Jag går på knä..

Jag går på knäna. Huvudet är precis över vattenytan och når nästan både mun och näsa. Kippar efter andan. Det är lite kris. Jag ropade på hjälp idag, när jag kände hur knäna började blöda och andningen blev för svår.

Min kärlek till livet, till dig, min underbara dotter och till dig, min son är större än vad ord kan beskriva.. Jag kan andas den.. jag kan flyta på den, sväva fram i euforisk vila.. men, jag kan inte rå över min omgivning.. Det som sker..
Ibland är det verkligen jättejobbigt att alltid vara ensam. Inte ensam som i ensam.. men liksom ensam med alla bestyr.. O jo, jag vet.. Jag har min avlastning och min stödfamilj.. Men, det kommer perioder i livet då jag känner, helt enkelt, "nu orkar jag inte längre"..

Det kan vara små saker som ställer världen upp och ner för mig när det är så här.. För rutinerna, vanan är viktig.. Jag har avlösning måndagar, fredagar och nån dag i helgen.. O dom stunderna ÄR mina energipåfyllarstunder.. Det kan låta hur larvigt som helst..men igår när min avlösare gick sa hon.. -Ja, just det, jag kan inte på fredag..
Världen rasa.. Det blev kaos inom mig.. Hur knasigt är det??

Vad gör man när man känner att stormen rasar på havet? Hur det knakar i mig, hur tornadon nästan rycker upp mina rötter och tankarna förmörkas av molnen..

Ja, jag kan klara det själv. Eller? Jag kan använda mig av konstgjord andning.. men hur länge orkar man det..? Vilken kvalité blir det på livet då? Vad ger jag? Hur spenderar jag min tid, min och barnens??

JAg är så trött.. kan knappt tänka.. än mindre skriva.. O jag undrar..

Sista dagen på första månaden.. Nu kommer en tid då Uffe får kämpa.. februari.. inte min månad..Men, gud.. ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.. Mod att förändra det jag kan och föstånd att förändra det jag kan..

Ni vet inte allt. Allt som sker i livet.. En del av er kanske kan läsa "mellan" raderna.. men, något stör vår vardag.. eller min.. o det stör verkligen.. som en jävla tandvärk.. man tar sig en panodil.. o det går över en stund.. fast egentligen borde man dra ut tanduslingen.. eller iaf laga den..

Jaja.. Det tickar på.. livet.. mitt och ditt.. o ändå.. ler jag inombords och njuter av det..

Sovgott.. U.

29..

O så är det söndag, igen.. Tiden rusar fram.. jag ska snart åka och hämta min prinsessa. Det vore skönt med en kväll och natt till.. Det låter kanske grymt, men denna tid, vuxentid är så oerhörd värdefull för mig..

Det har varit en underbar helg.. I fredags hade jag en fin vän här.. Jag tatuerade och det var ju ett tag sen, men det blev bra.. Helt ok..

O jag blev tatuerad.. :)..

Har inte mycket att förtälja.. Får se om jag sätter mig här igen ikväll.. men då är det mys med Maya och sedan måste jag sätta mig och studera..

Det finns alltid något att göra..

Hoppas eran helg varit fin..

U.

In på den 28e..

Det är natt.. det är precis lika mycket natt som vilken natt som helst.. fast inatt är det min natt.. bara min.. Sitter vid skrivbordet och lyssnar på musik. Svag. Men kraftfull.. som livet.. känslorna.. De innerliga oåtkomliga.. de som irrar i labyrinten..

Bilderna på mina barn på väggen.. O kärleken som aldrig vissnar i mitt hjärta.. Den finns.. Jag vet att dom har det bra och på det viset tänker jag njuta nån timme till.. Nu när jag kan.. för imorgon kan jag ligga och dra mig nästan precis så länge jag vill..

Jag ska ner till gymet (självklart), sitta på nåt fik och göra travet.. köpa med ingredienser till en nice middag.. och bara vara Uffe.. inte pappa.. utan bara Uffe..

Pappa är jag in i hjärtat.. Uffe in i själen.. Jag är jag.. O jag är stolt att vara den jag är..

Hoppas ni sover gott.. :) U.

Ps: Grattis Lillsyrran.. du fyller ju år idag.. men troligen läser du ändå inte det här.. men om brorsan glömmer.. så har jag iaf kommit ihåg.. Kram..

Suck.

Inte en tillstymmelse till trötthet ikväll.. Har det lite tvärtrist.. Ingen inspiration till nåt.. o kolla på teve är ju hur tråkigt som helst..

Skriva.. Nja.. Teckna.. Nja.. Läsa.. hmm..kanske.. köpte mig ju faktiskt en bok häromdagen.. Hungerelden.. andra delen i trilogin om Viktoria Bergmans svaghet.. den första delen heter Kråkflickan och var alldeles ypperlig läsning.. välskrivet.. sånt gillar jag..

Lite ont där och lite ont här.. I axeln, armbågen.. o så ryggen.. men jag säger som Pippi.. "Vi tänker inte på det"..

Lyssnar på mina kära black sabbath.. funderar.. ligger på golvet med benen rakt upp i luften.. går igenom hundratals teckningar från förr.. monterat en ask.. lagat en ring..

Black Sabbath – Changes

Förändringar.. längtan.. efter det som var.. för mig handlar den här låten om något helt annat än att förlora en kvinna.. utan något helt annat.. för en gång i tiden var det min bästa vän..

Nä, ni, kära läsare.. Idag är det hjärnsläpp i Uffes hjärna.. som varenda cell är på rymmen..

Imorgon åker Maya på semester.. Pappa är fri att göra vad han vill.. Jag ska bli tatuerad.. yes..

Njut av livet..

Sovgott.. U.

Oj, där var det visst en vägg..o en del annat trams..

Alltså.. Varför hålla på o krångla till saker och ting?? Maya har haft en period, ganska lång faktiskt då hon vaknat sisådär mellan klockan midnatt och fem.. Det där tycker jag är ganska, hur ska jag säga, jobbigt?
Ni vet, att rumla upp mitt i natten, hämta unge, täcke, favvodockan och nappen.. Dessa nappar, hur kan en napp så spårlöst försvinna i en säng för att sedan, på morgonen bara ligga där helt synligt..
Har dom liv, de små rackarna..?
Så nu några kvällar har jag helt sonika hämtat ungsnodden när jag går och lägger mig.. Bäddar ner henne så där mysigt underbart som man bara kan bädda ner ett barn.. o hon ser på mig och ger mig sitt ängla leende.. Sen sover hon hela natten, och en styck pappa också..  Varför krångla till saker och ting??.

