Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 23 juli 2009

.. Slut för idag, tack för idag..

.. Åkte iväg och fiskade, hur det resultatet blev får ni läsa på min fiskeblogg, vilken är en smula annorlunda skriven, kanske lite argare och ibland med ett annat språkval, men mest till för alla, lika fisketokiga som jag..
http://uffesfiske.blogspot.com/

Det är förunderligt vad naturen påverkar mig, inger ett otroligt lugn och harmoni infinner sig, får mig att må bra, helt enkelt..
Mår bra, bättre än på många många år, känns som livet sakta kryper in i mig, tror jag vet varför:), samtidigt som jag med alldeles självklar säkerhet VET varför..
Ikväll är jag trött, naturligt trött, glad över besked, gladare än Ni tror.. Egentligen sprittandes, spralligt, nästan larvigt glad:)).. Känner mig lycklig..

Satt vid sjön idag, funderade på det som hänt de senaste veckorna, mitt fasta beslut att leva själv, inte fortsätta "kämpa" försöka lappa ihop nåt som redan för flera år sen gått sönder! Det är Jag och mina barn som är viktigt, och en del annat, Oj, Jo, det är helt underbart att det är som det är!!
Jag längtar, längtar, efter nästa dag.. Ibland är det bra att ge Ödet, my friends, en knuff, så det händer nåt.. Det är nästan magiskt att det kan spraka, att glöden kan få det att brinna så fort.. Bäst att långsamt skynda och Njuta av det som nu Livet ger.. Oss, Du, Mig..

Medan jag satt där och sorterade mina tankar, bland blåbär, odon och ljuvligt doftande skvattram kom en fågel högt i skyn..
Den cirklade över sjön, spanade spejade som jag efter fisk.. Så, vek den in vingarna och störtdök rakt ner i sjön, bara kanske 50 m från mig.
Fiskgjusen, tog en liten fisk, med ett plask och flög iväg, men jag tror den tog nåt extra varv över mig och sa lite katigt; -Haha, sitt du där, och fundera.. Jag är klar, flyger hem till barn och fru, tar kväll äter gott, sover min nattsömn..

Sol och Måne.. Varit och är föremål för religioner.. Vid sjön kom jag ihåg en historia, om månens olika faser..
Jo, bland människor i Oceanien förtäljdes denna berättelse..
Eftersom månen är Manlig, mannens tid är natten då han jagar vilda djur till föda som kvinnan ska, kan bereda, laga till mat på dagen.. Kvinnors arbete görs om dagen..
Den manlige gudomen Rona beger sig till månen för att leta efter sin fru som försvunnit.
När han väl är framme inleder han en strid med månen, en strid som än idag pågår.
De båda lägger all sin tid och kraft på att angripa och äta varandra, vilket således är förklaringen till varför månen blir mindre varje månad.
Den växer igen då de båda stridande vilar sig för att samla ny styrka och ork inför nästa strid.. Haha.. Nu har Ni lärt Er nåt nytt, gott folk..
Gud:), vad trist att tro att det är jorden som skuggar månen, eller hur det nu är?

Nej, nu ska jag se film. Fellinis, Amarcord (..."Jag minns")..
Italiensk filmkonst, massor med anspelningar, storbystade kvinns, galna män.. Lite annorlunda, mycket bättre än Dö Hårt..

Sov Nu, gott, my friends.. And You, in my thoughts.. U.

Inga kommentarer: