Gott Nytt År..!!

Nyår..

En vändpunkt.. ett avslut.. en början.. en kväll för reflektion.. Granska mitt hjärta, min själ och låta beslut komma och gå..

Jag gör det bästa jag kan. Det går säkert att göra ännu bättre, men jag kan inte förstå hur.. Därför vet jag att jag inte kan göra annorlunda..

Maya somnade tidigt. Det har varit en lång dag, som visserligen startade sent..wowow.. Rekord, vi vaknade 8.30.. O som ni vet, mys i soffan, välling och kaffe.. Kaviarmacka och risifrutti till den lilla damen och en rejäl portion gröt och några ägg till den stora mannen..

Pyssel och städ. Lek och bus.. Gud, har skänkt mig tålamod. Tack. Maya fick en sån där liten keyboard i julklapp, den är rolig tycker hon!!

En lång promenad i solen, i minusgrader, med himlen blå, len likt sammet och sinnet i spratt.. Doften av våren kunde nästan kittla, o när pappa tog galoppsteg bredvid vagnen.. smitta, locka hennes skratt..
Att ta upp henne i min famn och dansa gatan fram, låta denna lilla människa, förstå hur innerligt älskad hon är..

Inköp av ingredienser. Fisk och skaldjur.. Mmm.. skaldjur är gudagott..
Glass ville Maya ha, såklart..

Dagen har gått. O dagen är. I minnet. I själens hjärta. Gömmer den med ömhet. Kommer sakna dig ibland.. du dag..

Så här, gott folk gör vi då och då.. Städa måste man ju.. O Maya älskar det.. Att få vara med. På vårat sätt..Somliga går med trasiga skor.. Jag går med trasiga jeans.. hahaha.. bästa outfiten ever.. Love it..
Kan man mer än älska att dammsuga, eller??

Köket gnistrar, dukningen är klar, kandelaberns ljus skiner och maten är färdig att serveras.. Pappa är hovmästaren och Maya blir kungligt serverad.. Fisk, såklart..

Mittpådagensömnen uteblev idag. Vi låg där i vår gemenskap, under täcket och försvann sakta in i diset av ljuvlig trötthet.. Då, pling i mobilen.. Ett sms.. O hur jag än ville gick det inte sen.. men kanske det gör det senare..
-Vi försöker sa jag till prinsessan. vi försöker iaf, sova.. men efter nån minut kika hon upp på mig med ett finurligt leende och ett skratt som fortfarande ekar.. Busögon. Så, farmors lilla kråka, here we come..

O när mittpådagensömnen inte kommer, så kommer den tidigt på kvällen.. Vi dukade efterrätten på golvet framför teven och såg Trassel.. Hit by love.. vilken gudomlig lycka..

Hon somnade på mitt bröst. Lilla handen runt min tumme. Bar in henne till sitt rum och bäddade in henne i täcke och min innerligaste kärlek. Gav min puss och med en smekning.. pappa älskar dig..

Ensamheten slog mig med en rak höger på käften när jag kom tillbaka till verkligheten. Som tusen demoner rev sönder min själ och tårar aldrig tog slut. Undermedvetna.
Jo, jag kan sitta här kväll efter kväll och skriva om öm kärlek. Om skratt och ljuvlig tid. Men, jag måste och skriva om det som faktiskt är. Hur ont det gör i mig ibland.
Det överfaller mig, kommer över som en storm och smärtan får mig nästan att skrika. Om inte tårarna fanns skulle jag gå sönder.
Det är ok nu, mer eller mindre. Nu kommer de bara i korta ögonblick. Rädslorna.

Jag har lärt mig hur jag ska handskas med dom. Så, nu ska jag lyssna på musik, plocka iordning, diska disken (denna eviga syssla) och sedan meditera.. finna ro..
Sen ska jag bädda ner mig i soffan med apelsiner och ananas, och se film.. Sagan om ringen.. o drömma mig bort till en annan tid..

Jag lever. Är. Finns. Har känslor. Kan gråta. Kan skratta. men mest av allt tror jag, så kan jag älska det som är just nu.. Hur ont det än gör. Kontraster. Om de inte fanns, hur skulle jag då kunna utvecklas..??

Ett gott underbart nytt år.. kära läsare.. Jag fortsätter väl skriva ett tag till.. men som ni alla vet.. det finns ett slut.. o i mitt fall är det ett lyckligt slut..

Sovgott.. U.

.. Bara vara.. jag..

Imorse var Alex med och lämnade Maya på dagis. Oj, sicken lycka..

O tänk, min lilla pojk var och besiktigade min bil.. snacka om att åren flyger fram.. Det var ju inte längesen han låg med stora nyfikna ögon och lyssnade på pappas sagor..

Bilen klarar sig nåt år till.. Det blir nog ett ganska kostsamt verkstadsbesök.. men helt ok.. I´m happy..

Jobbig dag på jobbet.. Som energin liksom sugs ur kroppen. Men, den kommer tillbaka.. alltid.. av glädjen.. Att se..

Mia, vår braiga avlösare kom vid 4 tiden och pappa drog iväg till gymet.. Hon, Mia är helt underbar med Maya och jag kan verkligen släppa alla krav, o bara vara, egen tid..

När jag kom hem hade Maya somnat och nu sitter jag här i min ensamhet. Full av tankar. Rusig av tacksamhet..

hade ju faktiskt nåt jag tänkte skriva om ikväll.. Vart tog det vägen?? Hallå, hjärnan!!! Vad tänker du på egentligen.. Hjärnbrist..

Jag har mina oljefärger framför mig.. Jag har skisspapper, och blyertspennor.. o i själen finns det där igen.. Lusten att skapa..

Låta flödet av tankar och känslor vara av godhet. Möta det som sker med respekt och vördnad. Ömt. Stå vid kanten av berget och kasta sig ut, flyga och leka kurragömma på månens baksida.. vila i dess famn.. Låta gud vagga min själ till trygghetens plats..



Imorgon är en annan dag. En ny dag. O en absolut ljuvlig dag. Den är din..

Sovgott.. U.

En torsdag..

Jaha.. O kväll igen.

Alex var hemma när vi kom hem, Maya och jag.. Fyra pojkar låg i sängen och kollade TV i hans säng. Man kan säga att den var ockuperad av 19åringar.

Jag kastade in Maya i högen av ben, pizzakartonger, Iphones och gitarrer och fyra mössor.. Hur kul är inte det då?? Att få vara med brorsan, o kompisarna Oliver, Jesper och Kalle.. Sånt är lycka..

Lycka är även att åka till ICA Maxi och äta varm korv med pappa. Till min förvåning var det också lycka att gå och handla på samma affär, vilket då inte pappa tyckte var lika mycket lycka..
Men, vad gör man inte för barnen? Efter intagen korv, vilket tar minst en halvtimme om man äter i Mayas takt, så sa jag att vi skulle åka hem. I mitt stilla sinne skulle vi ta en sväng in på lokala ica butiken runt hörnet för att köpa nån liter mjölk och frukt.. Nja.. Det tyckte inte prinsessan.. Blev arg som ett bi när vi inte gick in i den stora affären, men aha, tänkte en styck pappa när vi gled fram bland allt folk.. Hon är ju tjej, o i den stora affären finns skor.. Dessa tjejer.. Underbara varelser..

Jopp, hade återigen en fin dag.. Det blir som det blir, det blir precis så som man själv gör det till..

O så länge jag inte är försenad är det ju lugnt, och när jag väl är försenad är det ju försent ändå.. Så varför stressa??

Det är ju därför man fortsatte sova när man märkte man var försenad till skolan..

Den bästa resursen någonsin har semester och nu längtar VI efter henne!! Jag kan slappna av lite till då jag vet att det är Safie som arbetar med Maya.. Ändock har vi ett fantastiskt bra dagis, som verkligen har arbetat hårt för att hela barngruppen är med på de lekar och den kommunikationsträning Maya har..

Trött?? nja.. glad.. ja.. Lycklig .. JAAA.. LOVEISNOWHERE.. I livet.

Nähäpp.. Snart nyår. Jag planerar Mayas och min supé... Antingen blir det torskrygg med knapertstekt bacon, pressad potatis och skirat smör.. o såna där lovely goda sockerärtor.. Eller.. Bergtunga, mmm.. även där med skirat smör och pepparrot.. o lätt grillad sparris med flingsalt.. o efterrätt.. Ananassorbet.. mmm.. med hallon och riven mörk choklad.. Förrätt har jag iaf bestämt.. Kungskrabba, med en enkel sallad och majonäs..

O på kvällen ska vi åka till något vackert ställe, prinsessan och jag och släppa upp kinesiska lyktor upp i stjärnhimlens valv..
Men, om vi är vakna vid midnattens timma, det får vi se.. O inga nyårslöften tänker jag ge. Har jag aldrig gjort.. o tänker aldrig göra.. Löften kan man ge sig själv när som helst.. vilken dag om året.. som typ den 19 december.. eller 6 oktober.. eller 1 april..

Åkte till den förnämliga lilla butiken http://www.federal.se/ under dagen. När jag fick lite tid över, och det får jag då och då.. Jag skapar den..
En kram, några ord, en kopp kaffe med min goda vän.. sånt förgyller.. vi planerar en resa..

Ankh korset.. som ska smycka mitt bröst.. står för liv.. Livet.. Det jag levt, lever och ska leva.. Det passar mig.. i en evighet från nu och framåt.
.. Dags för mig att säga godnatt.. o sovgott.. o ni, såhär mitt i vintern.. när ljuset sakta är på väg tillbaka..

.. Snart är det vår igen.. o vi kan ligga på klipporna och sola i aprilsolens sken.. :)..

U.

Labyrint..

Jaha, försov oss igen:).. wow.. men vi hann ju med dagen ändå, prinsessan o jag.

Har precis nattat, berättat sagor och vet ni, storebror satt med i sängen och hörde på om trollet Lurvs äventyr i gammelskogen..

Hennes skörhet. De änglalika leendena och en blick som skänker ömhet. Hur hon plötsligt, bara vill vara med mig, pappa, sitta i knät, busa, leka, laga mat och somna på mitt bröst, med sin lilla hand om min tumme..
Hon lyfter upp sitt huvud och ser på mig. Bara det, att lyfta upp huvudet, är en kamp för henne.. Ögonen pekar mot min hand och jag hjälper henne att greppa min tumme.. Då suckar hon lite lätt och doften av håret kittlar näsan..
Om jag sakta, mjukt gnuggar min skäggiga haka i hårbotten och samtidigt smeker ryggen, då känner jag hur hela hennes kropp slappnar av och hon får en stunds vila från all spacisitet..

Det är lycka. Kärlek. Innerlig ömhet. Ödmjukhet inför livet och en tacksamhet från hjärtat..

Förresten.. Mmmm.. mat.. är gott..

Sonen, är hemma igen. Det är inte så ofta nuförtiden, men lika fantastiskt o ha liksom hela familjen hemma. Han går här och vankar av och an och har jätteont i en visdomstand som håller på att växa ut.
Har själv ett vagt minne av den där smärtan, någonstans i undermedvetandet finns det. Att jag en gång hade lika ont som han.
Man lider med dom, men smärta är något man bär med sig i livet. Jag har lärt mig hantera den, såpass mycket att jag kan se den som en resa, en väg ut ur labyrinten.. eller in i den.. Eller är det kanske så? Att det är meningen att aldrig hitta ut ur den??

Jag har en labyrint på mitt lår.. för att påminna mig om resan jag hitills gjort..

Hörredu, John Blund.. Vart har du tagit vägen om nätterna?? För här är du inte..Undrar om det finns nåt knep för att locka hit honom??
Mat, kanske?? Kan man ringa till honom, o vem har bestämt att han är just en han??

Nähäpp, kära läsare.. Nu ska jag in till min son och snacka en stund.. Planera sommaren fiskeresa.. Om han och visdomstanden nu vill snacka..

Kärlek i mitt hjärta. Till livet som är. Dig. Du som finns någonstans. Gud. Mina barn. Mig. Allt som gör detta liv till min magiska resa..

Sovgott.. U.

Gör annat..

Upp. Ner. Åt sidan och tillbaka igen.

Sitter vid ritblocket. Skapar bild av fantasin. Verkligheten får ett annat perspektiv. Ett slott i horisonten. En stjärnhimmel. Strålande måne.

Två blommor niger för varandra. Frågar om lov.

En alldeles vanlig dag i vårat liv. En lite annorlunda kväll i mitt.

En evighet sen, som jag satt såhär, med pennan och skissade fram en idé. Det känns som jag inte kan. Kan. Ju.
Man blir bra på det man tränar..

Tränade gjorde jag idag. Hårt.

Trist ikväll. Skriver mer imorgon. Thats life.. Life of U..

Sovgott..

Imorse, så där tidigt, då man fortfarande ska sova, då vaknade min pärla.. Jag tog upp henne och höll kärleken i min famn.
Hon lutade sig mot mitt bröst och såg på mig, klockan var bara fyra, blicken fylld av ömhet, en strålande ljuv värme..

- Kom, så sover vi vidare, sa jag..
Men, hon skakade ivrigt på huvudet, hennes sätt att säga nej.. Vi satte oss i fåtöljen, o där satt vi och pratade.. I nattens tystnad.
Om tomten. Om änglarna som breder vingarna ut och vakar tills natten är slut.. En oerhörd känslig stund, som berörde mig in i själen. Lockade tårarna. Så.. när vi suttit där ett tag, tittade hon mot mitt sovrum och jag frågade..
-Ska vi sova nu??
Ett leende, ett sånt där som man ger då man vet att man är kär, o vi kröp ner under täcket..
Hon somnade på min arm, hennes lilla kropp emot min.. värmande och magiskt underbart..

Att så kärlek. Att skörda lycka. Låta tiden läka. Att låta sorgen gråta och skrattet klinga.. Hand i hand tillsammmans fram.. med blicken i horisonten ser vi en framtid.. Den glimmar av guldkant.. Ett skimmer.. Som när dimman lättar på havet, det blå.. o man uppslukas i ett paradis av gudomlig skönhet..

