Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

lördag 25 juli 2009

Cui Bono..?

Orff i cd-spelaren..
Maya somnat efter en händelserik dag. Mår bra, men gud vad jag saknar..
Bestämde mig tidigt, redan när jag vaknade att detta skulle bli en dag, en dag att minnas, en dag med djupare innebörd..
Så efter morgonens bestyr, packa jag ner blöjor och vatten till Maya och for ner på stan.. Apoteket, medicin till Maya, en promenad i solen, runt på stadens gator.. Stannade och prata med männskor jag känner, eller kände, kanske är rättare sagt..

-Hej, hur mår du?
-Tack, jag mår bra!
-Men, gud, vad kul att se dig! Vilket fint väder det är idag.
-Ja.
-Och vad heter den här lilla, är det din? Innan man hinner svara, fortsätter dom med sitt ytliga tjatter..
-Fy, vilken tråkig sommar, det har ju regnat hela tiden, och snart är semestern slut, Ja, man skulle vara i Thailand, där var vi förra sommaren, oj, oj.. Vilket land, har du varit där?
-Nej, Maya heter hon, kul att ses, måste vidare..
-Ok, hejdå..
-Tja..

Köpte glass till Maya, gick upp till kyrkan, ingen där, så vi satte oss i gröngräset i parken och åt av glassen.. En god vän kom och jag följde med han och två andra till ett samtal med en präst.

Det var en kompis (vän i själen) som drog igång dessa samtal, en stunds avkoppling från det ytliga, lyssna och samtala, om livet, döden, samtidsfrågor men ofta samtal om det förgängliga, om att vara medmänniska..
"Lillis" som var en eldsjäl inom NA, sinnesrogudtjänsterna, engagerad, fantastisk snäll och godhjärtad, som starta dessa..
Tyvärr, för oss som är kvar här i jordelivet, dog han, i sömnen, hans hjärta ville inte vara med längre, men vi vet att han dog lycklig, drogfri och underbart fri..
Men, oj vad jag kan sakna honom, hans varma kramar, hans förstående, hans sätt att lyssna och ge råd.. Han var tacksamheten själv, den goda Lillis..

NA-möte, klockan 12, Maya i mitt knä, bubbla och var jätteglad, hon förstod inte riktigt att man ska vara tyst och lyssna på dem som pratar, delar med sig av sina problem, mående och liv:)..
Men! 12.15 sov hon.. Haha.. somna så skönt i min famn, så jag gled ut och lade henne i vagnen och hade ett mycket fint möte, lärde mig nåt nytt.. Tårarna rann när jag hörde på en av delningarna, oj, vilken tragik, men ändock så sant, lyckligt och otroligt fascinerande..

Hem, ordna mat, åt, lekte, sjöng och spela på Mayas lilla piano.. Åkte sen med Micke, till deras Islandshäst, såg till han "Raffe", och gick sen en lång, lång skogspromenad, Micke och Jag.. Känt varandra i 35 år.. Det är häftigt, han och jag är väldigt olika, men har ändå fått en insikt i det här med att leva, vi vet vad vi vill!!
Saknar, min vän, vill inte sitta här ensam, i den vackra sommarkvällen.. Men, snart, snart.. Hoppas jag!!
SovGott.. Alla Ni, som läser detta.. Har Ni nån att pussa?? .. Gör det då!! U.

Inga kommentarer: