Blablabla..

.. Tystnad. Inga snörvlingar innefrån Mayas rum. Fast det egentligen är lika tyst som det brukar är det ändå tystare.
Tomhet.
Hon ligger inte i sin säng och sover, utan är hos stödfamiljen.. På hennes lillsemester, och hon älskar det..
Det var några tårar när vi åkte dit, för dagen med Maya idag har varit en magisk dag.. En sån där äkta pappa/dotter dag.. Med kärlek och ömhet.

Vi satt i soffan länge imorse, såg film och bara var..

Egentligen började denna dag någongång inatt, då vi låg sked, hennes lilla spröda mot min lite större.. Hennes huvud på min arm.. Det är en känsla som jag önskar alla en stund få känna.. en salig ljuv trygghet..

O vet ni, mitt på dagen idag ringde mobilen. Det var AnnaMaria, vår underbara avlösare, som undrade om hon inte fick komma hit i veckan och äta mat med Maya och mig.. för att träffa Maya och bli bjuden på min välkända köttfärssås.. :)..

Har tänkt mycket på det där. Hur många människor som finns i Mayas liv. Allt från personal på habiliteringen till de som arbetar med Maya här hemma och på dagis.
De arbetar med Maya och går sedan hem. De kommer in i livet och sedan en dag försvinner dom..
 Hur skapar man trygghet då? För Maya som varit med om svek är det extra viktigt att ha en trygg famn, trygga människor runt omkring sig och det har vi..

Ja, de arbetar med Maya, men de är engagerade och hör då och då, ibland ofta av sig även då de inte arbetar.. Som idag, AnnaMaria.. Safie som är resursen på dagis ringer ibland och vi ringer henne.. Jag tror att det handlar om uppskattning.. O att Maya är en ängel som sprider ljus och kärlek runt sig..

Jag hade ett långt och djups samtal med en underbar vän idag. Om utveckling, om hur vi förändras. Om att märka förändringen och göra  något bra av den. Att leva och låta leva. Om fullmånen.
Det har länge, alltför länge stått still i Uffes skaparverkstad. På sätt och vis skapar jag liv och minnen varje dag. Med handlingar och ord. Meningar på bloggen.
Väver ord i bok..

Det är en annan längtan i mig nu.. Mina känslor behöver ut, förmedlas i mina bilder istället..
När jag sitter här längtar jag efter mitt block. Att softa med musik, och se hur pennan fyller det vita arket med min själ..

Konstnär. Jag går liksom in i mig själv. Blir nog jävligt tråkig. Får svårare att koncentrera mig, det är som en längtan brinner, o det ända jag vill är att vara med mina egna tankar och känslor.
Helst av allt vill jag sitta i mörker och endast ha kandelaberns stearinljus som lyse. Då får jag fram de där effekterna, av mörkt och ljust.. Kontraster i livet. Sorg och glädje. Hat och kärlek.

Jag saknar dessa nätter. Så nu ska jag ta chansen och utnyttja den, min ensamhet.. Att veta att Maya har det fint och bra, men om hon vaknar är det inte jag som måste ta hand om henne.. Jag kan lugnt fortsätta att teckna..

Sovgott.. U.