Ibland undrar jag..men då lyssnar jag.. ser kärlekens ansikte.. o ler..

Flyttlasset gick i mars, våren hade kommit.. Maya hade precis fyllt ett år. Det var dropp från taken och dofterna började komma tillbaka..
Jag och Alex, packade och bar.. packade och bar.. o lilla Maya hängde med på min mage..

Första kvällen. Skenet från gatljus och bilar som for fram på gatan utanför.. Ovana. Men, det kändes.. det var en vändning..
4a rum o kök.. stor och luftig.. på andra våningen.. utan hiss.. allt går.. allt går..

Det var den våren, som jag startade bloggen.. snart tre år sedan..

O här sitter jag fortfarande.. o funderar på Bilbo..

Min avlösare ringde förut. Hon skulle komma hit imorgon, mellan 16-23.. o pappa U få några timmar för sig själv.. ett pass på gymet och några timmars fika med en vän.. Men, sjukdom.. Hon är sjuk och kan inte komma..
Förändra det jag inte kan..

Dagen började tidigt.. o sen fortsatte den utav bara farten.. kan lugnt säga att jag har haft fullt upp.. Hämtade Maya en hel timme senare än vad jag brukar, men hon var lika glad ändå..
Min underbara son tog hand om matningen, o jag tog en lång pw.. rask takt i över en timme..

Sedan försvann benen från marken och gråten kom.. Gick omkring här hemma, pysslade, tvättade, städade, medans Maya skrattade till Saltkråkan och Alex slappa framför datorn i sitt rum..
Ni vet ju, vid det här laget.. Mina tårar måste ut ibland..

Lika många av tårarna som rinner är av lycka.. de blandas med sorgen och kärleken.. De trillar ner och bildar mitt hav av ljuvlig värme.. De glittrar ikapp med månen.. De är vinden som smeker kinden.. Innerliga.. river dom min själ.. Påminner.. Lockar.. pockar fram nya tankar..

Men.. kära läsare.. Se och lyssna när skrattet är som vårbäckens porlande..


Sovgott.. U