Glädjefnatt och så lite tårar..

Livet tickar på. Tiderna förändras och vi utvecklas.

Våra rutiner likaså. Maya är sååå trött om mornarna, fast om nätterna har hon det väldigt jobbigt i sin kropp. Hennes spasticitet blir allt starkare och är väldigt påtaglig om nätterna. Jag måste vända henne många gånger om natten, försöka att få musklerna, främst benmusklerna, att slappna av.

Ibland är min högsta önskan att jag kunde ta allt som hon måste leva med, dag som natt, år efter år.
Att hon fick springa med alla andra på skolgården, och komma och möta mig, och få höra henne berätta om dagen, berätta om vad just hon tänker och funderar på..

.. som när man ska sova.. hur många tankar finns..?

Livet är så påtagligt ibland, Mayas funktionsnedsättning, allt som ska fixas, arbetsterapeut, sjukgymnast, dietist, och så vårdplaneringen inför Mayas stora höftoperation..

Hon som älskar sin skola. Hon som älskar att leka med sina kompisar. Hon som varje dag skiner upp av skratt och lek. Hon som tjatar hål i huvudet på mig om mornarna att hon vill åka.. nu, pappa, nu!! Efter operationen kan det ta en månad innan hon är tillbaka, om allt går bra.

Det är då asken av sorg blåser upp inom mig, och jag ställer mig frågan: Varför? Varför just vi..?

Smärtan är som en kniv och då och då svällar känslorna över, och tårarna går inte att stoppa.

Fast man kan inte låta sorgen vinna, den kommer ändå alltid finnas där som en tagg i hjärtat, vi måste se det friska och sunda, jag måste se Maya och hennes otroliga livsglädje. Hon blir glad för det som är så självklart för många andra.

Livet det ska levas glatt, sjunger Ulf Lundell..

I fredags var en stor dag i Mayas liv. Tror det var den bästa av alla. Hon hade två kompisar här på fredagsmys!! Pizza, läsk och film.. Wow..

Det var tre ganska lyckliga tjejer som satt i soffan. Tror ni en styck pappa fick vara med?? Nix, jag förpassades till köket.

Nästa gång kompisarna är här vill Maya att vi ska baka gräddtårta. Hmm.. jag har lovat att iallafall fundera på saken..

Liksom hur svårt kan det vara?

Igår tänkte jag, att det nog är dags för lift här hemma. Hon börjar bli tung, fröken bus, och det är som att gå omkring och bära 20 kg, bära, lyfta, vända.. in och ut i bilen, upp och ner i rullstolen.
Jag är ganska vältränad, men ryggen börjar säga ifrån..

Maya älskar att få vara med i köket. Hon vill vara med, och helst diska!! She loves it.. (bilder kommer)

Botox behandlingen har gett mycket god effekt och hon använder handen mer och mer.

Tänk bara.. lyckan att få äta choklad alldeles själv..

Tänk tanken i jul, tanken av tacksamhet, av att vara lycklig över det lilla..

Varje dag, inser jag mer och mer, att det allra vackraste jag kan ge min dotter är min tid. Det är sånt som man länge minns. Tiden med sina föräldrar.

U.