Vi är tillbaka..

.. En sommar har passerat förbi, och vi har upplevt så mycket tillsammans, Maya&jag..

Det är ett priviligium att vara Mayas pappa, för trots alla bekymmer och svårigheter Maya har på grund av sin CP-skada så ger hon mig så mycket glädje och kärlek.

I helgen har det varit en sån där dotter/pappa helg, då vi iprincip umgåtts dygnet runt, och ju äldre Maya blir ju roligare får vi det tillsammans. Min filur och jag.

Maya har börjat skolan, klass 1, och det går jättebra för henne. Hon är en del av gemenskapen och skolan är helt fantastisk. Det är tryggt att skicka iväg Maya i skoltaxin och veta att hennes assistent, tar emot henne.
Förresten är det inte bara assistenten som står och väntar på Maya, utan även hennes bästa kompis, Fanny och ett gäng andra barn. Hon är väldigt omtyckt.

Det får mig att bli känslig. Det får mina ögon att tåras att vi haft en sådan tur att möta så underbara människor på vår resa, på den stig vi vandrar.

Mycket har hänt under den tid jag haft uppehåll från bloggen, en del kommer jag återberätta här men jag kommer mest försöka skriva om hur livet är, om mina tankar och känslor och det som sker i funkislivet..

Jag hoppas att det finns kvar en del läsare, ni som följt mig många år, men så hoppas jag även att det tillkommer nya, så jag får sprida mitt ord om hopp, kärlek och tro på livets öde..

/Uffe