Det finns några saker. Tankar. Handlingar som jag tagit med mig under de år jag varit drogfri. De var väldigt viktiga ibörjan, men är fortfarande viktiga och jag påminner mig om dom ofta..
1. Gör det enkelt..
2. Ta det lugnt du hinner..
3. En sak i taget..
4. Lev och låt leva..

Alltså.. 1, hämta ungen om dom sover bättre nånannanstans, som hos en styck pappa som mig..

2, Försovit dig? Om jag vaknar kl 8 och ska vara på dagis eller arbetet klockan 8.30, har jag ju faktiskt inte försovit mig..eller hur.. om jag vaknar 8.35, ja då är det ju redan försent.. Så.. lugn du hinner med livet..

3, Det är det man gjort som räknas.. inte det man ska göra.. När jag har en sån där tvätthög som är högre än kebnekaise, en som ska vikas eller hängas.. då brukar jag tänka.. en sak i taget..
eller då dagen är så stressad.. Som en stund idag.. parkerade bilen.. gick ut och vips hitta jag inte bilnyckeln.. jag kollade först i tändningslåset, om jag glömt ta ut nyckeln.. sen i dörren.. bildörren.. o när den inte fanns där infanns sig paniken för några sekunder.. liksom hur f-n kan jag ha slarvat bort den.. jag kom ju nyss hitkörandes och då måste jag ju således ha haft den..Gissa vart den var??
O det är då det är dags att stanna upp.. o tänka, du Uffe.. en sak i taget så blir det bra..

4, Lev ditt liv!!! Varför bry sig om andras, eller hur andra lever sina? Kan du förändra dom? Vad och vem kan du förändra?? Lev och njut av det..

Maya var världens tröttaste idag. Oj, vilken eftermiddag.. Tänkte ett tag att jag ska nog byta bort henne mot ett par Metallicabiljetter..
Men, jag sansade mig och gjorde inte det..

Hon somnade tidigt, väldigt tidigt.. så nu, kanske våra dumma ovanor med att sova länge på morgonen är borta.. ett minne blott.. rutiner är till för att brytas.. o dom bryts när man minst anar det.. eller när dom har blivit alldeles för tråkiga..

.."Vände mig om, och såg dig försvinna runt hörnet.. tänkte.. jag ska springa  fort och möta dig i nästa.."

Gick in i en vägg idag. Inte så där som man läser om i tidningarna.. eller som såna som åker skidor väldigt långt och fort.. Jag gjorde det rent bokstavligen..
Jag lärde mig att väggar är hårda och att det är bättre att se framåt än bakåt..

Sovgott.. U.

.. Lek, mat o sovmornar..

Åh, imorgon önskar jag att jag hade lite hjälp här på morgonen.. Både Maya och jag är såååå trötta om mornarna och hur sängen kan vara så underbart skön är förunderligt.. Imorse tittade hon bara på mig, kisade, o la sig ner på kudden igen och sov.. Vad gör en pappa då?? Jo, tänker, sicken bra dotter jag har och härmar efter..
Men imorgon måste jag upp!! Dessa små jäklar till måsten..
Vi ska vara på habiliteringen 8.30. Punkt slut. Nu kanske nån säger, men oj, det är ju inte så tidigt.. o nej, det är det inte.. men för oss är det mitt i natten, typ. :)

O så är en styck Uffe trött på dessa morgonbestyr, hur underbart vi än har det.. Idag hörde jag en jobbarpolare säga..
- Åh.. jag brukar gå upp och sätta på kaffet, sitta vid köksbordet och lyssna på radion och lösa korsord.. det är så skönt att bara ta det lugnt och vakna i sin egna takt..
Hrmmmfff.. tänkte jag.. lite avundsjukt..

Det sitter en lapp på minnesplanket.. Blöjor!! O jag har glömt dom flera dagar nu.. till dagis.. Skärpning, Uffe..

Tisdagar. Vet ni vad Maya och jag gör tisdagar?? Har jag skrivit om det?? Jo, tisdagar är korvdagen.. Då åker hon och jag direkt från dagis till stora stora ICA Maxi och äter varm korv och dricker CocaCola.. O det är lycka.. en tur in på varuhuset tillhör även det ett tisdagsäventyr..

Det är ju så, att vara förälder innebär krav. Uppfostran. Lära barnen lite hyfs :). ge dom kärlek och ömhet, trygghet så de växer upp till människor med självförtroende och självinsikt.. Men barn vill leka.. busa.. göra hyss.. Som att springa och gömma sig för pappa bakom kläderna i affären.. eller.. sätta en bananklase på huvudet och låtsas det är hår.. Maya kan inte det. Så.. vad gör man då??
Jo, jag får vara hennes ben..man leker.. springer, leker racerbil som sladdar i gångarna mellan all mat.. gömmer ungen bakom kläderna och går och ropar efter.. Maya, Maya, men Maya var är du.. O hör skrattet klinga.. glittra.. porla som en fågels glädjekvitter en varm vårmorgon..

O vet ni.. Jag hörde den häromdagen.. Bofinken.. Alldeles för tidigt.. men ändå.. Ljuset återvänder..

Den här tiden på året vet jag att det kommer. Vemodet. Ångesten. Längtan. Februari är ingen höjdarmånad.. Men, prinsessan fyller år.. Fyra.. tänk..

Där sprang vi.. i affären.. o busade.. lekte kurragömma och tjuvsmakade en godisbit.. fyyy.. O så handlade vi lite.. strumpor till pappa och en rosa topp till Maya..en med en fjäril på.. en vacker..

Hårdrock i högtalarna.. ett visst pirr i tårna.. o i tankarna.. ja, mat.. kan komma på mig själv o sitta o klura ut maträtter..recept.. hahaha.. igår gjorde jag något grymt gott.. stekte över 1,5 kg kyckling till mina matlådor.. EN (1) matlåda är kvar!! Sonen tyckte visst om det..

Nähäpp.. nu känns det som  jag sitter här och tänker högt.. Letar i min labyrint.. När jag borde göra mitt kors färdigt..

Jag kan. Började lära mig tidigt. Att leva. Alldeles för tidigt fick jag ta ansvar.. Jag klarar mig.. o står stark i stormen.. Inget kan välta mig..

Sovgott.. U.

Dag 23.. tårar..

Mitt skrivbord är katastrof.. men jag hittar i katastrofen..

