En backig stig..

Vissa dagar slår allt tillbaka. Alla inneboende känslor. De lyckliga och de olyckliga. Det är som en vild höststorm och det går inte att hålla tårarna tillbaka.

De kommer inte lika ofta längre, men nu, när hösten stormar och kylan sakta kryper in i märg och ben, då faller ett vemod i mitt hjärta..

Jag står i ett vägskäl.

Jag har hunnit fylla 51 år sen det förra inlägget. Att fylla år känns alltmer som en ganska onödig sak, fast samtidigt har jag fortfarande samma förväntansfulla längtan i kroppen..

Minnen från barndom. Då mamma, pappa och lillsyrran kom smygandes med levande ljus, saft och mammas bullar, paket..

.. och jag satt där och var i medelpunkten, jag betydde något, det är ett minne med många känslor.

Minns den där otäcka känslan av tomhet, när allt var över, när taklampan tändes och alla skingrades in i sitt igen.

Jag fick en väldigt bra födelsedag och fick det jag önskade mig allra mest..

Tid med dig. Min vän.

Vissa möten i livet är menade att bli. Man vet i sitt inre när de sker, och det allra häftigaste är mötet med dig..

Min filosofi i livet är att ge av min tid. Ge av det jag har, av mina erfarenheter, av min kunskap, att lyssna och hålla det man lovar..

Handling i livet. Ge det lilla när man är mitt i mörker. Ett ljus i horisonten.

Maya sover och jag ska nu ringa en annan liten kämpe, en krigare, jag har lovat att berätta en saga och säga godnatt..

Sedan gott folk, ska jag själv meditera mig bort till vidderna på Nordkalotten, bland ringlande jokkar och vakande öring..

/U