Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

tisdag 28 oktober 2014

Allt bra, allt åt helvete, my life..

Jag tog inte åt mig av någon kommentar!! Skrev endast det om håret utefter vad jag möter i vardagen. Människor dömer och har fördomar hur man ser ut.
Jag är långhårig, tatuerad, piercad, och har en del andra kroppsdekorationer. Att jag även är en man med många känslor, nära till gråt, ensamstående pappa och försöker leva efter den livsfilosofi jag burit med mig sedan unga år.
Leva livet.
Ge av min tid till de jag vill ge av min tid.
Låta en del människor hamna i min papperskorg som jag har i hjärnan.

Det är nu över två år sedan Mayas mamma hörde av sig. Idag fick jag reda på att hon flyttat till Italien.
Det gör mig ledsen. Det sårar mig.
Mest för att hon så drastiskt väljer bort sin dotter. Även för att hon skulle kunna varit till hjälp i vårat liv, om så bara för en kväll i veckan?

Jag är i en dal, och de nakna trädens kalhet blottar min själ. Känslorna fängslas och jag skriker av hopplöshet.

Finner ändå, min alldeles egna väg, dit ljuset skiner.

U.

3 kommentarer:

Rebecka sa...

Min första kommentar här.. Har jobbat som personlig assistent och fått se dessa funktionshindrade barns bästa sidor. Fy sjutton vas fantastiska dessa "speciella" barn är! Än Mer fantastiska, är deras förmyndare. Vad ni går igenom och vad starka ni är! Och du, som fått klara dig ensam (som jag förstått de iaf, utan Mayas mor). Du är otrolig! Jag ser upp till dig, du har all min respekt. Fortsätt kämpa, det är det man måste göra som förälder/assistent eller vad man nu är till dessa barn. Vi måste kämpa för dem som inte själva kan det. Barn i behov av särskilt stöd, förtjänar det bästa. För de är så otroligt underbara!

Styrkekram!

Eva sa...

Mayas mamma lider en oerhörd förlust när hon väljer att inte ta del av sin dotters liv.
Det är fruktansvärt sorgligt o det är mycket svårt att förstå hennes val men hon är den stora förloraren.

Du är vacker i ditt långa hår o andra "kroppsattribut". Du är vacker både på ut o insidan o du har en oersättlig skatt som heter Maya vid din sida.

Lätt för oss att säga " kämpa på". Ingen som inte varit i din situation vet vad det kostar på.
Apropå ett tidigare inlägg där min kommentar försvann; så Unnar jag dig all hjälp o avlastning du kan få.
De timmarna är ändå inget jämfört med alla tusentals timmar du kämpar ensam.

Respekt!!!!

Anonym sa...

I de flesta fall så är det pappan som "försvinner" vid skilsmässa. Har svårt att förstå att en förälder kan bryta kontakten med sitt barn. Jag tror inte att Mayas mamma mår så bra psykiskt. Det är ju tur att Maya har dig.
Solveig