Jag hittar mitt liv.. O varje dag går jag förbi planket med alla måsten.. allt jag minns och vet.. Jag ser lappen, där det står.. "Maya har en mycket grav cp-skada".
O jag kan känna hur marken öppnar sig under mig och jag faller.. Sätter mig ner och begraver mitt ansikte i händerna och låter tårarna falla.. O undrar vart mitt liv tog vägen..undrar var drömmen är.. fantasin om spring på daggvåta marker, jaga fjärilar med håv och fånga solkatter mot stugans vägg.. Det onda skär mitt hjärta..strimlar min själ.. får mina ben att vackla.. min ork att tryta.. Sakta, sakta rinner sanden ner i timglaset..

O så ser du på mig, med en blick av oändlighet och jag fångar kärleken, kysser den och ömt gömmer jag det som sker i mitt hjärta..

Hennes glädje, skratt och finurliga blick. Nyfikenhet. Kärlek. Ömhet. Allt, allt.. smakar av ljuvligaste sötma..
Varje kväll.. när hon ligger på mitt bröst, med sin lilla hand runt min tumme och somnar med sitt huvud nära mitt hjärta.. så läker det onda.. såren plåstras om.. och jag lägger om själen.. Livets pussel faller på plats.. o tåren på kinden torkar..

Haft massor att göra idag. Mött min gråt igen. Mina minnen. Allt som skett de senaste åren. Med Maya. Att vara ensam, om sorgen och glädjen. Om kärleken och ömheten. Innerligheten. Skapandet. Tiden.. Som en film har det spelats upp och jag undrar hur jag fixat det.. Hur jag gör.. Ledsen har jag varit. O tårarna gick inte att stoppa..

Men, livet är lycka.. I sorgen.. Det som gör ont. Kontrasten. Att skratta och njuta.. Det är så det är.. och det är så jag vill ha det.. måste vara..

Ingen träning idag!! Första måndagen på ett halvår jag INTE tränar!! Vila är bra. Tog en fika på stan.. med en ängel..

Kom hem, o där satt en annan ängel och log mot mig.

O nu, gott folk.. börjar Uffe bli trött.. har lagat mat, fixat matlådor för resten av veckan.. O med mig i köket har jag haft min underbara son..

så.. jag lägger mig lycklig.. mina tårar är lycka..

Min fina son, Alexander..

Sovgott.. U.

Vänd blad..

.. Hey.. godmorgon min pärla.. väcker du pappa, o det är mörkt och kallt ute..Klappar min skäggiga haka, och hon får en puss på hennes lena kind..
Brr.. Maya.. vi sover en stund till.. o på min arm somnar hon om.. med dun och min kropp som värmer.. men det är bus i kroppen.. lek och sprall.. hon sover inte länge till och det kvittar hur jag än vaggar, nynnar och smeker kinden.. Inte ens en hand som kliar ryggen funkar..

Vi smyger.. tysta, på tå, upp i soffan.. tänder ett ljus och kelar ner oss.. I soffan.. o är.. med tiden.. i det.. nu..

Glittrande ögon.. blickar som ser.. likt en miljon galaxer av tindrande vintergator.. o där någonstans finns du.. en oupptäckt.. den vackraste..

Sitter så, en stund.. varje morgon.. vardag som helg.. för att vi kan.. för att det är vi.. o för att vi älskar det.. Det är hon och jag.. Man måste ta sig tiden.. för att nå lyckan.. för det är nog så, iaf för mig.. Att det är vägen dit som är det saliga.. Om man håller blicken i horisonten.. är det en lång väg att vandra.. o, oj.. Vad underbart..

O så.. mitt i allt dyker hon upp, AnnaMaria, o skrattet ekar över Linköpings nejder.. När pappa tar träningsväskan över axeln och kikar in i vardagsrummet sitter de två, uppkrupna i soffan, och läser sagor..

Gymet. Svett som droppar. Tar en fika och pratar. Trevligt. Nice.. riktigt nice.. Sen tar jag mig en lång promenad.. i rask takt..

O kommer hem.. till min boning.. där ömheten bor.. där vi finns.. Its here.. Loveisnowhere..

Matlagning.. förföriska dofter sprider sig.. o vi är en liten familj.. Maya, Alex och jag.. möjligtvis kanske det fattas något.. ibland..

Alex fick ta över o ge sin lillasyster efterrätten..medans jag for iväg på ett kalas.. men inte var jag där länge.. Hade ju en hel massa disk och annat plock att ta hand om.. :)

Så.. I hemmet jag sedan gick och pysslade.. o barnen såg Madicken och Alex spelade lite gura..

Sicken dag i livet.. Den har (nästan) haft allt.. O nu är jag här igen.. I kvällen. Sonen har försvunnit ut.. tog pappas bil och for iväg på äventyr.. o jag trivs..

.. Åter tindrar ett ljus på mitt bord.. musiken.. o jag.. det är med ett leende jag vänder blad.. med nyfikenhet.. ser jag in i horisonten.. där allt har sin lösning..

Sovgott.. U.

Dag nitton..

.. Räknar ner..

Vaken natt. Igen. Inte alls Mayas fel. Inte ett dugg. Bara mitt.. Tankar.. Funderingar.. o blick ut i stjärnhimmeln.. Där nånstans där månen går på långa ben..

Möte med verkligheten. Den karga. Mångas overklighet. Mångas vardag. Misär. Ändock skratt och levnadshopp..

Maya och jag har haft en underbar eftermiddag.
Hon har plaskat med vatten i köket och jag har torkat vatten i köket.. Mys och kel, sagor och bus.. Tid för varandra..

Klockan tickar på.. O skapande föder skapande.. fick en idé mitt på dagen.. så nu sitter jag snart med mitt block framför mig.. tindrande ljus och soft musik..

Hårdrockare i själen. Forever and ever. Musik i hjärtat. Föralltid.. Ikväll blir det Nationalteatern o jag.. eller Grieg.. Vivaldi.. Hmm.. mmm.. I bergakungens sal passar nog alldeles ypperligt min känsla ikväll..

Sovgott.. U..

Täckning.. för livet.. dag 18..

Oj..
Mitt ritblock är min tillflyktsort, dit flyr jag.. Där tänker jag, där känner jag, där får jag utlopp för ilskan, kärleken, sorgen och glädjen..
Formerna. Hur man kan förändra.. men det som mest fascinerar mig just nu är de negativa formerna.. Hur det som du inte ser även det är vackert.. Att med så små medel, kunna skapa en bild av ingenting..
Likt livet. Att kunna lägga sitt livspussel och skapa en skönhet..

