Kommunikation..

Om jag möter människor i mitt liv, som jag och min dotter är beroende av, förutsätter jag att dom i sin proffesion gör det allra bästa arbetet för att jag och de som är berörda får den hjälp vi är berättigade till.
Logopeden har inte gjort ett korrekt utfört arbete. Däremot tänker jag inte hålla på att skriva om det här på bloggen mer.

Tack för Era kommentarer! Det är från och med nu Maya och jag börjar träna kommunikation med bilder, däremot har jag hela tiden tränat Maya i någonslags kommunikation, genom att prata mycket och hela tiden tolka hennes kropps och ögonspråk..
Vad är det vi människor gör? Hela tiden.. Vi kommunicerar!! Vi insuper kommunikation dagligen genom television och internet.. det är en envägskommunikation..
Vi samtalar med varandra.. i affären, på jobbet, dagis, gymet:), sjukhus, hab, i familjen, det är tvåvägskommunikation..
Det vore väl en självklarhet att kommunikation är precis lika viktig som all annan träning för barn som ej kan eller har svårigheter med sitt tal.. och för mig, som man, en självklarhet att vi som föräldrar tar på oss det ansvaret för våra barn, oavsett om de har ett handikapp eller inte..
De allra första åren i ett barns liv blir ju vi deras verktyg för hur de uppfatttar och tar in information. Det är en envägskommunikation, vi pratar, de lyssnar..

Gjorde några egna bilder idag och satte i den karta med plastfickor vi fått.. en banan, ett päron, en glass.. Maya valde glassen 10 av 10 gånger.. haha..
men här kommer en lika viktig bit in, i livet.. att uppfostra.. att med tiden lära Maya att man inte alltid kan välja och få glassen!
Jag satte även in ett foto på Alex. På eftermiddagen åkte vi och hämtade sonen på jobbet (jag har ledigt), och innan vi åkte berättade jag i omgångar att vi skulle hämta Alex. När det var dags att åka fråga jag henne,
- Vem ska vi hämta nu..?
Hon tittade direkt på Alex bland alla andra bilder.. Det är att vara delaktig i dagens händelser och skapa ett självständigt tänkande hos Maya.. Att hon vet vad vi ska göra..

Var och hälsade på hästarna idag igen. Maya tyckte dom var som stora hemska monster. Det blev lite lugnare när hon fick se att pappa vågade gå in till dom där stora bestarna och klappa på dom.
Däremot var det med en hund, och den var urfarlig, oj, oj.. vi höll på o bli uppätna, stackars oss, tyckte Maya..
Egentligen var Vilda bara jätteglad och sprallig, busig, o nöjd med livet..
Tack, Mia, för att vi får komma ut och hälsa på hästarna, hoppas vi nån dag kan rida på dom också.
Vi har ju fått erbjudande att komma o hälsa på i ett annat stall, av en av mina läsare.. Jag hör av mig till dig också, men det här stallet ligger nära och bra.. Så, både Maya och jag hoppas vi snart får hälsa på igen!!

Imorse vaknade jag med ett ryck, o for upp ur sängen.. vi har försovit oss, tänkte jag, men klockan var bara 6:), så jag la mig i soffan och sov vidare.. fick gå in o väcka Maya vid kvart i 8 tiden.. Vilken sömntuta!!
Det märks på mitt humör och mående att jag ÄNTLIGEN får sova. Visserligen sitter jag uppe till sena natten, men ändå, när jag sover så gör jag det i sträck.. Maya sover.. tänk vad jag kämpat med denna sömn.. o nu, är vi där.. Tror det handlar om rutin och trygghet, om att hon bajsar och äter. Det funkar helt enkelt, vi trivs, vi mår bra.. vi älskar livet..

Så, nu önskar jag alla en lika skön natts sömn som jag tänker ha.. o krama era barn, lyssna på dom och ge dom av er tid.. för tid har vi alltid, och den kostar inget.. det är gratis!!! Sovgott .. U.