Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

tisdag 9 januari 2018

Tack för kommentaren.

Jag förstår precis, men har inte riktigt samma åsikt. Självklart kommer det inte berättas exakt om hur Maya blir uppskuren och avsågad.

Det handlar mer om vad hon har varit med om. Att hon hade en sänghimmel, att vi hade egen julgran, att sköterskor kom in mitt i natten och väckte oss. Om att doktorn ritade pilar på henne, om att hon fick en medicin som hon blev jättetrött av, att hon hade det jobbigt efter operationen. Varför hon opererades och självfallet hur.

Jag undrar hur du menar att inte använda bilder?? Maya pratar med hjälp av bilder och hela skolan använder samma bilder som Maya har. Barn lär sig av bilder. Från de allra första sagoböckerna.

Om barn har frågor så varför ska dom inte få svar??

Tycker det är bedrövligt att man ljuger och inte berättar även det som är otäck i livet för barnen, man måste givetvis vara pedagogisk och ha tid.

Tid är det finaste jag kan ge mitt barn och jag gör det, alla dygnets timmar.

Maya pratar med mig. Hon pratar med sin resurser på skolan. Hon pratar med sina assistenter. Med farmor. Hon pratar med Kim.

Hon har tusen frågor och vi svarar på alla.

Hon kan inte gå till någon hon inte känner för att prata. Hon måste ha dom som hon redan är trygg med.

Barn spelar dataspel som är tusen gånger värre än en höftoperation.

Tycker det är sorgligt det du skriver att skolan inte tar sig tid. Mayas skola är en fantastisk skola, där de arbetar oerhört hårt med att intrigera och skapa vänskap och gemenskap och det byggs av förtroende och trygghet.
Att inte prata skapar rädsla.

Även barn tänker. Dom tänker väldigt mycket och om inte vi vuxna ger svar på deras funderingar, om vi inte sätter oss ner och tar oss tiden att berätta, förklara, trösta, och bara vara en trygg famn en stund, så skapar vi enbart rädslor.

Rädslor för allt som är farligt. Som är annorlunda.

Ringde en god vän och rådfrågade med henne och hon sa samma sak.

Tänk när ett barn får cancer, ska inte den få berätta sin livshistoria då. Eller ska man dra en mössa över huvudet och tiga om allt.

Maya och jag har skrivet en redovisning, där står varför hon opererades, där står om Descutan duschen och varför man måste tvätta sig med den. Där står om vår promenad på julkvällen. Där står vad som hände när Maya inte var med sina kompisar.

Barn tänker.

Jag ska åka till skolan imorgon, och samtala med Mayas lärare och hjälpa Maya förbereda sin redovisning.

Maya och jag har haft samtal om hur mycket vi ska berätta, och vad vi inte ska berätta om. Maya ska göra en redovisning på ett barns nivå.

.. och jag vet att den kommer bli mycket uppskattad..

/Uffe

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att det låter som en jättebra idé! Kör på det Maya!

/Eva

Anonym sa...

Tycker också det låter väldigt bra. Barn vill också veta för då förstår bättre vad som händer och tar det hela mera naturligt. Ni är fantastiska båda två.
Anna