Ryggen har pajat, det brukar bli så ibland, nångång varannat år, att jag får en ordentlig låsning i korsryggen. Fast det är helt hanterbart, och jag tränar på nästan som vanligt. Värst är lyften in och ut från bilen, och ner och upp från badkaret.
Maya är förkyld och snorkråkorna är både sega och hårda. Och så hosta, förstås, det får hon alltid när förkylningen hälsar på.
 |
De stunderna är värdefulla..
Så nu ska jag återgå till mitt ritblock.
/U
1 kommentar:
Jag är så glad att du har fått tid/lust att börja blogga igen.
Det här känns så himla larvigt att skriva, men din blogg får mig att känna lugn inför min son och vår familjs vardag och vad som ligger framför oss.
Det finns så mycket värme i hur du beskriver din och din dotters vardag. Även när du skriver om de svåra stunderna så känner jag värmen till din dotter och hur du vill att hon ska få en riktigt bra och trygg grund.
Det är så lätt att ibland fastna i "habilitering/läkarbesöken/försäkringskassan/resurs som slutar/en dum kommentar om mitt barn"-världen ibland. Gärna om vi har haft några mindre bra nätter på raken. Lite extra tunn hud då.
Vi har jättefina familjer och vänner runt omkring oss. Men de kan aldrig riktigt förstå eller ge mig den känslan som jag får när jag läser din blogg. Herregud nu har jag skrivit en jättelång och lite fladdrig kommentar. Men jag vill bara säga tack för att du låter mig ta del av delar av er vardag och liv. Jag är så imponerad av dig och hur du krigar för din dotter och samtidigt försöker balansera och ta hand om dig själv. Tack:)
/J med en 4-årig Arnie
Skicka en kommentar