Igår var det dags för årliga influensavaccinet. Maya har fått det i flera år nu, och jag ser ingen anledning till att hon inte skulle få det iår igen.
Som vanligt pratade vi om det, både kvällen före och på morgonen. Hon visste att jag skulle komma och hämta tidigare.
När hon fick se mig stå i dörröppningen såg jag underläppen börja darra, sen föll tårarna ändå tills vi parkerade vid sjukhuset.
"Lugn, Uffe, lugn"
Snyftandet övergick i hysterisk panik när vi klev in på vaccinationscentralen. Jag gick omkring med henne som hon vore en bebis igen. Höll om. Viskade.
Satte mig ner med henne i knät och då lugnade hon sig, Rödsprängda ögon och en ledsensnörvlig näsa. Då drar hon ett flämtande andetag genom näsan. Snoret följer med ner i halsen. Hon hulkar till.
För ett ögonblick far tanken genom min hjärna. "När fick hon mat senast?! För om hon är mätt i magen och det som skedde sker så kommer hon till 95 % kräkas.
Då, kaskadkräks hon. Jag lyfter upp och ser mig om efter en toalett. Ser ingen så jag håller Maya mot min axel så hon inte kräks rakt ut.
Med drypande kläder. Stinkande. Sätter jag mig i undersökningesrummet och tar av Maya sina jeans. Sticket tar en sekund.
Ute i väntrummet sitter Anja och väntar. Hon gör en praktik på barnmottagningen och visste att Maya skulle vaccinera sig, så hon tog sig tid att träffa oss.
Tack.
Ibland är det fan inte enkelt!
Hur skön kan en säng bli? I mörkret. Under täcket, precis när väckarklockan ringer..
Det är lite grått ute. Liksom november. Precis som vi kommer ihåg den. Antingen är det den tråkigaste månaden av alla, eller så njuter man av att tända stearinljus och käka D-vitamin.
Jag är glömsk. Så in i hundan glömsk!! Det är nog en del av mig. Glömskan. Imorgon ska jag göra allt för att komma ihåg.
Är dock säker på om jag kommer ihåg kommer jag glömma nåt annat.
Ikväll längtar jag efter mitt ritblock. Vi går bra ihop, kravlös kärlek.
Sovgott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar