Tisdagskväll

Bättre och bättre, men långt långt ifrån bra. Så kan man summera hur Maya har det med sina ben. Sen kan vi lägga det till handlingarna för ikväll.

Idag är det fem veckor sen Maya opererades. 35 dygn. 840 timmar. Ett ögonblick av livet..

Ganska tomt i hjärnan, samtidigt som det är kaos, ibland ett rent helvete.. men mest skrattar jag gott åt alla tankar därinne. Som några Liseberg.. Ping!!

På sant, idag kände jag hur solen värmde mig, en kort stund fick jag känslan av vår. Men ganska snart kom det en isande vind och påminde mig, att det är ju faktiskt bara är januari.

Men ljuset kommer sakta sakta tillbaka. Det är inte sådär nattsvart när vi väntar på skoltaxin om mornarna och idag när fröken filur kom hem med färdtjänst var det ljust.. kl fyra..

Snart smälter isarna. Man kan sitta på södersidan och dricka kaffe, och höra hur snön droppar. Skimrande skyar och det är bara du och jag mot världen.

Just den där stunden vi träffades allra första gången. Det var som gud tryckte på stoppknappen och allt stannade upp. Där stod du, dig som jag letat efter.

Drygt tre år senare är jag fortfarande förälskad och det liksom bubblar inom mig när jag tänker på dig.. Jag är en lycklig man.

Fattig och full med vemodig sorg.

Men lycka är nåt annat. Lycka är definitiv inte pengar och materiella ting. Lycka är tid med varandra. Lycka är att älska. Dig.

Man kan vara lycklig fast man är fattig och vemodig. På sant!

Fantastiskt, hur livets stigar fört mig hit, två underbara barn, en kvinna som jag älskar, några bonusungar fick jag med på köpet och de betyder väldigt mycket för mig.

En sak är säker, jag har inte åkt på räkmacka hit.

Maya vaknar hela tiden. Benen börjar "vakna" och bli spattiga. Den senaste veckan har dom varit stela som grenar, men nu kan Maya med hjälp räta ut benen, men så fort man släpper benet far de iväg utåt uppåt igen.

Det kommer ta tid.

All tid är ju inte så underbart jävla fantastiskt.. en del tid är rena mardrömmen..

Klockan närmar sig 21, det är dags för kvällsmat och sen soffhäng en timme. Vi fuskar om kvällarna, Maya får sin medicin något för tidigt, men jag tänker att en längre sömn är viktigare. Mina förhoppningar är inte så stora, ändå, att vi sover ända till kl 05. Jag saknar dig, kära sömn. Jag saknar dig så mycket..

Kommentarer är alltid välkommet.

Tack för att ni tar er tid att läsa..

/Uffe