När jag gick därifrån hade jag en hel dag framför mig, som jag skulle tillbringa ensam, utan lilla prinsessan.. Kvinnan som är anställd som extra resurs för Maya på dagis har haft Maya hela dagen och jag var där, hemma hos henne vid 20 tiden och hämtade Maya. Dom hade haft en jätterolig dag, och Maya trivs verkligen där, i denna underbara familj..
Vet ni, jag har också verkligen njutit och tagit hand om mig denna gråmulna fredag i början på november..
Har mått väldigt dåligt i veckan, tårar har runnit från mina ögon, ångesten har gripit tag i mitt inre, och oron, rastlösheten, tröttheten varit så påtaglig att jag kunnat ta på den.
Jag vet att dessa stunder av sorg, av ångest och gråt är något som behövs i mitt liv.
Jag vet att de kommer, och jag förstår att de är till för att jag gör framsteg, att jag lär mig något.
Gårdagens mående är dagens lärare..
Jag lär mig att vara ödmjuk, inte bara mot mina medmänniskor, utan även mot mig själv, mot alla sidor av mig själv.. Ödmjuk för den sida som ibland blir ledsen, som sörjer det som gör ont.
Ödmjuk inför det faktum att jag är en människa som tycker om att ge, jag ger av mig själv,
så oftast glömmer jag bort.. Att då och då, måste jag också ge till mig själv.. Bara få vara Uffe..
Mina NA-möten är viktiga för mig, och jag har inte varit på möte på några veckor, men ikväll, efter en kanon dag, så satt jag återigen där, bland människor som levt ett liv, likt mitt.. människor som ger mig så, så mycket, som ger av sig själva utan att ha någon baktanke, utan att kräva något tillbaka..
Wow-faktor..
Maya var glad som en strålande sol när jag kom och hämtade henne. Hon visste inte om hon skulle gråta eller skratta, men av trötthet, valde hon att gråta en stund..
Men när brorsan stod på parkeringen och väntade, öppnade dörren och kittlade henne med sitt hår.. log den lilla prinsessan igen och ögon glittrade ikapp på mina underbara barn..
Alex..
Nu sover den lilla, gott, efter välling och en lång bra dag.. Jag och Alex sitter och snackar, han väntar på att få överta datorn:).. Det är så skönt att leva, det är så nice att känna lugn och i sitt sinne ha ro..
Sovgott, och som vanligt ( måste ju snart hitta på nån annan avslutning) krama varandra och ta hand om de som behöver just Dig.. U.
4 kommentarer:
Jag beundrar din styrka och ditt sätt att vara! Jag känner igen mig i dina svackor, men nu efter alla år i "kaos" så har dessa svackor gett mig en enorm kraft där jag känner en sådan tacksamhet att jag faktiskt klarar av situationen som den är - men det är fortfarande viktigt att få känna efter och även fälla en hel del tårar! Att man har tendensen att se tillbaks till delar av ens liv där man tyckte att man hade det så bra och där livet bara flöt på - men om jag då väljer att analysera hur det egentligen var så var det inte lika skimrande rosa som man vill få det till. Det var även en del oro och ångset redan då och man är olika och väljer hur man dämpar denna. Att leva som förälder till ett sjukt barn gör att man måste leva i nuet och man ser sin omvärld på ett helt annat sätt - det blir en slags uppvaknade utan dess like och vad det ger tillbaks går inte att värdera. Jag känner ett ökat självförtroende nu, jag har kvar de få vänner som visar sig vara de rätta vännerna. Skulle någon sagt till mig för en del år sedan hur mitt liv skulle bli så hade jag då trott att jag aldrig skulle klarat av det - men det gör man! Så Uffe, du och dina tankar som du delar med dig visar att du har så mycket att ge! Du delar med dig på ett sådant ärligt och öppet sätt att jag ofta blir tårögd när jag läser din blogg. Du kommer att gå långt och jag vet och känner i dina ord att du kommer att lämna ditt "gamla leverne". Kämpa på Uffe - du är inte ensam!!
Varför byta avslutning? Den är bra och jag vill avsluta varje dag med dessa ord! Fortsätt med dem. Hoppas vår mamma ska jobba på lördag....för då kanske faster och kusinerna askul får äran att mysa med skrutt. Detär såå länge sedan. Vi vill!!! KRAM till dig! /Mimmi
Jag håller med om att du inte får sluta blogga!
Din blogg ger så otroligt mycket och du är så rak o rättfram med det du skriver! Fortsätt så, för jag har förstått att du berikar fler än mig!
Det kan tyckas vara ett märkligt sätt att "lära känna" en kusin via en blogg men i mitt fall är det faktiskt så!
Sov gott!
Kram från kusin "Vitamin"
Skönt att höra att Du mår bättre.
Positiva tankar , NA-människorna och sömn är nog medicin.
Skönt att veta att Alex och Maya mår bra.
Jag kämpar för mig själv härborta.
Ska bli...skönt när det är över.
Skicka en kommentar