Teckna..

Jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka. Ändå vet jag att tiden är det viktigaste jag har. Tiden för mig och mina barn. För Alex och Maya. Den är på sätt och vis min fiende och min vän.

Hade ett långt samtal med en god vän idag. Om känslor, tankar och avstånd..

Jag måste sätta mig ner och fördela den igen, värdera den och vad som är.. Vad som kan bli och hur det kan bli..

Maya började LEMO träning idag. Jag var inte där, men underbara resursen och en till väldigt viktig människa i Mayas liv var där.
Jag lovar berätta mer om det snart.. snart..

Men, lilla Maya sitter alldeles själv på dom där träningstillfällena, på en speciell pall och med hjälpmedel på hennes armar.. Hon är sååå stolt. Så enormt stolt att bara för några sekunder sitta själv. Min underbara lilla tjej..

Igår fick jag en "beställning" på en tatueringsbild. Hon förklarade vad hon ville ha, och jag tyckte idén var så bra och annorlunda så jag fick direkt en bild i huvudet hur den skulle se ut när den var klar.
DET har inte hänt på väldigt länge.. Jag satt i fem timmar vid blocket igår och bilden växer fram till något väldigt häftigt och bra..
Jag har gått omkring och längtat efter bilden idag. Att bara få skapa den. Göra något som är helt unikt.. Det jag skapar just nu är, finns inte någonannanstans och den dagen hon tatuerar denna kommer hon vara ensam, ingen annan av alla jordens miljarder människor har en sådan.. Det är en ganska svindlande tanke..

Det gör mig disträ.. Det lockar fram en annan Uffe.. Konstnären i mig. Ensamvargen..

Nu tänker jag forsätta med bilden.. Men, så ni vet.. Mina tankar är fortfarande mina, de är här och där.. Hela tiden..

Sovgott.. U.