Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

fredag 12 mars 2010

Fredag den 12e..

Här kommer en uppdatering för "nya" läsare på min blogg och en fortsättning av info för Er som följt mitt och Mayas liv en längre tid..
Maya började på dagis den 18e augusti 2009, det var en vändpunkt i våra liv och i vardagen.
Vi hade kamperat ihop dygnet runt sen den första dagen Maya föddes, dygnet runt i ganska exakt 1,5 år:)..
Min prinsessa sov på pappas mage första natten i sitt liv. Sen fortsatte hon o sova där, de stunder hon sov:).. Det var jag som gällde, om jag bara gick ut ur rummet och hon var med någon annan skrek hon, o som hon skrek. Helt otröstlig..
Det var i min famn hon trivdes och var trygg, det var vid mitt bröst hon fick mat, det var min röst som sjöng vaggvisor när hon skulle sova. Det var min hand som massera hennes lilla mage, när ont den gjorde.. Det var jag som dansade till Ulf Lundell med Lill Skrutt tryckt mot mitt bröst..
 Jag har lagt ner min själ och gett henne all den kärlek jag en gång lovade henne, när hon i trygghet låg i mammas mage. Precis som hennes kärlek till mig är gränslös är min till henne.

I ett tidigt stadie av Mayas liv, köpte jag en bärsele. Där bar jag henne, där var hon när jag städade, där var hon på våra fisketurer. Kommer ihåg, december 2008, Maya och jag är på stan för att köpa julklappar och där i bärselen sov hon medan jag sprang i butiker.. Hon var den tryggaste bebisen, precis som nu, log hon mot alla vi mötte.
Charmade och flirtade. Men att bli lämnad med någon annan är pappa, nej, nej, nej.. Det ville hon inte:)..
Återigen var det min underbara mamma som blev en räddande ängel. Samt mitt tålamod och det arbete jag gjorde med Maya för att hon skulle bli en trygg tjej. Mamma och jag började med att mamma hade Maya hos sig, korta stunder.. Sen blev allt bättre o bättre.. Jag fick några timmar egen tid i veckan och oftast tillbringade jag dem vid en sjö, med mitt fiskespö..

Idag är Maya på dagis från kl 9-15. Jag har 15 timmar avlastning i veckan från kommun och det funkar jättebra, Maya strålar av lycka när AnnaMaria eller Johanna kommer hit.
Maya har en resurs på dagis, som är anställd för hennes skull och denna kvinna är en skänk från ovan!! Hon älskar min prinsessa och har tackat ja till att bli stödfamilj! Papper är skickade till LSS, så bollen är hos dom, kommunen, o där tror jag inte dom vet vad snabbhet är!

Maya tycker om alla dessa människor, men det finns ett litet problem:).. Det är endast pappa och till viss del farmor som hon äter välling hos. Hon totalvägrar dricka välling hos nån annan, den lilla filuren.. Men, men.. vi får lösa den biten också..

Idag följde hon med Safie (resursen på dagis) hem direkt efter dagis. Jag fick en hel barnfri dag. Klockan 18 åkte jag och hämtade henne, och när hon fick se mig, sken hon upp och gav mig den där innerliga kärleksfulla blicken.. Så pappa är iaf bäst.. i längden:)..

Visserligen känner jag mig väldigt trött och sliten, sömnlösa nätter avlöser varandra. Tidiga mornar och allt kämpande med myndigheter och all kontakt med habilitering och sjukhus. Mayas träning och de problem hon har med stela små armar o ben.
Men, till dig Kim, och ni andra, att jag skulle ge upp finns inte i min tanke.. För när hjärtat fylls av kärlek, av skratt och kel, och de framsteg Maya gör ökar min ork, det ger mig energi och jag ser ljust på den framtid som ligger framför oss.

Jag har fått nya vänner, som jag känner ett enormt stöd ifrån. Speciellt en, som jag vet att jag alltid kan ringa till och det är värt så mycket för mig!! Tack för att du finns..

Klockan tickar på och jag ska snart inta liggande läge i min säng med en bra bok. Av erfarenhet:) vet jag att den lilla natt terroristen vaknar om nån timme eller två.. så jag behöver min sömn, min skönhetssömn..

Ha en fin helg.. O krama om varandra.. Ge tid till era barn, lek med dom och lyssna lyhört på deras ord.. Ge dem trygghet och kärlek.. Ge dem det liv vi är skyldiga dem.. O du, det är ditt liv du lever, gör något bra av det.. Kramar .. U.

6 kommentarer:

Nina sa...

Du måste vara den bästa pappa man kan ha :)
Skönt att du tänker lite på dig själv oxå, mellan varven, så du orkar fortsätta att vara världens bästa pappa till världens goaste Maya!

Kram Nina!

Anonym sa...

Hej Uffe

Jag vet att du inte kommer att ge upp. Vem skulle kunna ge upp när man ser Mayas ögon varje dag. Den livskraften kan ingen levande Själ motstå.

Mrn jag vill ge dig ännu mer kraft i din och Mayas kamp.

Jag bjuder in dig till en forläsning på Dansätersskolan i Borenberg datun blir antingen 30/3 eller 15/4. Där jag berättar om mitt liv saom funktiunhindrad. Och jag skulle se det som en stor ära att ha dig där.
Kram
Kim

Solen i mitt liv sa...

Å vad jag känner igen mig. SOm jag har burit och de där skriken av panik när jag eller pappa försvann... mormor var räddningen men inte ens hon dög emellanåt. Ni har kommit mycket längre än vi har gjort. Jag kan gå ifrån dagis men då och då blir jag kallad tillbaka för att solstrålen inte orkar mera. Skriker i panik och tenderar att bli blå.... känns skönt att höra att om vi bara kämpar på lite till, så kommer tryggheten att infinna sig mer och mer.
kram

Anonym sa...

Den vackra dag, som idag ÄR Hoppas jag Även gör ett besök Hemma hos ER Kram

Elin sa...

En resa är det..att leva detta annorlunda fantastiska liv. Du är stark i det, och Maya trygg.

Aldrig har jag mött någon annan med så mycket ljus i blicken som Maya har. Det måste bero på något. Eller någon. :)

Kram från Elin o Molly.

Anonym sa...

Önskar att mina barn hade haft en pappa som dej! Tyvärr gillar han droger mer än sina barn....
En bra mamma tror jag att jag är, men en pappa kan jag aldrig vara. Vi har det bättre utan en missbrukande pappa (med allt vad det innerbär)i vårt liv men jag hade önskat att barnen fick ha både sin mamma och pappa!
Jag älskar mina barn och
dom är det bästa och finaste jag har. Stolt mamma är jag!

K.