Att ha TID, tillsammans, är självfallet det ultimata, drömmen, det man strävar och längtar efter..
Att umgås, att sitta i sitt hem, när höstens mörker lägger sig utanför fönstret, och samtala om livets förunderliga hemligheter..
Att se den första snön falla, tända stearinljus, och vara nära, i en trygg tvåsamhet.. Att fira julens fröjd, fira in det nya året, skålande i champagne (Jag får väl ha champis i glaset:)..
Värma, en frusen kropp intill min.. Vakna ur vinterdvalan, av våren, av natur som vaknar, fåglars kvitter, bäckars porl och välkomna sommarens värme.. Nattbada i sjön, meta abborre från klippan, äta glass på filt, bjuda kärleksvän på termoskaffe..
Att vara två, att ha vän, vänner.. Att vara tillsammans är underbart..Alltid..!
Varit med på förskolan i några dagar, sett personalen kämpa mot besparingar.
Hört barnen vilja ha en hel banan, päron eller äpple.. Men fått nej, för det har kommunen bestämt, endast en halv frukt.. Då spar vi en slant, då kan vi bygga en pool i stångån, då kan vi laga varenda gatstump i stadens centum, då kan vi renovera torg, och åka på rekreationsresa till kroatien, när vi vill..
Har häpnat av hur mycket mat som slängs, inget får sparas.. Vilken jävla soppa, vilket bedrägeri.. Mot dom som inte har mat för dagen, de som verkligen behöver..
Jag har även sett, hur barnen, redan vid sådär 3-5års ålder, visar blyghet inför varandra, inför att bli uppmärksammade..
Idag, sjöng vi en sång, och en trumma gick runt, från barn till barn, och så skulle dom slå, spela på trumman.. Flera barn tyckte det var hur kul somhelst, men, de som vände bort sig, gömde ansiktet bakom händerna, de blyga, de som egentligen inte alls ville..
Har Ni känt det någongång, den där känslan av att alla ser en och man vill bara försvinna från jordens yta.. När, hela tjocka släkten sjöng "Har den äran" på födelsedagen, eller första gången man skulle hissa flaggan på scouterna, eller den där hemska redovisningen i skolan..
Min första redovisning, handlade om "Haren", det var väl i 4an. Jag var förberedd, med overhead, påläst, och stod där framme och berättade om harens liv, tyckte det var kul och med spänd förväntan såg jag mot magister Adell när föredraget var slut, för att få uppskattning, bekräftelse på att allt mitt slit hade lönat sig..
Men, magister Adell, satt och sov!!
Snarkade gott, brydde sig föga om mig.. Hmm.. Vad skapar det? Vad skapar skolan, med dess enkelriktade undervisningsprogram?
Tisdagen den 25e augusti, går mot sitt slut.. Blev en bra dag, med ett visst inslag av inre stress, en förbannad stund och en stadig längtan efter lugn och ro.. SovGott.. och ha en bra onsdag, det kommer jag få.. That´s folks.. It´s for real.. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar