Onsdagstankar..

Jag kan känna känslan fortfarande. Hur magen vrids i ångest av att bli lämnad ensam. Hur det var den där kvällen som Mayas mamma åkte och aldrig mer kom tillbaka..
Det höll på att knäcka mig. Kvällarna var hemska. Jag låg där i den stora sängen, med Maya bredvid mig, liten, späd och så sårbar.. Glädjen, den som ska delas, att ha ett litet underbart liv  var borta.. Att vara två var borta.. Vi hade varit två i 10 år.. O plötsligt.. var jag själv, fast samtidigt inte.. Jag bar ett ansvar i min famn.. Jag bar kärleken..

Jag bar henne intill mitt hjärta..Dag som natt.. Om dagarna hängde hon i en bärsele på min mage.. Vad jag än gjorde, var hon där.. nära mig.. Hon kände mina hjärtslag, o jag kunde pussa, smeka henne hur ofta jag ville.. Att ge ömhet.. skapa trygghet från grunden.. Den belöningen får vi nu..

Min sorg. Ångest. Ilska. Mina tårar. Besvikelse. Längtan.
Jag vet hur jag ringde, ringde, ringde.. och smsa, smsa och åter smsa.. men jag fick inga svar.. tillslut.. en gång när jag skrivit ett sms, så sparade jag det i utkorgen, men skickade inte iväg det.. på kvällen läste jag det och insåg.. Hur ska dessa ord kunna laga något som gått sönder?? Hur ska dessa ord få henne att komma hem igen??
Så när längtan och alla andra känslor blev för starka, skrev jag sms, men jag skickade dom till mig själv.. Jag slutade bry mig om henne. Jag kan inte förändra.. aldrig kan jag förändra en annan människa.. Jag kan hjälpa till, stötta och finnas.. vara en hand att hålla i när stormen blåser som mest.. jag kan leda in på stigar jag vet är bra.. men jag kan aldrig tvinga någon att gå där utan sin egna vilja..
Lev och låt leva..

Vad kunde jag förändra? Svaret blev.. Allt!

Att se möjligheten i det svåra. Plocka fram det positiva när mörkret lagt sig och man är förblindad av gråt.. Det blev mina barn. Det blev mitt liv som var det viktigaste..
Jag sa upp huset jag bodde i, mitt drömhus, flyttade till stan och sakta, men säkert.. flyttade harmonin in i mitt liv..
Känslan att klara detta. Att le och skratta. Börja om från början..

Det som hände.. var en start på ett nytt underbart liv.. O nu, när jag tänker tillbaka på det, känner jag bara stolthet att jag har fixat allt detta..

Jaha.. en onsdag i livet har passerat. En helt ok onsdag. En alldeles ypperlig onsdag. En stund av välbehag i själen..

.. Så när demonerna knackar på.. Ta hjälp av människor som tror på dig.. det gjorde jag.. samtala om allt det jobbiga.. låt det inte puttra i själen.. o kanske framförallt.. skäms inte för misslyckandet.. utan se in horisonten och låt sakta, sakta glädjen smitta ditt hjärta med nya äventyr..

Sovgott.. U.