Kunde inte somna igår, låg och tittade på film och tankarna åkte karusell. Sov oroligt och vaknade tidigt, förstås. Så svårt att koppla bort. Av. Från allt som hänt och händer. Men, jag har tagit tag i saken och ska med alla medel gå vidare till det "nya" liv, Maya och jag har. Så jag är utvilad när det är dags att hämta Filuren på kortis, som idag.
Vaknade med en sprängande huvudvärk. Åt min dagliga frukost och drack mitt kaffe (har faktiskt övergett Zoega till Arvid, ett alldeles förnämligt gott kaffe).. o så tog jag en promenad till gymet. O huvudvärken släppte. Knäböj. Men när jag sedan började med marklyft kom den tillbaka. En höger jag inte hann ducka för.
Åkte hem. La mig i soffan och slumrade framför teven..
Klockan är nu 14.45..pip.. om en timme, eller så ska jag hämta Maya.. eller ska jag åka nu? Jag saknar och längtar.. ändå viskar det i mina öronen att det skulle vara skönt med en ledig kväll även ikväll.. Gud, vad knasigt..
Huvudvärken?? Jodå, den är där som en ovanligt elak vän..
Njut av livet, kära läsare.. Det är ändå en magisk gåva..
U.
1 kommentar:
Visst är det märkligt att man både kan längta efter att någon ska komma hem samtidigt som man lika mycket längtar efter att få vara själv och ingenting göra. Dottern min har flyttat till serviceboende och det är bara så bra, men det innebär också att hon inte kommer hem längre som de andra barnen gjort när de flyttat hemifrån. Nu har hon eget och stannar där, på gott o ont.
Kram!
Skicka en kommentar