Semester idag. O mitt på dagen ringde telefonen. Det var Mayas stödfamiljsmamma.. Hela familjen sjuka, så det blir ingen stödfamilj denna gång..
Jag vet inte hur jag ska orka. Fick panik. Känner mig urdålig som pappa.. men samtidigt som jag är en lycklig man, är jag också en väldigt trött man. Trött in i själen..
Ringde min mamma och då brast det. Jag grät. Jag var arg. Arg för att leva i den situation jag gör. Ilsken på sveket. Att bli lämnad ensam.
Min mamma och min syster ställer upp denna helg. Så det som blir skillnad är att jag får hämta fröken filur imorgon på dagis (stödfamiljen brukar hämta) så är Maya hos syrran och mamma, min mamma..
Ni, kära läsare, jag är inne i en period då orden inte direkt ramlar ur mitt huvud.. Jag är som sagt trött, psykiskt helt utmattad av att vara pappa, en cp-pappa.. som styr och ställer..fixar och donar.. är med min dotter..morgon och kväll.. lagar mat.. matar.. städar.. diskar.. betalar räkningar.. o samtidigt ska jag finnas där för min son..
Nu gäller det för mig att ta fram det där sista.. låta kärleken segra över tröttheten.. jag har gjort det förr..o jag vet att jag klarar det igen.. Det kommer bli bra.. allt är bra.. själen behöver lite vila.. o Uffe behöver bara få vara man..människa.. vuxen..
En viss oro finns dock inom mig.. men jag har varit med förr och känner, vet vart hålen i trottoaren är.. jag tänker inte snubbla igen..
sovgott.. U.
4 kommentarer:
Vad skönt att din mamma & syster kunde hjälpa dig. Jag förstår att det måste vara väldigt jobbigt. Både fysiskt och psykiskt. Vi är två som tar hand om vår handikappade son ( har fortfarande svårt att kalla honom cp-skadad).
Passa på att hämta energi.
Du kommer att orka, det vet du.
Du är ingen utrdålig pappa, det vet du.
Du har rätt att gråta.
Du har all rätt att vara arg och tycka att livet är orättvist.
Du måste vara en av världens bästa pappor. Så mycket kärlek och klokhet som bor i dig, bor inte hos så många andra och vilken tur Maya och Alex har som har just dig till pappa.
Kram och ha en go helg. Ta en stund i Domkyrkan och vila.
Åh känner igen det där. Men det går, eller hur? Igen och igen och ingen. Alltid. Som förälder till annorlunda barn får man superkrafter! Kram!
En stund om dagen tillåter jag mig själv att vara i "spygallaöversituationträsket" sen är det bara att kravla upp.Ibland får jag dra mig upp med knogarna. Men så länge jag tar mig upp får jag för det mesta något positivt.Idag fick jag veckostädning i två månader beviljad. För att orka med det viktigaste. (ärligt talat hade jag glömt att jag sökt det i ren desperation)
Önskar dig alla krafter och styrka
Skicka en kommentar