Oj..
Mitt ritblock är min tillflyktsort, dit flyr jag.. Där tänker jag, där känner jag, där får jag utlopp för ilskan, kärleken, sorgen och glädjen..
Formerna. Hur man kan förändra.. men det som mest fascinerar mig just nu är de negativa formerna.. Hur det som du inte ser även det är vackert.. Att med så små medel, kunna skapa en bild av ingenting..
Likt livet. Att kunna lägga sitt livspussel och skapa en skönhet..
.. Men svårigheten med ett konstnärskap, mitt, är att lära sig uttrycka sig på fler sätt en ett. :)..
Det är som bilden stjäl av min kraft. All lust. Du är min livsgnista..
Pennan, blocket, det som växer fram får mig att glömma tid och rum. Jag glömmer att jag är hungrig. Jag glömmer att jag är ledsen. Glad. Att jag är jag. Jag glömmer bloggen. Tiden. Den som är.. alltid..
Inatt vaknade Maya och var sååå ledsen! Jag vet inte varför, men jag tror att det var längtan i hennes lilla hjärta.. Klockan 1 satt vi i soffan, med täcke och kel och såg på barnprogram. Vi gick omkring i lägenheten, kollade om kråkorna sov. Berättade saga. Var. O mitt i en snyftning, så såg hon på mitt bröst.. Jag frågade om hon ville ligga där.. och med en darrande läpp nickade hon sitt ja..
Kröp ner under täcket. Med min dotter på bröstet, hennes hand runt min tumme och nynnande visor.. men, sova.. icke sa Nicke..
Varje gång jag la henne ifrån mig så började underläppen darra.. så varför ens försöka.. Vi somnade så, någongång mitt inatten.. Maya och jag.. Precis så som vi många gånger har somnat..
O så blir det ju som det blir.. Dessa mornar.. Hur underbar är inte sängen då? Ni vet, ett kyligt sovrum, o värmen under täcket.. Då väljer man gärna värmen.. :)
Har ännu inte satt på elementen här hemma.. Underbara vinter!!! Jo, förresten.. I Mayas rum.. Lite omtänksam är jag..
En sväng till gymet förut. O en sväng på stan, fika med en vän.. en alldeles speciell..
Vet ni, min kärlek har inga gränser.. men min ork har det.. Min ork har liksom två ändar, som ett rep.. o när den tar slut börjar jag om från början.. Men, det där repet kan trassla till sig en del ibland och då är det svårt att hitta vilken ände man ska börja med..
Sluddrigt o lite konfunderad..
Hallå, ord var är du??
Att teckna till stearinljusets sken är fantastiskt.. Det skapar en otrolig harmoni i bilden.. mellan ljus och mörker.. som livet.. det skimrar, flämtar, kastar skuggor i ljuset.. Ser ansiktet av ömhet le åt mig.. möter mig själv i skuggan.. ser hur mitt liv passerar.. Hur spåren i sanden sakta suddas ut av dyningar.. Hur tidvattnet vänder.. Hur kärleken övervinner allt..
Att möta människor med godhet. Att alltid se människan bakom fasaden av titlar.. då kan vi mota ondskan som lurar.. Då kan vi ge våra barn en framtid.. En fylld med kärleksfulla kramar.. med ömhet.. trygg vänlighet..
Nu.. Mat.. Kvarg.. Hur gott som helst.. :)
Sovgott.. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar