Trots

En vecka till har passerat förbi. Nedtrappningen på medicinerna är snart klara och dagen då gipset ska tas bort.
Nästa fredag.
Det är inte riktigt över där, för Maya kommer inte få sitta upp i sin vanliga rullstol, eller i sin arbetsstol på ett par veckor till, eftersom hon inte får komma upp i 90 graders sittande.. Inte än..

Det är mycket som ska fixas och ordnas och det blir som mörka moln runt omkring mig.

Men det går, det måste gå och jag vet att vi kommer fixa det här..

Fast en hel arbetsvecka utan assistans är ta mig tusan tufft även för mig..

Idag tog vi en promenad till affären, på vägen hem sa jag till Maya att hon får vara uppe såå länge hon vill ikväll..

Klockan 18 sa hon att hon ville lägga sig. Trotsig tjej..

Så nu ska jag fortsätta säga precis tvärtemot vad jag egentligen vill, för då gör hon som jag innerst inne vill..

Nu är det nattning och när fröken har somnat ska jag ha soffhäng alldeles för mig själv..

.. och inte göra ett smack..

Sovgott