Hand i hand

Mörkret börjar smyga sig på. Löven gulnar och om mornarna kan man känna doften av höst och när Maya lägger sig måste man stänga fönstret för annars blir det för kyligt i sovrummet.

Hon hatar täcket om nätterna. När hon ska somna vill hon ha det över huvudet och så kurar hon ihop sig som en kissekatt och somnar..

.. men mitt i natten blir kissekatten som ett vilddjur och de små benen sparkar och sparkar för att få bort det där otäcka täcket..

Jag har ännu inte förstått varför och jag hoppas att Maya en dag kan berätta vad det är som är gör att hon bara inte vill ha det över sig.

Ikväll har bästa assistenten Selma varit här. Maya fullkomligt älskar henne och det värmer mitt hjärta att komma hem och båda ligger i soffan och myser. Det är precis så som assistansen ska vara. Maya är trygg och jag kan slappna av när jag är hemifrån.

Vi har även en ny assistent som heter Johanna. Mia som jobbat med Maya sen hon var två år har flyttat till Stockholm och lämnat ett stort tomrum efter sig, men Maya gillar Johanna och det kommer bli bra.. Vi måste tänka så, vi måste tänka positivt..

.. Att odla kärleken..

Ansa de vissna löven. Plantera om när rötterna inte längre får plats. Att ta hand om varandra, att gå hand i hand på samma stig trots att ibland inte lyckan spritter i benen.. Att då hålla fast lite hårdare och visa att jag finns.. Min kärlek är djupare än något annat och inget kan rubba den. Inget kan göra mig så rädd att jag viker av från stigen.

Styrka i själen. Förståelse i sinnet och ett hjärta fyllt av ömhet, och empati för det okända.

Att inte vara rädd för det onda i livet.

Lära sig om det jag inte känner igen för att kunna bemöta de jag möter på min väg..

Min hand kommer aldrig släppa din.

/Uffe