Onsdag.

Imorse var det nära. Mycket nära. Att jag helt och hållet struntade i alla krav och bara låg kvar och sov. För, lillskruttan vaknade mitt i natten och var hur pigg som helst. Vad är det med ungarna ibland :)??
Eller, mitt i natten var det väl inte, dock var klockan bara lite efter 4 och DET är alltför tidigt för mig en semesterdag som denna.
Sov, Maya, sov.. bad jag snällt och bäddade in henne det allra skönaste under täcket. Vände på kudden så den blir så där kall och gosig.. o YES.. hon somnade om.. o sov.. sov.. sov.. o en styck pappa slumrade bland drömmar och tankar..

Kände mig sådär lite halvstressad för klockan 9 skulle vi vara på öron, näs och hals.

När klockan närmade sig kvart över 7 och fröken fortfarande låg och sov, då tänkte jag.. Äsch då.. jag ringer och avbokar och så sover vi så länge vi kan.. men jag är ju en man som har koll och är ordentlig..
så, jag smög upp till den molniga morgonen och bryggde mitt kaffe.. plockade fram kläder.. fixade välling.. o Maya hon sov.. sött.. underbart..

Väckte henne med en puss. En på kinden och möttes av det där innerliga leendet. Ett från himlen. En ängels glittrande blick.

Mitt lilla troll. På något sätt hann vi allt. Precis som vilken morgon som helst. Vi gjorde bara allt lite fortare.
Prick klockan 9 satt vi i väntrummet på sjukhuset och några minuter över inne i undersökningsrummet..

Så.. resultatet blev en remiss för operation av en alldeles för stor körtel bakom näsan. Vi vet vad vi gör framöver.. Maya och jag..

Orden försvinner bland molnen.. skyms av solens glitter.. smälter som glass i sommarens fantastiska värme..

Livet är helt enkelt underbart..

Sovgott.. U.