.. Tvåsamhet..

Hos, pappa igen..

Måndag, kommer alltid efter söndag.. Så är det, alltid, tar det man längtat efter slut, men i minnet finns det förevigt..

Mår förvånansvärt bra, lite känsla av att gå på moln, berusat, berusad av livet, av att vara, att finnas.. Att livet är mitt, att vara behövd..

Varit Mayafri, haha.. hela helgen och det har varit skönt, befriande. I fredagskväll, var det hemskt!!

Verkligen så hemskt, kände mig som den elakaste pappan i världen.. Men samtalade med vän, och känslan försvann sakta, visste att Maya var hos mamma, min mamma, världens bästa, en ängel sänd av högre makt.. Så lördag, kunde jag slappna av och njuta och har verkligen gjort det..

Visst, känns mitt liv som att jag vandrar på krokiga stigar, ibland genom törnesnår som sticker, sårar, lämnar ärr. Står vid vägskäl, osäker mark, men väljer idag de enkla valen, gör det enkelt, tar en sak i taget.. Njuter av dagen, av dofter, av ljuset i livet, av Dig, magiskt är det.. Magiskt att livet kan vara så här, vilken befriande känsla..

Vaknade, trött, så trött.. Maya glad, sparkande, jollrande.. Steg upp, kittlades, kramades, åt välling och sakta vaknade jag till liv..

Maya i vagn, jag sköt på, promenera långt på stadens gator.. funderandes på en dröm, en dröm som jag haft, en upplevd med en vacker kvinna vid min sida.. Så nära, ändock oändligt långt bort, onåbart nära i min själ i mitt hjärta, fyllt av ömhet..

Handlade mat, lagade mat, till mig, dotter och återigen morsan här, för att vara en stund med Maya medan jag besökte sjukhus för att få min knöl bekräftad som ganglion, en stor svulst på mitt finger, orsakat av läckande ledvätska..

"The Thing" on my finger..

Maya, ledsen, så förtvivlad när jag åter var hemma, trodde pappa

hade åkt igen och vara borta så länge, vägrade släppa mig, med blicken, ville endast vara nära mig, bli kramad pussad.. Ett barns kärlek, så obeskrivligt äkta.. Min till Dig, lika, djup..

Så, det blev en promenad igen, i värmen, tryckande, en sån där värme som bara åska kan åstadkomma.

Köpte glass, Piggelin, åt bland vänner på Federal, där en stund innan mina fötter tog mig ner till stan igen. Träffade på ett helt gäng tyskar, som frågade efter en affär som sålde möbler, skulle finnas någon sådan i stan, sa dom! Ni vet, min knackiga engelska och min förvirring av andra tankar, mångt viktigare är tyskars behov av loppisar.. Så, jag svarade dom..

-Sorry, I dont know. Och gick vidare, men då!! Det tar ett tag i Uffes hjärnverk att komma igång:), dom menade, letade förstås efter Myrorna..

En loppis, with used furniture..

Så jag hojtade;

-Hallo, you.. of course, I Know!!

Sen kom det ett nytt problem, hur skulle jag förklara vägen?? Således, lotsade jag sju glada Berlinare genom Linköpings centrum, till nämnda butik.. Dom glada, jag nöjd, åter en god handling utförd:)..

Väl hemma, fixade mat, enkelt.. Köttbullar, potatis och brunsås, gott, tyckte båda två.. eller alla fyra.. För vid vårt matbord satt även Kaninen Skutt och dockan Karin:), Maya åt, glatt, efter att även de fick mat.. Pust!!

Nu är jag trött, längtan river i mitt bröst, efter en vän, en kvinna att krama. Se en film, kanske, njuta av tvåsamhet.. I min ensamhet..

Kramas!! gott folk, vänner och ovänner, livet blir, lite, lite bättre då.. Sovgott U..