.. Men svårigheten med ett konstnärskap, mitt, är att lära sig uttrycka sig på fler sätt en ett. :)..

Det är som bilden stjäl av min kraft. All lust. Du är min livsgnista..

Pennan, blocket, det som växer fram får mig att glömma tid och rum. Jag glömmer att jag är hungrig. Jag glömmer att jag är ledsen. Glad. Att jag är jag. Jag glömmer bloggen. Tiden. Den som är.. alltid..

Inatt vaknade Maya och var sååå ledsen! Jag vet inte varför, men jag tror att det var längtan i hennes lilla hjärta.. Klockan 1 satt vi i soffan, med täcke och kel och såg på barnprogram. Vi gick omkring i lägenheten, kollade om kråkorna sov. Berättade saga. Var. O mitt i en snyftning, så såg hon på mitt bröst.. Jag frågade om hon ville ligga där.. och med en darrande läpp nickade hon sitt ja..

Kröp ner under täcket. Med min dotter på bröstet, hennes hand runt min tumme och nynnande visor.. men, sova.. icke sa Nicke..
Varje gång jag la henne ifrån mig så började underläppen darra.. så varför ens försöka.. Vi somnade så, någongång mitt inatten.. Maya och jag.. Precis så som vi många gånger har somnat..

O så blir det ju som det blir.. Dessa mornar.. Hur underbar är inte sängen då? Ni vet, ett kyligt sovrum, o värmen under täcket.. Då väljer man gärna värmen.. :)

Har ännu inte satt på elementen här hemma.. Underbara vinter!!! Jo, förresten.. I Mayas rum.. Lite omtänksam är jag..

En sväng till gymet förut. O en sväng på stan, fika med en vän.. en alldeles speciell..

Vet ni, min kärlek har inga gränser.. men min ork har det.. Min ork har liksom två ändar, som ett rep.. o när den tar slut börjar jag om från början.. Men, det där repet kan trassla till sig en del ibland och då är det svårt att hitta vilken ände man ska börja med..

Sluddrigt o lite konfunderad..

Hallå, ord var är du??

Att teckna till stearinljusets sken är fantastiskt.. Det skapar en otrolig harmoni i bilden.. mellan ljus och mörker.. som livet.. det skimrar, flämtar, kastar skuggor i ljuset.. Ser ansiktet av ömhet le åt mig.. möter mig själv i skuggan.. ser hur mitt liv passerar.. Hur spåren i sanden sakta suddas ut av dyningar.. Hur tidvattnet vänder.. Hur kärleken övervinner allt..

Att möta människor med godhet. Att alltid se människan bakom fasaden av titlar.. då kan vi mota ondskan som lurar.. Då kan vi ge våra barn en framtid.. En fylld med kärleksfulla kramar.. med ömhet.. trygg vänlighet..

Nu.. Mat.. Kvarg.. Hur gott som helst.. :)

Sovgott.. U.

Vän..

.. "Tänk Uffe, o ta flyget till Kiruna, och bli utkörda ut i vildmarken, en uppvärmd stuga, god mat och vänskap.. Fiske efter röding och samtal.. Inga mobiltelefoner, utan endast lugn och ro.."
 Så sa min bästa vän till mig idag, Micke.. O satan vad nice det vore.. o komma bort några dagar till paradiset.. Micke och jag har funnits vid varandras sida sen vi var sju år.. Snart 40 års jubileum.. Kanske skulle fira de åren med exakt en sån resa..
Kommer aldrig i mitt liv glömma när vi som pojkar, blev skjutsade till vår sommarstuga och var där helt ensamma.. levde på makaroner, o´boy o kaviarmackor.. Gick genom storskogen de tre kilometrarna till sjön och fiskade från tidig morgon till sen kväll.. O så gick vi hem igen.. i mörkret.. livrädda.. o skrämde upp varandra med spökhistorier så vi grät av rädsla.. O vi fångade en o annan storgädda, redan på den tiden.. O jag lovar.. fiskehistorierna är många.. Tänk ändå.. vilken tillit våra mammor gav oss, Micke och mig.. som lät oss vara där.. skjutsade oss på fredageftermiddagen och hämta oss på söndagen.. Vi var 12 år.. Kanske inte så lustigt att både Micke och jag klarar oss bra i livet.. vi har lärt oss..

Matlagningen är en passion för både Micke och mig.. vi kan till och med ringa varandra och bara prata mat.. :).. dela med oss av recept och funderingar, ideér om vad vi vill laga.. hahaha.. knasigt.. men sant..

Men ikväll är det ingen kulinarisk afton hos L;indahl.. En burk kesella.. thats it..

Dock strålar en strimma ljus in i det mörka rummet.. Jag vet, hur svårt några av mina vänner har det.. Hur sorgen finns i deras hem.. Kom ihåg att jag tänker på er.. O att, hur svårt det än är i nuet, ligger livet framför er.. O stunder av lycka är din.. Jag finns och tveka inte att ringa, när som helst på dygnet.. Jag VET hur viktigt det är, att kunna känna vänskap..

En dag i taget. Ett ögonblick.. Carpe punctum.. fånga det.. just nu..

Ska in och pussa min månstråle, säga godnatt och viska att hon är min skatt.. att kärlek bor här..

Sovgott.. U.

A nice day.. Dagen med nr 15..

Så.. det har tagit några kvällar, men nu är det klart. Klart. O det blev mycket bra, mycket bättre än vad jag från början kunde föreställa mig.
När man har lagt ner så mycket tid och själ på en bild kommer en enorm tomhet och djup ensamhet när man är klar.. O här sitter jag. Ensam. Men det är mitt val.. O jag lovar.. en dag ska jag förklara..

Sicken magisk helg!! En att gömma i hjärtatsvrå.. En dag med min dotter. Vi började redan i ganska tidigt gryningstimma, och smög upp med täcke och kuddar och kelade ner oss i soffan och såg på Emil.. O det är vackert.. sommarbilder.. barfota över daggvått gräs.. hopp på sten utmed porlande bäck.. tälja en barkbåt.. meta abborre i skymningen med en vän.. utan att säga ett ord, bara förundras över den gudomliga skönhet vi lever i..

Jaha, om det håller i sig blir det fiske nästa helg.. Ut på isen och plocka upp lite mat.. Abborre måste ju vara det bästa man kan äta.. Jaaa..
Men, det åt vi igår, la ner min själ på det.. O så vänder bara ungen bort huvudet och vill inte ha.. thats life.. Hon hade ju varit på både kondis och korvkiosken med Mia, vem är hungrig efter såna besök.. O helst på farsans stuvade abborre.. Haha.. vad tror jag att jag är..?? Vem är jag? Vem ser?

