Oj..

Jaha.. En lång dag idag. Massor att göra på jobbet, men det gillar jag.. Det är då jag känner att jag får utnyttja lite av hjärnkapaciteten och ju mer att göra ju mer skärpt blir jag..

Lunch är viktigt. Mat är bra. O sådär vid lunchtid gled jag in på min favorit lunchställe, http://halsofreak.se/hem.aspx, nice mat och trevlig personal.. O idag möttes jag av..

- Jag har läst din blogg i helgen..

Det är då jag får känslan av.."har jag gjort bort mig nu igen..".. o jag inser att min blogg, att det jag skriver kan liksom vem som helst läsa..
Den började ju som en slags dagbok, o inte kunde jag tro att det skulle bli så många dagliga läsare som det är idag..
Men, det är positiva reaktioner, och jag får mycket god kritik för mitt sätt att skriva.. Ändå.. Det känns som jag står naken och blottar mitt innersta.. mina tankar.. känslor.. liv..
Kanske är det så, som någon sa till mig för ett tag till.. Jag måste klä av mig naken för att visa vem jag är.. Våga blotta min själ..
O kanske är det så.. Vi kan skapa förändring.. om vi bara vågar..tro på oss själva.. Ingenting är omöjligt..
Alltid se möjligheten i problemet..

Jag är i vilket fall i förändring.. Alltid.. just nu både fysiskt och psykiskt.. o det häftiga är att lära sig att förändringen sker, även när livet känns som mest trist och tråkigt.. Då det känns som man står still och stampar på samma ställe..
Man måste, lära sig att förstå.. Stanna upp.. och i nuet se bakåt, se vad som skett och vem man är, vem man blivit..o vart man är på väg..
Ett mål i horisonten.. Se in i den och ta till sig av de små vackra ting vi möter på vägen.. Det är nog inte så, att det är målet i horisonten som är lyckan.. utan vägen dit..

Imorse.. på väg ner till garaget... flög en fågel förbi precis framför Mayas sulky och Maya skrattade.. Vi stannade och såg på fågeln och hon sken av lycka.. Små vackra ting vi möter på vägen.. Korta ögonblick av livet.. Att ta sig tid..
Jag tänkte.. "Ok.. den där fågeln får bli min lyckosten idag..när jag känner tröttheten knacka på.. ska jag ta fram ögonblicket och smeka den med själen.. Hålla fast vid något magiskt.. Minnas..

Sicken natt.. För det första kan jag inte somna.. tankar.. Om knapp på magen.. höft som är på glid.. hennes vikt.. hennes födelsedag.. planering.. min son.. ekonomi.. Ja, ni vet.. såna där tankar man har en onsdagsnatt i februari..
Vid 2 tiden, stod jag och såg över utsikten från min balkong.. tog mig en burk kvarg..:).. o sen bestämde jag mig.. Uffe, du kan ju för f-n inte göra något åt någonting just nu.. Så sov.. o ja, jag somnade..

.. O vaknade efter en timme av att Maya kräktes. Det är DÅ man önskar att man inte är ensam..
Upp med ungen, in på toaletten, o ni vet ju, Maya kan inte stå själv, hon har ingen balans och blir fruktansvärt spactiskt när hon blir ledsen.. O att kräkas är ingen höjdare, och att vakna av att man kräks är väl troligen ännu värr.. O sedan en pappa, som tar tag i en, när man nästan sover och springer in på en toalett.. o man vaknar av att se ett mörkt hål framför sig..

Jaja.. Vad är viktigast? En natt då man är så trött så man ser dubbelt..? Jo, att se till att prinsessan mår så bra och har det så bra som möjligt..
Kräks över pyjamasen, i hennes och mitt hår..
Satte mig i soffan med fröken i knät och tog av pyjamas och torkade av det värsta ( det var inte mycket) och sedan bäddade jag ner henne i soffan..

Ingen feber.. O så hade hon börjat skratta.. O att få se Saltkråkan mitt i natten var ju en höjdare..
Byta lakan.. o sen duscha vi, o hur kul tror ni det var?? Jo, Maya njöt.. Sicket liv.. Men en styck pappa var inte lika road..
Nybäddad säng. Nyduschade så kom vi i säng igen.. Klockan 4... Maya somnade om, som en stock.. o var inte ett dugg sjuk.. Men, hahaha, jag då..
Låg där igen.. med tankar om hon skulle kräkas igen.. Om det skulle bli vab eller inte..

Så, summasumarium.. 2,5 timme sömn..

O fågeln flög förbi och gjorde min dag lycklig..

O några ord mitt på dagen.. gjorde mig glad och stolt..

Det var nog en liten mage som var alldeles för full med mat, o en del behövde helt enkelt komma ut igen..

Det kan vara en doft.. en plats.. eller några ord.. som får mig att minnas tillbaka och då kan jag känna hur varenda sår i själen slits upp.. jag blöder.. förblöder.. Sveket.. o ensamheten i det jag lever i blir så påtagligt att jag kan ta på den..
Tröttheten, då bränner tårarna bakom ögonlocken.. Dom kom idag.. Jag stannade bilen utmed vägen och grät..
En stund av mitt liv lät jag sorgen läka hjärtats hålrum..

Solen sken.. O fågeln flög förbi och skrattade ekade, orden klingade och livet är.. Är precis som det är..

Så dag 54 blev en händelserik dag (o natt)..

Ikväll dansade vi, Maya och jag.. som vi gjorde varje kväll då hon var bebis.. o hon känner igen den så väl.. låten.. den hon för första gången log till.. då hon låg i mitt knä och vi såg in i varandras ögon.. Då kärlek tändes..ömhet brann och en evighet föddes.. Då vi började bygga den grund av trygghet vi idag lever i..


Ulf Lundell – Sniglar Och Krut

Hör ni, borde jag lägga mig? Känner mig lite småtrött.. Undrar varför??

Sovgott.. U.