Tårar

Så har Maya varit på kortis.
Fröken gillar verkligen inte att åka dit redan på torsdagen, och jag kan förstå det. Jag hämtar på dagis och sedan åker vi direkt till kortiset.
Jag har länge önskat jag kunde lämna på kortis redan på torsdagförmiddag, för att både jag och Maya ska slippa den där stunden på eftermiddagen. Den är inte bra, skapar oro och stress.

Tre såna här "långkortishelger" så har Maya kräkts på torsdagen. Första gången kräktes hon här hemma, andra torsdagen var förra gången, då var hon såå förtvivlad när jag åkte och så ringde dom och berättade att hon kräkts.
Den här gången kräktes hon på dagis.

Det måste bli en förändring. Ska klura ut något till nästa gång hon ska vara längre.

Vaknade idag, med tårar brännandes bakom ögonlocken. Känslig och på gränsen till kollaps. Ångest. Demoner som rev min själ.

Igår var jag och min son och fiskade. Glädje och en helt magisk känsla av frihet. Just den jag saknar såhär på vårdagarna, att bara kunna ta bilen när vädret är som bäst och vara på sjön..
Utan att behöva planera och fixa och styra flera dagar eller veckor innan..

Jag älskar mina barn och vill ge dem all min tid. Möjligheter att få uppleva livet. Jag behöver min tid för att läka och kunna ge dom det..

Den tiden är knapp.

En mur har sakta murats inom mig, ett skydd, och jag vågar inte riktigt skriva om min sårbarhet. Min trötthet och om de där tårarna som knappt torkat på mina kinder.
Dom här perioderna kommer, och har alltid gjort i mitt liv. Jag vet att jag kommer resa mig igen och vara starkare än någonsin..

Sovgott.. U.