Tog en lång promenad i den kyliga söndagen, mötte min mamma vid bussen, världens bästa farmor.. Två timmars rask promenad.. Ja.. nu börjar det snart.. I do it the hard way..

Men, usch o fy.. sicka kalla händer hon hade när vi kom hem.. En styck pappa värmde dom i sina stora och blåste kärleksluft på dom.. O hon log.. o pappa log.. o världen log tillbaka.. en aura av ömhet skimrar..

Åt lunch.. drack en balja java med morsan och sen drog jag ner till gymet.. 40 minuters cardio och 40 minuters styrka.. I do it the hard way.. :)

Nu, kära läsare, ska jag nämna något jag aldrig nämnt förut.. Jag lovar inget.. En gång för många många år sen. En dosa kostade då sisådär 1,50.. wow.. sisådär 35 år senare kostar en dosa ca 55 spänn.. Nix, jag vägrar.. Jag sa att ajg skulle sluta när det kostade över tian.. så nu får det ta mig fan bli av.. nån dag.. kanske.. men gott är det ju, lika gott som då..
Tänk, när man lyckats med konsten att fånga en stor vacker gädda.. en över 10 pannor.. o så sätta sig på en klippa med kaffe och snus.. Olalala.. jag vill ha dig..

Stuvade makaroner o falukorv.. Japp, duger gott åt en kung.. en hungrig sådan.. O Maya och jag gjorde vår godaste efterrätt.. Den är god och godhet ska man dela med sig av..
Vispa grädde ihop med fröna från en halv vaniljstång, o blanda den med vaniljkesella.. blanda i några matskedar honung och servera med färska bär.. Sagolikt gott.. o inte alls onyttigt.. Grädde är bra.. Fett måste kroppen ha.. Det är dom där ettriga snabba kolhydraterna som är boven i allt till allt..

Hat finns inte i min värld.. Fyller den med kärleksbestyr.. Det klingade här idag, av barnskratt.. Av pappaskratt.. O mitt på dagen såg jag en ängel som blinkade åt mig..

En nice dag.. A day in the life of U.. Dag 15..

Sovgott.. U.

Är..

I vanliga fall, när jag gör en tatueringsbild brukar jag bara lämna bilden och sedan får "kunden" göra precis vad den vill med bilden..
I det här fallet är det lite speciellt.. en mycket annorlunda bild, och tatuering, så jag kommer kontakta en tatuerare som jag känner och be honom tatuera.. Svar på en kommentar.

Annars då?? Jo då, det knallar på.. En fredag som vilken fredag som helst, fast samtidigt inte. Kört ett tungt pass på gymet.. o det börjar ta sig..

Maya mår bra och hennes pappa visslar på.. tufftuff.. Står stark i stormen..

Likt ett andetag är livet.. Fyll det med liv och blunda.. Öppna ögonen och se det vackra som ligger framför.. Det som breder ut sig i oändligheten.. Lek min själ.. lek och älska..

Imorgon ska vi mysa, Maya och jag. Det är vår tid. Det är nu.. o det är sagolikt..fantastiskt.. en ljum fläkt.. värmer hjärtat i vinterns nordanvind..

O ni som vet att jag har er nära, mina vänner.. jag tänker på er i den sorg ni lever i.. Varje dag skickar jag en tanke.. O i ert inre vet ni att ni kan ringa mig när som helst..

Nu..

Gonatt.. U.

En lång dag.. den 11e..

.. Började klockan 9 imorse.. Hämtade fröken filur klockan 4 och lämnade henne till världens bästa farmor och åkte sedan tillbaka till jobbet.. Slutade 21.30.. Japp..  a hard days night..eller nåt..

Det är liksom tomt i hjärnan en dag som denna.. totalt.. Urblåst.. Softa ner i soffan.. Nice musik.. Mina känslor.. funderingar och ett vitt ark av möjligheter framför mig..




Sovgott.. U

Beslut..

.. Varje minut är en kamp. En magisk sådan. En utmaning att följa stigen. Ni vet, så väl hur jag gör det med kärlek och ömhet i min famn..

.. Inatt har det varit en vaken natt. En snörvlig liten tjej har hållt mig vaken, tankarna likaså.. O jag känner tröttheten krama själen. Hopplösheten. Ändock innerlig.. Svaghet. Töm min själ på längtan.. Den finns där.. den finns någonstans.. men den är onåbar i horisonten.. ser den glittra.. söker men hur jag än sträcker mig måste den bara få vara där som ett glittrande skimmer..

Jag kämpar med att arbeta och samtidigt sköta allt som har med min dotter att göra. Min underbara prinsessa. Hon har en grav cp-skada, och den visar sig allt mer. Hjärnskadan är större och djupare än vad man vill tro.
Att arbeta samtidigt, få ihop tiden med alla läkarbesök och alla andra kontakter vi har på habilitering och sjukhus är en kamp. Nu har en intensivträningsperiod börjat igen. Lemo, intensivträning i grupp, 10 tillfälle och tre timmar varje gång. Oerhört viktigt för lilla Maya. För mig. För alla vuxna som på något sätt arbetar och är med Maya.
Jag har ordnat så Maya kan gå, men jag kan inte ta ledigt varje gång, däremot så har vi världens bästa resurs, Safie som är där och ger Maya det stöd som behövs. Det är faktiskt oxå så att det är med en annan viktig människa i Mayas liv. Iaf några gånger..

Det är ändock en kamp. Att få tiden att gå ihop. Ekonomin att flyta på.
Så är det viktigt för mig att hålla mig i form. Träna. Det gör att jag orkar mer. På gymet har jag en chans att "fly" verkligheten. Att möta kompisar. Skratta. Men framförallt ger det min kropp endorfiner och ett lyckorus.. Att hålla sig iform är också i förlängningen ett ansvar för mig själv.

I helgen, då Maya var hos sin stödfamilj, insåg jag hur underbart bra hon har det där. Hur bra det är för henne att vara där. Den är ju inte för min skull, den är lika mycket för hennes skull. Det var en liten ängel som viskade de orden i mitt öra.
Helgen blev inte som jag tänkt mig. Ändock är det så, att den här helgen har jag vilat ut på, den här helgen gav mig så oändligt mycket energi. Den här helgen är den första helgen som jag verkligen har kunnat slappna av och bara ägna åt mig själv.
De andra helgerna, som varit under ca ett år, då Maya varit hos familjen, har jag haft en inre stress..Undrat hur hon har det? Vad dom gör? Om hon äter ordentligt?
Jag har drömt om henne, jag har vaknat tidigt, tidigt om mornarna och bara känt stress.. oro.. ångest.. Det gjorde jag inte denna helg. Jag var vaken länge. Jag skapade min konst. Umgicks med vänner. Hade samtal. Med en helt underbar vän. Tack.
Jag sov till halv 11 i söndags, när, när tusan gjorde jag det senast.. O fast jag helst av allt jag skulle vilja göra något helt annat nästa helg Maya är där, måste jag göra detta val.. Att vara hemma. Bara vara mig själv. Vara själv.
En del beslut i livet är oändligt mycket svårare att ta än andra.

Det är en kamp och jag måste ta de beslut som i förlängningen är bäst för mig. Jag är den viktigaste människan i mitt liv.
Då kan jag ge. All kärlek som glöder. All ömhet som värmer.. Då kan jag bära henne i min famn, skatten vid regnbågens slut.. Jag orkar.. kämpar.. lever.. gråter.. ler åt minnen.. är.. jag kommer aldrig aldrig glömma..

Sovgott.. U.

Dag 10..

.. en smekning runt min pappa själ. Att se vilken ömhet hon ger, vilken trygg plats det är att vila i, vilken innerlig kärlek som lyser i ögonen när AnnaMaria är här..
AnnaMaria började arbeta med Maya i september 2009. Jag hade fått beslut på 15/timmars avlösning i månaden, det var likt en dröm.. wow..

Plötsligt hade jag både dagis och avlösning..
Hur orkade jag innan? Sedan den första dagen i Mayas liv, den första natten var det hon och jag. I 18 månader hade jag inte en ända natt, o knappt någon dag som jag fick tid för återhämtning, dygnet runt var den här underbara lilla tjejen vid min sida..

Om dagarna hängde hon i bärselen, och om kvällarna låg hon i min famn. När hon somnat bäddade jag henne i soffan, och där var hon trygg.. Jag sådde trygghet. Jag skördar trygghet.

O idag satt dom där igen då. Mayas AnnaMaria.. o kelade i soffan. Busade. O bara fanns.. finns i livet.. Jag har haft tur, som mött så underbara avlösare, som verkligen ställer upp och ger mer än arbete till Maya och mig..

Att möta människan. Se dig som den du är.. Skåda genom skal och rädslor och möta just din själ.. Lyssna och förstå.. En av mina starkare sidor.. tror jag..

Japp.. underbar morgon.. Insåg att Maya låg i min säng imorse när jag vaknade, men hade inte ett minne att jag under natten har hämtat henne. Men så måste det ju ha varit.. Det kan ju knappast ha varit någon annan.

Snooza är väl ändock en alldeles magisk skön upplevelse.. O helst att snooza i lugn o ro.. När tanken tänker.. Äsch.. this is my life.. min tid.. mitt egna underbara liv och jag gör precis som jag vill..

Oooops.. I did it again.. var vaken alldeles för länge.. Det är som tiden förpackas i ett vacuum, där varken tanke eller känsla finns.. eller kanske där alla känslor finns.. Ett töcken, disig lycka när man ser hur pennan magiskt formar..

Ikväll är jag där igen.. Dags att renrita och göra färdigt..

Maya sover. Kvällen är min. Tankarna kvar i det som var och är.. Det skedde, det bar.. o en skatt vid regnbågens slut finns alltid kvar.. Den är min..

Sovgott.. U.

Teckna..

Jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka. Ändå vet jag att tiden är det viktigaste jag har. Tiden för mig och mina barn. För Alex och Maya. Den är på sätt och vis min fiende och min vän.

Hade ett långt samtal med en god vän idag. Om känslor, tankar och avstånd..

Jag måste sätta mig ner och fördela den igen, värdera den och vad som är.. Vad som kan bli och hur det kan bli..

Maya började LEMO träning idag. Jag var inte där, men underbara resursen och en till väldigt viktig människa i Mayas liv var där.
Jag lovar berätta mer om det snart.. snart..

Men, lilla Maya sitter alldeles själv på dom där träningstillfällena, på en speciell pall och med hjälpmedel på hennes armar.. Hon är sååå stolt. Så enormt stolt att bara för några sekunder sitta själv. Min underbara lilla tjej..

Igår fick jag en "beställning" på en tatueringsbild. Hon förklarade vad hon ville ha, och jag tyckte idén var så bra och annorlunda så jag fick direkt en bild i huvudet hur den skulle se ut när den var klar.
DET har inte hänt på väldigt länge.. Jag satt i fem timmar vid blocket igår och bilden växer fram till något väldigt häftigt och bra..
Jag har gått omkring och längtat efter bilden idag. Att bara få skapa den. Göra något som är helt unikt.. Det jag skapar just nu är, finns inte någonannanstans och den dagen hon tatuerar denna kommer hon vara ensam, ingen annan av alla jordens miljarder människor har en sådan.. Det är en ganska svindlande tanke..

Det gör mig disträ.. Det lockar fram en annan Uffe.. Konstnären i mig. Ensamvargen..

Nu tänker jag forsätta med bilden.. Men, så ni vet.. Mina tankar är fortfarande mina, de är här och där.. Hela tiden..

Sovgott.. U.

Sådär mitt på dan..

Sovmorgon bland nytvättade lakan.. Kaffe i lugn och ro.. Städning.. O julgranen kastades ut.. Ett år till nästa.. Många dagar av lycka fram tills dess..

Det är sisådär 80 dagar kvar till sommartid..

Kört ett pass på gymet, men nu är min kropp trött och bara skriker vila..vila.. Så får väl ta o lyssna på den lite iaf..

Nu sitter jag här i en alldeles strålande skinande doftande lägenhet och undrar vad som hände.. Vad ska jag göra? Ska jag? Eller?.. Nja..
Några kompisar som ska ut på krogen ikväll, o jag kanske följer med. DET är ju inte ofta jag är där.. på krogen.. Kan ju vara trevligt fram tills dess att alkoholens konsekvenser blir att människor blir så där närgångna och bara jävligt jobbiga..

Vi får väl se. Livet är som man gör det till.. Varje sekund, minut, timme och dag.. vecka.. år.. ticktack..

Njut av eran tid.. värdefull.. ge er själva kvalitetstid..

