Livet är förunderligt.

Idag började dagen med läkarbesök på hab klockan 08.30. Lyssna på hjärta och böja igenom kroppen, snacka om vikt och medicin.
Maya gråtandes nästan hela tiden. Sedan bad jag läkaren sätta på Embla-plåstren, och då kom paniken, hennes rädsla, gråt och hjärtskärande skrik. Då vet jag att jag måste ha en spypåse fort som f-n..

- En spypåse, sa jag, till läkaren

- Va? sa han och såg helt förvirrade ut.

- En spypåse, nu! Sa jag..

Då fattade han och vi hann precis. Hon var ju fastandes och hade bara galla att kräkas. Mitt hjärta blöder då, mitt pappa hjärta, men är bara kall och effektiv i såna lägen. Försöka vara "good enough" i varje läge.

Det blev ändå en ganska bra dag. Maya mådde väldigt illa och kräktes när hon vaknade ur narkosen, men piggnade till sig ganska fort ändå. Botoxinjektionerna hade lyckats väl och nu hoppas vi på bra effekt.

När vi kom till rummet så låg det en annan liten tjej i sängen mittemot, hennes mamma hörde att Maya hette Maya och sa:

- Hej Maya, den här tjejen heter likadant.

Sen när Maya sövts och jag gick tillbaka till rummet, så satt den där tjejen upp i sängen och såg alldeles yrvaken ut, då sa jag:

-Hej Maya..

Hon tittade på mig med stora förvånade ögon. Hur kunde jag veta hennes namn..

Nu sover min Maya och kommer nog sova gott natten lång. Hon brukar göra det när hon varit sövd. Även jag ska passa på att få lite skönhetssömn.

Sovgott

/Uffe