! Hon tycker väldigt illa om att bli lagd på golvet, då blir hon rädd, moro-reflexen slår till och hon skriker kopiöst.. Så, stunden innan badet blev ingen höjdare. Först bli lagd på en liten madrass på golvet, sen duscha!!

-Pappa, vad är det som händer, denna morgon?? Vad gör Du??

Men, att vara nära pappas bröst, när jag håller henne ömt med mina armar, nynnar lugnande blir hon alltsom oftast glad igen..
Jag hade förväntat mig ett riktigt ramaskri, när vi kom ner i poolen, men det uteblev, däremot så ville hon under inga omständigheter lämna mitt bröst, utan tryckte sig mot mig, desperat, vilken trygghet jag måste vara, för detta lilla liv..
Denna badstund, är det habiliteringen som arrangerar, det kom 13 barn, med sina mammor och jag då:).. När Maya såg de andra barnen, alla med olika handikapp, i olika svårighetsgrad blev hon lite, lite konfunderad.. Hm.. Det kanske är lite kul, det här iaf..
Sång och bus en stund, sen fri badning.. Vi gick omkring där, i det 35 gradiga vattnet i 40 min.. Nice!!
Så ett bad, blev bra, och nästa gång vet jag hur allt fungerar och kommer göra något åt de där otäcka stunderna innan och efteråt, i omklädningsrummet..

Har sen "arbetat" lite.. Men, det känns verkligen som ett sisyfos jobb..

Nu har Maya somnat, gott och lugnt. Satt länge och pratade om dagen som gått hon och jag.
Det är en evig lycka att hon är min, det lilla grynet och att hon har en cp-skada börjar bli mer och mer som en självklarhet. Hon är unik och jag älskar henne, hon är helt underbar och värd allt!!
Så den enorma kärlek och upplevelse hon ger mig, denna villkorslösa kärlek som endast ett barn kan jag.. Wow-faktor!!

Att GE.. Att bara ge, utan baktankar (hmm, baktankar:), goda tankar, handlingar som ger kraft och lust att ge dagen idag en chans, att prata ut, att inte lämna något ogjort, osagt.. ärlighet!!
Jag är glad att jag kämpar vidare och står för de ideal som under åren blivit starkare och starkare. Samt att jag är, en stark människa, att jag kan SE och förstå.. Att jag har förmågan att med en ända blick, känna..

Att älska är stort, att älska är att Ge, och få, utan något som helst krav på mer.
Viktigast av allt, att inte missbruka ordet ÄLSKA, för det, är stort, det förpliktar, som en mycket nära, nära vän så sant sa till mig!! Det förpliktar, verkligen..

Ta hand om varandra, ta hand om era barn, era nära och kära.. För vi har endast det här..
Jorden, ur kaos föddes.. till en Ö, i universums evighet.. Vart ska vi sen ta vägen..
Tänk på den, vän.. U.