Önskar alla en underbar lördagskväll.. U.

Blablabla..

.. Tystnad. Inga snörvlingar innefrån Mayas rum. Fast det egentligen är lika tyst som det brukar är det ändå tystare.
Tomhet.
Hon ligger inte i sin säng och sover, utan är hos stödfamiljen.. På hennes lillsemester, och hon älskar det..
Det var några tårar när vi åkte dit, för dagen med Maya idag har varit en magisk dag.. En sån där äkta pappa/dotter dag.. Med kärlek och ömhet.

Vi satt i soffan länge imorse, såg film och bara var..

Egentligen började denna dag någongång inatt, då vi låg sked, hennes lilla spröda mot min lite större.. Hennes huvud på min arm.. Det är en känsla som jag önskar alla en stund få känna.. en salig ljuv trygghet..

O vet ni, mitt på dagen idag ringde mobilen. Det var AnnaMaria, vår underbara avlösare, som undrade om hon inte fick komma hit i veckan och äta mat med Maya och mig.. för att träffa Maya och bli bjuden på min välkända köttfärssås.. :)..

Har tänkt mycket på det där. Hur många människor som finns i Mayas liv. Allt från personal på habiliteringen till de som arbetar med Maya här hemma och på dagis.
De arbetar med Maya och går sedan hem. De kommer in i livet och sedan en dag försvinner dom..
 Hur skapar man trygghet då? För Maya som varit med om svek är det extra viktigt att ha en trygg famn, trygga människor runt omkring sig och det har vi..

Ja, de arbetar med Maya, men de är engagerade och hör då och då, ibland ofta av sig även då de inte arbetar.. Som idag, AnnaMaria.. Safie som är resursen på dagis ringer ibland och vi ringer henne.. Jag tror att det handlar om uppskattning.. O att Maya är en ängel som sprider ljus och kärlek runt sig..

Jag hade ett långt och djups samtal med en underbar vän idag. Om utveckling, om hur vi förändras. Om att märka förändringen och göra  något bra av den. Att leva och låta leva. Om fullmånen.
Det har länge, alltför länge stått still i Uffes skaparverkstad. På sätt och vis skapar jag liv och minnen varje dag. Med handlingar och ord. Meningar på bloggen.
Väver ord i bok..

Det är en annan längtan i mig nu.. Mina känslor behöver ut, förmedlas i mina bilder istället..
När jag sitter här längtar jag efter mitt block. Att softa med musik, och se hur pennan fyller det vita arket med min själ..

Konstnär. Jag går liksom in i mig själv. Blir nog jävligt tråkig. Får svårare att koncentrera mig, det är som en längtan brinner, o det ända jag vill är att vara med mina egna tankar och känslor.
Helst av allt vill jag sitta i mörker och endast ha kandelaberns stearinljus som lyse. Då får jag fram de där effekterna, av mörkt och ljust.. Kontraster i livet. Sorg och glädje. Hat och kärlek.

Jag saknar dessa nätter. Så nu ska jag ta chansen och utnyttja den, min ensamhet.. Att veta att Maya har det fint och bra, men om hon vaknar är det inte jag som måste ta hand om henne.. Jag kan lugnt fortsätta att teckna..

Sovgott.. U.

Virrigt..

Ikväll har jag faktiskt inget i huvudet. Inte ett smack. Men ändå är det fullt. Det är som när jag har något viktigt beslut att ta fungerar liksom inte min hjärna. Den tänker inte. O om jag börjar tänka hittar jag ingen boll att bolla med.. Så då är det bättre att inte tänka och bara tänka på nåt helt annat..

Plötsligt står beslutet framför mig. O jag lovar när jag väl tar tag i saker och ting är jag en handlingskraftig man.
Men, många gånger är jag det utan att ens tänka mig för. Om ingen annan gör det, gör det själv..

Maya har inte haft sin bästa eftermiddag. Inte alls. Det blev ändock en ganska bra kväll. O en pappa som bestämde sig för att ändra lite planer inför imorgon.. När det behövs finns jag där.. Alltid.

Gillar sånt. Snabba beslut i stunden. Att väga för och nackdelar. Få agera. Vad är bäst? Negativt eller positivt? Vad leder mitt beslut till? För denna människa, för mig? Konsekvensetik.

Jag gillar människor som står för sina ideal.

Havet, det stormande blå, det glittrande smaragdgröna, det gåtfulla, det oändliga.. Dit längtar jag. Skulle kanske behöva det, komma dit.. gå genom storskogen på stigar som knappt finns och se mitt paradis. Dit bara jag hittar.
Sitta och se horisonten, och möta ensamheten, möta mina tankar och vad min längtan står för.
Fiska, tända en brasa, laga till lite sjysst mat och njuta av tystnaden.

Lite förvirrat, jag vet. Jag är förvirrad och förundrad.

Det har tagit mig över en timme att skriva allt detta. Eller nästan ingenting. Känslostorm. Ömma smekningar över trasig själ.
Vad är viktigt och vad är rätt. Hur mycket framåt i tiden ska jag se?

Jag är redan trött. In i kroppens inre. Jag kämpar. Mer än vad många förstår. En del allt.

Det är för många som står på kö. Beslutskö. Var god ta en nummerlapp..

Dag 4, blev ok.. Nu ger jag mig..

Sovgott.. U.

Dag 3.. Lite sådär, va??

Men, hallå o liksom nu får du väl ta o ge dig, gubbstrutt till papps.. Det är faktiskt lite småkallt här hemma.. O vem vill inte ligga under täcket i din stora säng med massa täcken och kuddar där det är såå varmt och skönt.. Brrrr.. o hutter för att gå upp..

Ni skulle sett pappa imorse.. Vi låg där och småsov, snooza, och täcket har aldrig varit lika varmt och skönt..
Då plötsligt, börja han fumla med sin jädrans mobil, o muttra nåt om hur tusan man stänger av den.. tillråga på allt ser han ju inget, o i mörkret hade han nog ner allt på sängbordet innan han fick på sig glasögonen och då insåg han att det var hans arbetemobil som ringde.. PAPPA, den ska vara avstängd så dags, det vet du ju!!!
Ja, han är bara knäpp.. som ett yrväder for han upp ur sängen, hörde honom mumla nåt om vem tusan som ringde så här dags...Han slog tån i tröskeln och svor så det osade, dom orden kan man bara säga i garderoben skulle Lisabet på Junibacken säga..
-Typiskt, va.. precis när han svarade så la den som ringde på.. Hrmmfhphhff.. Men, upp kom han..

