Tänk om..

Ni vet, dom där nätterna när man inte kan somna. Då tankar och känslor tar all plats och det är nästintill omöjligt att somna. Man vänder och vrider på sig, går upp och tar ett glas vatten, eller mjölk, så lägger man sig igen. Tankarna är som karuseller.

Kudden blir varm, täcket ligger obekvämt, inget känns riktigt bra.

Tänk er, att ni inte kunde vända på er, eller att varenda muskel i kroppen var krampaktigt spända, eller att kroppen hela tiden rör på sig, att armar och ben inte lyder det hjärnan säger, utan rör sig konstant.
Tänk er att man vill ha täcket på ett alldeles speciellt sätt, men inte kunde lägga det som man vill, och inte kunna berätta för någon hur man vill ha det..

Varför man inte kan somna. Få prata om alla sina tankar och känslor. Kanske är man ledsen för något som hänt under dagen, någon som sagt nåt dumt, eller man kanske är jätteglad.. Tänk er..

.. att inte kunna gå upp och äta precis det där man är så sugen på.. ett glas o´boy och en ostmacka.. eller mjölk, som mamma alltid sagt är så bra, när man inte kan somna..

Tänk er att längta efter någon utan att kunna ringa.. och fråga vart du är..

Jag kan vända dig tusen gånger. Jag kan lägga täcket över dig, tills du är alldeles nöjd och kurar ihop dig som en spinnande katt, jag kan ligga bredvid dig och trösta dig när du gråter, jag kan skratta med dig, med dina busiga levnadsglada ögon, jag kan massera din onda kropp, jag kan ta viktiga beslut för att du ska få en rättvis chans i livet, att leva på samma villkor som alla andra, jag kan sitta vid dig, efter alla operationer du har framför dig..

Jag ska ge dig det bästa jag har, min tid och kärlek..

Ibland tar orken slut. Som nu, när jag inte känner mig riktigt kry i kroppen, fruktansvärt trött, och tålamodet är inte alltid lika bra, kväll efter kväll.

Ändå kommer jag finnas där, "to be good enough".. Det behöver inte vara så kravfyllt.. Barn är ofta nöjda bara dom får vara med. Det är vi föräldrar som skapar det att man alltid måste göra nåt.. eller?

Ikväll ville du ha täcket över nästan hela huvudet, som en liten koja, där du ligger och kramar dina dockor, och tänker dina tankar..

Det skär i mitt hjärta, av en sorg, av ömhet, och jag ställer mig frågan.. varför just du? Varför vi?

Tänk om det fanns ett botemedel.. tänk om jag kunde trolla.. så du kunde springa, sjunga och skratta.. Vara som Ronja.. och följa med mig och Alex ut på fiskeäventyr..

Februari är en tung månad. Den är liksom som en envis förkylning.

Snart är det vår.. I år ser jag fram emot den mer än någonsin..

U..