.. Tisdagstankar..

Tänk, snart kan man packa ner filt och kaffetermos och åka ut o lägga sig i en solvarm söderbacke.. Våren är en fantastisk tid, jag njuter verkligen av att den har börjat. Att värmen segrar över kylan.

Har känt mig lite ledsen de senaste dagarna, jag har gläntat på asken med sorg och låtit en del av den komma ut i form av tårar.. Det var i lördags som jag kände hur sorgen kom över mig.
Min systerdotter åkte iväg på disco, jag följde med min syster när hon skjutsade dit barnen.
De strålade av nyfiken förväntan och väl där sprang de in och möttes av kramar och fnitter.
Jag kikade in där discot skulle vara. Framdukade bord, popcorn och chips, o ett stort dansgolv.
De barn som kommit sprang omkring och skrattade, viskade till varandra, vilka killar eller tjejer dom skulle dansa med.. Vem skulle bli uppbjuden? Vem skulle man dansa sista tryckaren med.. ?

Det var som om någon grep tag i mitt hjärta, och jag såg min prinsessa framför mig.. Hur hon aldrig kommer kunna springa runt så, kommer inte kunna dansa den där tryckaren med killen hon är kär i.. Inte som de andra barnen.. Hon kommer inte kunna köra ner handen i popcorn skålen, och vräka i sig av godsakerna..

Att vara förälder till ett barn med speciella behov är en kamp. En kamp i ens inre, där kärlek och sorg strider.. Jag har bestämt mig för att låta kärleken vinna. För det är jag som är den som ska ge Maya det bästa hon kan få, Kärlek och en massor vilja.. Kärlek och all min ömhet. Kärlek, och åter kärlek.. för att hon ska växa upp i ett hem fullt av trygghet, växa upp till en kvinna med egen vilja, till en männsika med självförtroende och en filosofi som grundar sig på att alla har samma värde och rättigheter..

I mitt hjärta bevarar jag min ask av sorg, den kommer jag med säkerhet glänta på då och då.. men den kommer alltid stängas för att mitt hjärta och själ är i grunden fylld av kärlek.. Att bearbeta det man sörjer, inte sopa det under mattan, utan ta upp det till ytan, samtala om den. Våga möta den.

Det går bra i skolan. Eleverna börjar få tilltro och förtroende för mig och kommer till mig med sina problem, små som stora. Det är dit jag strävar med mitt arbete med barnen. Att skapa trygghet och förtroende för en vuxen. För det är vi som är deras förebilder, det är vi som ska leda dem in i den värld vi lever och det är vi som skapar framtiden genom att möta barnen på deras villkor. Det är så vi kan bekämpa den ondskan som lurar runt varje hörn och låta godhet och kärlek segra..

Har en jäkla massor att göra. Hinner knappt tänka:).. men, jag klarar det bra. Jag sköter om Maya, ger henne det hon behöver.. Omsorg och min närhet.. Jag tränar med henne varje dag, jag klär henne med rena kläder, jag vyssjar och sjunger godnattsånger, jag myser och gosar med henne tidiga mornar och jag pratar med henne om allt som händer och sker. Hon är en trygg liten individ. Jag hinner med mitt hem och jag hinner med pappersarbete och andra måsten. Jag vet inte riktigt hur jag orkar, o hur jag hinner, men jag är faktiskt ganska stolt att jag fixar allt.. Mitt liv är ett underbart liv att leva.. Min tid, mitt livspussel, mina steg på livets stigar leder mig framåt.. In i en framtid som jag är väldigt nyfiken på..

Så, kramas.. då blir livet lite mysigare:)).. U.