Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 2 juli 2009

The heat is on..

..Värmeslag! Jaha, vad fan har du nu ställt till med, Uffe?? En sak är säkert, är bara så jävla trött på bråk, sura miner, oförstående, tysthet.. En annan sak som också är säkert, ångrar inte nåt, av det som hänt senaste dagarna! Önskar däremot att det blev mer, ha tid, kan det bli så? Vi får se!! Är alldeles för trött för att kunna skriva på ett kostruktivt sätt. Så läs inte allt för mycket "mellan raderna", haha, men lite, en o annan under mening finns alltid i mina ord, och alla är positiva, kärleksfulla, lyckorus inom mig blandat med frustration över avståndet..


Ni får ursäkta mitt språk, svordomarna, är enkelheten i dom som gör att jag använder det ordvalet..





Du har snuddat vid min själ och med din närvaro, ord, vackra yttre så stannade du kvar och uppfyller mitt inre, mina tankar och längtan..


Glittrande ögon som såg mig såsom jag inte blivit sedd på länge, en kort stund av beröring, då vi jämförde solbrännan, känner din hud fortfarande mot min längtande..


Saknar den, gjort det så länge, år, att få, att njuta av det som en älskande människa kan ge... Jag ger, ger, alla runt omkring mig av hela mig, vänder ut o in på mig själv för att någon jag tycker om ska må bra, känna min kärlek.. Till slut. Tar det stopp, jag orkar inte mer, vill inte ge mer. Jag behöver få, en klapp på kinden, ett ömt ord viskande i mitt öra, en kyss, fylld med åtrå för den jag är, det jag kan ge, det du får..


Vill också ligga där under trädet och njuta av dess skönhet, känna din trygghet mot mitt bröst, se dina ögon slutas och somna vid din sida, bara för en stund, in i drömmarnas land.. Väcka dig med mina varma läppar, letande,trevande, sökande ditt inre. Självsäkra händer över din kropp, trädets skugga döljer vår kärlek som ingen annan ser eller kanske inte ens förstår..





Fan, Uffe, vad har du nu ställt till med?? Är det värmen som gör mig galen? Min längtan, det liv jag levt, så fullt med hårdhet, en tillvaro, människor som "äter" upp en om man visar ödmjukhet. Där empati inte finns, där endast den som har nån tusenlapp eller några gram i fickan duger.. Och när det är slut är man glömd, slängd, till nästa gång man har nåt att bjuda på igen..


Hur mycket jävla känslor ska jag delge, ska jag berätta att jag sitter här i den heta natten och tårarna rinner utmed mina kinder, av längtan, självömkan.. Men någonstans, mår jag väldigt bra..


Det var en stund som gav mig något jag inte fått på länge, det gör mig rädd och undrar; vad har jag gjort av alla år, vad har jag gått miste om?? Och får jag den stunden tillbaka, inga krav, inga förväntningar.. Vill inte skrämmas, vara påflugen..



Ska lägga mig nu, imorgon är det bara jag, Maya och då och då Alex här igen, ska bli skönt, faktiskt mycket skönt, att få lugn och ro.. Bjuda hit någon man verkligen vill ha här, någon kvinna:)..



Ska möta dig i sömnen, för där kan jag göra vad jag vill med dig.. Haha.. Många nyfikna, nu tror jag.. Vad fasiken skriver han om, Uffe.. Det Ni, har inte Ni med att göra, kanske bara är önsketankar, kanske inte.. Kanske finns hon där ute nånstans, kanske inte.. och om hon gör det är det endast hon som vet vem hon är..



SovGott.. Your U..
(Psst.. Måste berätta medan jag kommer ihåg, min pappa har genom alla år kallat mig för "Uffepuff", tänk om han visste hur rätt han haft:)..

1 kommentar:

Anonym sa...

Nyfiken!?..Ja det är väl bara FÖRNAMNET!!...Men förstår att något hänt i Ditt liv som Du reagerar så starkt på...Kan det vara en kvinna , en vanlig enkel kvinna som får Dig att känna så??..Haha..NJUT av det då , medan tid är!! ..Life threw it your way...It was ment to be?...I drömmen är scenen Din ..och hennes...Enjoy.