Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 24 juli 2014

Hotter than hell och ett leende jag aldrig glömmer..

Måste säga att det inte varken var något nättroll eller kommentar som fick mig att ta bort inlägget. Jag blir alltid själv tveksam om jag ska publicera allt jag skriver, men brukar tänka att jag måste våga, bjuda på mod.
Det mailet jag fick dagen efter ifrågasatte hur jag tänker när jag lämnar ut mig som jag gjorde i det inlägget. Att jag upplevdes dysfunktionell och en man som inte klarar separationer.

Nu tänker jag lämna det bakom mig och bara gå vidare.

En promenad på den skuggiga sidan av trottoaren. Genom staden. Maya och jag åt mat och glass. Tände sedan ljus i domkyrkan. För Lasse. För Peter. För de jag saknar och aldrig mer får träffa. Det är en sådan magisk stund, jag hjälper Maya får ihop sina händer och sedan ser hon upp i taket. I bönen. Om mod och förstånd.

Ner genom city. Hand i hand. Det går att hålla i handen när det är lite nerför. Då kan jag gå bredvid, och ha hennes lilla hand i min.

Åker hem och parkerar bilen i garaget. Går upp till lägenheten och ställer varorna i kylen. Sedan traskar vi ner till gymet. Blir bjudna på hemgjord proteinglass och en sanslöst god fruktsallad. Jag putsar skyltfönstren och Maya, jodå, hon hjälper till..

Bus. Rackartyg. Som Emil. Vi fyller en av sondsprutorna med vatten och smyger oss på personalen. Hon vågar knappt. Men när jag sprutar iväg vattnet, då skrattar hon.. skrattar..så underbart gott.



En fantastisk låt.

Vi har sorterat jiggar ikväll. Soft hårdrock i högtalarna. Maya i sin "CP-fåtölj" (jodå, jag håller på och ritar och har kommit ganska långt i planeringen att skapa en ny "CP-fåtölj") och jag i soffan. Färger och storlekar i rätt hög. Fast hon tyckte det var allra roligast att hålla i dom. Med den handen som iaf funkar litegrann. Om jag bara hjälper till att öppna och stänga handen klarar hon sen att hålla kvar. Ibland klarar hon till och med att föra det hon har i handen till sin mun, men då måste hon sitta helt korrekt. I rullstolen klarar hon det inte, för i den är hon för bakåtlutad. Hoppas vi i höst får en rulle som man kan tilta ryggen på.
Högerarm och hand blir mer och mer hjälplösa. Märker det så väl.

Nu väntar en rostbiffsallad på att slinka ner i min hungriga mage.

Its nice to be a king..

U.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej där:-) håller med en bra låt, Whitesnake har gjort många bra låtar ;-) kyrkan är en fridfull plats, där ens tankar till nära och kära ägnas lite extra i stillheten man omges av, ett ljus för var och en. Man delar tankar om livet med sina nära, frågar om bitar man inte får grepp om söker ett svar/tecken på rätt eller fel....Saknad kan va jobbigt många gånger av de man mist, men för mig finns de runt mig varje dag, har lite "koll" på mig ;-) Bra att du skissar på en fåtölj åt Maya, du om någon vet vad som är bra och inte, kan ju hjälpa andra i samma situation:-) Förstår vad du menar med "har man sagt/delat med sig för mycket" Svårt i bland... Kan känna så ofta, men känner man att det är ok för sig själv så ser jag inget fel i det... Problemet många gånger tror jag tyvärr är hur andra tolkar det man säger och sen förmedlar vidare....hoppas salladen smaka bra:-) och att ni fått en mysig kväll/Kram Annica och vovven

Anonym sa...

Hej Uffe! Jag har läst de senaste inläggen och jag tycker du skriver fantastiskt som vanligt! Jag tycker du är en otroligt stark person! Känner igen mig, vissa dagar är fruktansvärda, man vet inte var man ska ta vägen. Ilskan, sorgen över att det inte blev som man tänkte sig! Jag vill att min dotter ska springa omkring och leka, busa, leka kurragömma....när hon fyller år vill jag alltid köpa ett litet kök eller en Bobby-car, men så blir det inte....det är bra ändå men vissa dagar är det bara så tungt......Läste att du går och pratar med kurator, det är bra stöd. Har du någon som förstår dig, som du kan prata med annars eller vill du helst vara ensam när det är jobbigt?
Jag skulle önska jag kunde ge dej en kram, trösta och prata, med någon som förstår!
Du och Maya är fantastiska! Kram på er!��

Eva sa...

Du är fantastisk, som flera andra sagt.
Älskade inlägget som försvann, så ärligt, så rått, så fullt av ångest men oxå kämparglöd, hopp o kärlek.
Bra att du har nån att prata med, jag undrade just det. Jag tror att vi alla behöver det under olika perioder i livet. Nån som finns där bara för just mig o där jag får prata utan förbehåll.
Ha nu en härlig helg o var viss om att du är en härlig person med en härlig dotter.