Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

söndag 25 februari 2018

Så..

Äntligen ser vi en liten vändning och bättring med Mayas ben. De senaste två nätterna har varit helt ok, och vi har nästan sovit hela natten. Nästan.

På tisdag fyller Maya tio år och samtidigt är det exakt 10 veckor sen operationen. Många sa innan operationen att det kommer gå bra, det gjorde det ju förra gången, och ja, det har gått bra.. men det är Maya och jag som lever i det dygnet runt och vissa ögonblick har varit hemska. Som på postop, när Maya vaknade och blev ganska dålig med hög puls och kräkningar. Dagarna efter operationen var oxå väldigt jobbiga och svåra. Framförallt var dom ensamma, eftersom det var i juletider kom det inte besök.. men vi hade en väldigt fin julafton, Maya och jag.. Våran sena kvällspromenad på julaftonkvällen kommer jag aldrig glömma. Det var en vacker stund tillsammans.

När vardagen rullar på är det lätt att glömma bort att skriva här. Tidiga mornar och sena kvällar och en styck pappa är mer trötter om kvällarna. Som nollställd i hjärnan.

I helgen har Maya varit på kortis, ringer henne varje kväll och säger godnatt och möts alltid av hennes glittrande skratt, Det är så skönt för mig att hon trivs så bra på kortis, för jag behöver verkligen dom här dygnen av barnfrihet..

Är ikväll hos min kära särbo. Hon, hennes dotter Natalie och jag ska ha soffhäng och filmkväll. Det är en märklig känsla, precis som den fortfarande inte är riktigt sann.
Så många år av ensamhet, och nu är en del i något större, och får äran att umgås med människor jag tycker så mycket om.

Lovar inget, men ska försöka uppdatera bloggen oftare. Har inte så många läsare kvar, men några är bloggen trogen och det är jag glad för.
Det vore dock ännu roligare om skaran av läsare ökade, så tipsa gärna om min blogg..

Ha en fin kväll och en bra vecka. Kom ihåg att stanna upp i livet och värdera tiden som är här och nu.

/Uffe

4 kommentarer:

👍 sa...

Läser ofta, men har bara kommenterat en gång.. uppskattar din blogg! Skriv!:)

👍 sa...

Läser ofta, men har bara kommenterat en gång.. uppskattar din blogg! Skriv!:)

Helena sa...

Kusin läser också.....det blir ju, tyvärr, nästan det enda sättet jag har kontakt med er!
Så....fortsätt skriv! Skrattar ibland och gråter ibland av dina rader, men det är ju så livet är!
Lovar tipsa om din blogg!
Kram från kusin Vitamin

Lena sa...

Jag läser också ofta men kommenterar sällan fast jag tycker ni är fantastiska båda två, du och din dotter. Hoppas verkligen du fortsätter skriva!