Yr i mössan, ja, knasig, ja, disträ, jaaaaa... När vi klädde oss, så tog han på byxorna på huvudet.. o vantarna på fötterna och sockorna på händerna.. Hur länge ska jag behöva stå ut med detta:)?

Jaja.. Det är som det är, o för det mesta är han faktiskt ganska kul..

Saga i bilen genom staden, där vi far varje dag fram o tillbaka till dagis. Om "Tjejen i stubben" och hennes polare Kråkan Krax och Musen pip och fröken Petig..

Pust.. sicken morgon.. men fast den var ganska turbulent, och tån gjorde ont som f-n, så log jag.. Ja, jag blev så tankspridd, värre än någonsin faktiskt att jag till och med helt glömde att äta min dagliga gröt. DET, gott folk, har inte hänt på många år..

O så kom han igen då. Precis när vi hade disco på skolan. Men, han var kvar ganska länge på dagis. Sen åkte vi till bästaste tant Marie på fiskaffären och köpte torsk.

Medans pappa stod bland grytorna bakade jag en kaka till efterrätt.. men, schhh.. jag åt nog upp det mesta innan, för när vi väl skulle äta var jag proppmätt..

Efter ett hett tips från en plats norrut, troligen nästan paradiset ,så har vi köpt filmen Trassel.

Maya har totalvägrat att se tecknade filmer, och likadant med denna, men så plötsligt händer det..

Efter maten, raaaap, så satt vi länge och tittade på film, den är rolig den där filmen med flickan med det långa vackra håret och hennes heltokiga lilla kameleont.. pappa skrattar högt åt den filuren.. men mest gråter han, o säger .. snyft , va sorgligt.. Lustig va??

Alltså, glömma gröten gör jag inte en gång till!! Jag blir på uruselt jäkla humör när jag inte får mat!!! Denna eftermiddag och kväll har jag stålsatt mig för att vara "good enough".. gud, vad jag kan längta efter att bara för en kväll få slippa alla kraven, slippa nattning, matlagning, disk, logistiken osv osv.. Ok, jag kan laga maten och ok, jag kan diska efter mig.. men sen.. tänk att ta en lång promenad, känna stormen i mitt ansikte och sedan komma hem, till en unge som sover och..

Nu tänker ni kanske.. Men, så har han ju det då och då.. med avlösning och stödsfamiljen.. och, ja.. så är det.. Grejen är nog den att det är kvällar som denna som man verkligen behöver känna stormen..

Madicken, pappa, Lisa och jag.. O så spännande sagor om prinsessor, lammet Bä och Lurv.. Om hemska häxor och stora bergstroll.. Ja, då är livet underbart..

Nähäpp, nu ska jag sätta mig och skriva en del annat. Det får inte ni läsa, men kanske gör er nyfikna.. :)

Sovgott.. U.

Dag 1 och 2.. O en tanke om nr 3..

En nyårsdag. Den var som igår. Den var som den var. Underbar och med några tårar, men icke några otröstliga, bara salta stänk av kärlek..
Såna som man pussar bort och tröstar med en kram, med närhet och tid.. Då pappas knä är den bästa platsen i världen och hans bröst hela universum att luta sig mot.

Sen den där dagen, för snart fyra år sedan, då hon kom till världen och jag tog henne i min famn, virade in i en ljusblå filt och satt i timmar och såg ett underverk.. sjöng Lilla lull, lullanlej.. pappa älskar dig.. O stjärnorna föll över oss, månen log och solen skrattade. Själen voltade och hjärtat stannade, i evigheten, i stunden, för alltid kär..

O dagen tickade på. ticktackticktack.. Framåt eftermiddagen, blev det bättre. Fick ju vara med pappa och städa, sicken höjdare.. Likt en virvelvind stormar vi fram, med dammvippa och skurtrasa, bland hörn och vrår, i hall och kök, skjuter damm i sank. Diskar i en hast. Hänger tvätt och då och då headbangar pappa på bordet och hon den lilla tittar förvånat o undrar "vad gör han"?? Sen kommer skrattet..

Hat och kärlek går hand i hand.. Låter dock aldrig mitt hat förmörka guds kraft inom mig.. Mörka moln kan torna upp sig och skymma min horisont, men tankarna, min vän, går i kärlekens tecken.. Då skingrar sig det gråa, och ur hatet växer kärleken sig starkare..

När tiden rinner ur min hand, timglaset snart ska vändas. Kvällen knackar på. Lugnet lägger sig i mitt hem. Tänder några ljus och berättar sagor från fantasin..
När jag gör det, behöver jag inte tänka, bara känna, hur rätt jag gör. Att livet är ett minne.
Såren läker. Såren blöder. De djupaste skär strimlor av själen.

Jaha, o så var det då en ny arbetsvecka. En ny morgon att vakna på. Satans lurigt det där. Att vakna. Sängen är ju såååå skön just klockan 6.30 på mornarna!!
Inatt vaknade fröken filur och som vanligt yrade jag upp och hämtade henne. I ett nästintill rusigt tillstånd bäddar jag in henne bland täcke och kuddar och letar förbrilt efter Lisa.. O nappen.. Hur kan en napp försvinna spårlöst i en säng??

Sov, Unge sov.. :).. men det är nog allt lite alldeles för mycket kul o sparka pappa i ryggen och bubbla om vad som helst till Lisa klockan 4 på morgonen..
Äsch, tänkte pappaBus.. o lät ungen vara vaken och bestämde sig för att sova alldeles själv..
Vilket resulterar i att Maya försov sig, så går det om man inte lyder..

När jag hämtade Maya idag kom dagispersonalen och hade ett förslag.. Att jag skulle ändra mina dagistider.. o så får det nog bli.. Kanske är det en halvtimme hit eller dit som är lösningen.. eller?

Avlösning. Mia. O maya ÄLSKAR det.. Hon strålar av lycka när jag kommer hem. Möjligen alldeles för uppspeedad, men vem orkar, vem kan klaga, vem kan säga till att man inte vill att dom ska leka?? Låt ungarna leka och njuta.. Det finns alltid tid för annat.. Dom somnar när dom somnar. Punkt slut.

O så är det snart dag 3.. its go on and on and on.. its heaven and hell..

Jag såg en ängel blicka in i mina ögon och locket på asken av sorg stängdes.. I det glimrande ljuset gömmer vi oss och leker, våra själar förblindar hatet och ögonen säger.. Jag älskar dig..

Sovgott.. U.