... ?..

.. Vad förgyller Ni Er vardag med??



Min, går mest åt, till att vara med min dotter och son.. så beroende av mig, har bara mig.. Maya och Jag.. Vet Ni, hennes första natt i livet.. sov hon på min mage.. Min lycka var total, kände en sådan enorm kärlek och ömhet för detta lilla nya liv och lovade henne, den natten att alltid finnas, alltid vara hennes trygghet, aldrig försvinna eller göra henne illa..

Det har jag hållt, och tänker hålla.. Det är därför det är SÅ viktigt att jag behåller min sinnesro, mitt nyktra leverne.. Bjuden på fest imorrn.. Kommer med all säkerhet vara någon där, som tjatar..
-Men, Uffe, nån öl kan du väl ta, det är ju FEST..!!
-Tack, men Nej tack..
Jag har gjort mitt, och det stör mig inte det mista att Ni andra tar en fylla då och då.. Eller dricker ett glas vin till maten.. Njut av det, jag respekterar det, så snälla, respektera mig.. Var inte nyktra bara för att jag är det!! Jag har kul ändå, trivs med att vara nykter, vakna frisk, slippa bakfyllan.. Jag har en beroende sjukdom, som jag får lära mig, har lärt mig att leva med..

Varit på NA-möte idag, välbehövligt, gott att få vara, känna den kärlek, den tacksamhet som
sprids i dessa lokaler, bland människor som levt som mig, människor som jag kan hjälpa till ett fortsatt drogfritt liv, för de hjälper mig..


Ska Nu skapa, i ord, men ej på denna sida.. Utan fortsätta skriva på det som kanske, kanske blir en bok..
Tack, du min vän, att Du stöttar mig, ger mig energi och självförtroende att göra det..
Tror Ni kommer gilla läsa det jag skriver och berättar om, många, är de, historierna jag har att förtälja.. Roliga stunder, men likväl otäcka, tänkvärda dessutom, för Er alla, lärorika.. Jag har ett budskap.. Det, Gott Folk, är häftigt, det är viktigt.. Så, köper Ni boken??


1,5 år har snart gått, sedan den där första natten Maya låg och sov på min mage, och sen dess har hon somnat varje kväll, på mitt bröst.. Om några veckor börjar hon dagis, det är otäckt, men kommer bli så nyttigt för henne och mig.. Att klippa navelsträngen lite till..

Tänk att jag, som varit en slagskämpe, nästan aldrig tagit stryk, men gett ordentligt, aldrig varit rädd för nån, kvittar vem som stått framför mig.. Tålig som en tjur, en eller två smällar tog jag lätt, slog tillbaka desto hårdare.. När smärtan, ilskan tog över..
Kommer ihåg en natt, jag var på väg nånstans, gick ensam genom stan, höll en väska med vänster hand, kastad över axeln.
Möter två män på stadens gågatan, det är öde och jag ser på håll att de säger något till varandra och ser på mig.. Precis när vi mötts, viker dom av och stänger min väg, den yngre av dem knyter sin näve och rusar mot mig. Jag slår han, stenhårt över näsan, hörde nästan hur benet mosades, när den andra mannen, några år äldre kom mot mig, sparka jag honom mellan benen, hans ögon snurrade runt, blev kritvit i ansiktet när han föll medvetslös ner i gatan..
Det var dom eller jag, valet var att antingen bli nedslagen, rånad eller slå och gå helskinnad därifrån.. vilket jag gjorde, fortfarande med väskan över axeln..


Var det Uffe?? Som var där, ute i natten, full, påtänd, sökande efter något..
Nej, nej, nej.. Idag är jag Uffe, en ensam förälder som gör mitt bästa för min dotter och son, som är kärleksfull, öm och mycket tacksam för det liv jag idag lever..

Tänk att jag är där jag är.. Kan man känna mer än ödmjukhet för livet, då??


Så, Gott folk, vad förgyller Ni Er dag med?? Njut av det, livet, dagen idag, imorgon och möt Er medmänniska med respekt och ärlig kärlek..


SovGott.. U.