Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

lördag 3 april 2010

Påskafton!

Påskafton.. Den här helgen brukar jag vara o fiska. Förra året var vi i husvagnen Maya o jag.. Första natten var isande kall. Elementet gick sönder och på natten kröp termometern ner till -6 grader.. Jag hade Maya mot mitt bröst och över oss hade jag duntäcke och filtar. Hon sov som en stock med mina armar runt sig. På morgonen virade jag täcken runt henne och fixade välling, medan hon låg och log mot mig och sin favoritgroda som hängde från taket..

Alex och Oliver sov i tält ute på en ö, hade bestämt sig för att endast äta av det de fångade.. ha ha..
 och vi fick inte nån fisk den första dagen:)).. Så på kvällen var det två ganska sura pojkar Maya o jag hade med att göra. De sa inte nej när jag frågade om vi skulle åka till närmaste pizzeria..

Vi var där hela påsken och Maya hon hängde med i sin bärsele. I båten hade jag jag fixat med en sovplats, o där somna hon gott, med vågorna som kluckade mot skrovet.
Hon är inte stor, min prinsessa, men nu är hon för stor för att sitta i sin bärsele. Det är svårare att ta med henne ut i skog o mark. Men, jag ska köpa en bärryggsäck, och då tar jag med henne ut igen. Till sjön och på fiskeäventyr..

Att få barn innebär en enorm förändring av ens liv.
Däremot behöver man inte sluta eller begränsa sina intressen, man kan till stor del fortsätta livet som innan. Det krävs bara vilja och lite mer planering..
Att få ett barn med speciella behov, det innebär en förändring som bara vi föräldrar till dessa barn kan förstå. Men.. man kan ändock fortsätta med det liv man levt, det behövs bara en massa jävlar anamma, massor planering och så bra hjälpmedel som möjligt..

Men att komma iväg på fiske själv, få ta sina spö och åka i tidig morgontimma. Det går inte, då behövs det flera dagars planering med någon som kan ha Maya..
Jag saknar det.
 Tror att det är just den biten som är den allra "jobbigaste" med att vara ensamstående förälder..
Att aldrig kunna göra något oplanerat,  åka till nån kompis på kvällen för en fika eller bio..
Eller, som igår när jag kom hem, hade nattat fröken och satt mig tillrätta i soffan, då kom jag på att jag glömt köpa kaffe.  Inte kan jag då dra på skorna och gå till kvartersbutiken.. Jo, om jag väcker lilla damen, klär på henne och tar ut henne på ett spännande kvällsäventyr. Men, hmm.. då tror jag det ska vara viktigare än lite kaffe eller snus..
Så, imorse försmäktade jag utan kaffe i denna lägenhet..

Nu ringde min vän Lasse, yrkesfiskare på ostkusten, och berättade att isen fortfarande ligger tjock på många ställen. Nu har jag ju ändå ordnat med tillsyn för Maya, så iväg åker vi.. Frågan är vart??

Det berättar jag nog om imorgon:)..

sovgott.. O gilla läget... Livet är Underbart!! U.

1 kommentar:

Unknown sa...

Ja att vara ensam om ett speciellt barn kräver rätt mycket.
Men jag tycker mig läsa att du har det rätt så bra ändå.
Men även hur mycket man älskar sitt barn, så behöver man egentid.
Egentid att samla sig, att ta hand om sig själv. För mår vi inte bra, hur ska då vårt barn må?

Påsk kram! /Maria