Vaknar av att hennes hand smeker min kind. Denna lilla hand, som mer eller mindre alltid är knuten, stenhårt, en av konsekvenserna av hjärnskadan.. O armen, som kämpar med att låta handen klappa pappa.. Drog mig henne intill och pussa.. men hon blev lite sur.. skägget kittlar.. blåste sicken blås på magen och skrattet kikna..

En morgon. Hos oss. En av de där då inga krav finns. Inga måsten.
Madicken, ny favorit, kaffe och välling.. En del bestyr som disk..
Liksom att vara farsa är ju inget svårt, det är bara en ära.. en vinst för livet.. en skatt vid regnbågens slut..
Det är allt annat runtomkring som kan vara lite småsurt ibland.. Ändock.. vem kan motstå? Man får ju göra det bästa av det..
Som att sätta på hårdrock och headbanga loss, med dammvippa och en unge som skrattar så tårarna rinner..
Vad gör pappa, egentligen???

Min fantastiska mamma kom hit i eftermiddags.
Igår skulle jag gått på sinnesrogudtjänst, det var därför jag hade avlösning en söndag.. o den gudstjänsten är alltid sista söndagen i månaden. Men icke igår.. Den var idag..
Mamma kom, så jag kunde gå.. Hur snällt är det??

I kyrkan, som vanligt, kom gråten. Tårarna. Minnen från barnsben. Otäcka hugg i en pojkes liv. Minnena från alla vänner som inte finns längre och alla dom som fortfarande lider.. De som är kvar i misären.
Tacksamheten för att jag lyckats ta mig hit där jag är idag. Vad livet lärt.
Även en nästintill övermäktig känsla av kärlek. Av att detta är verkligt, detta är på sant. Det finns inga tvivlel, o allt är möjligt.. Stjärnhimlen är vår.. Låt oss förenas..
Tänkte så intensivt att jag kunde höra dina andetag.. Känna doften och smaken av evighet..

Ibland är jag för jävla smart.. Får som bilder i vad jag vill.. O inatt när jag satt här med Maya i famnen kom jag på precis vad jag vill ge..

Jag vill ge evigheten ett ansikte. Något att låta blicken falla på. Lysa upp, ömt smeka en trasig själ, och med tiden se, känna, njuta av hur den läker..

Jag fann en skatt vid regnbågens slut. Nu står jag vid den andra änden och där fann jag en till..




Sovgott.. U.

Lite bilder o ord..

Det viner utanför, blåser, stormar.. Trädens nakenhet förtjusar, de som står där och visar sitt innersta.. De böjer och niger i vindens kraft, dess obändiga kraft.. En makt högre än mig själv.. Inget jag kan rå på..

Däremot känner jag hur jag växer (bokstavligen) varje dag. Blir starkare, står stabilt i mitt liv och mina beslut är fasta. De är grundade i en trygg harmoni..

Men, wow, vad jag är trött om kvällarna. O orden sitter fast. Tror det är så att det börjar bli dags för en annan fas in the life of U..
Jag känner lust igen. Att skapa med pennan, med penslar och med mina händer..

Tomte, massa must, en o annan kola, julklappar och bus med pappa och kusinerna.. Ja, det är lycka..

Asså, pappa är ganska bra.. Nästan alltid faktiskt.. O när man snart är fyra år, ja, då är det nog i pappas knä och i hans famn man mår allra bäst..

Men, fy bubblan för julmat!!! Fick smaka en sillbit av pappa.. Usch, det var ju nästan taskigt gjort.. Urk, sa jag och satte i mig en kaviarmacka istället..

Det är farmor som lär oss allt vi kan. Det är hon som med en urkraft, en livsglädje ingen kan förstå som har gett och ger av sitt goda underbara hjärta.. en ängel.. Tack mamma för att du finns hos oss.. Jag bär med mig allt i min själ.. Jag lever upp till kärleken.. Jag ger..

O jo, vi har det underbart Maya och jag. Underbarare än på länge.. Det handlar om att leva upp till det man skriver, det man tänker.. ens egna livsfilosofi.. O vi gör det.. Skrattet är en viktig ingrediens i vardagen, man mår helt enkelt mycket bättre då.. Möta människor med värdig respekt och de jag älskar får hela mig.. De tar jag hand om och med ömhet vårdar jag det magiska..

Kärlek och ägande är aldrig samma sak.

Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna.. Så,

Julafton.. :)

En stjärnklar kväll. Mina tankar och jag en promenad. Om det som skett, sker i livet. Hur denna afton är, vad jag skulle vilja den var.
Detta förtrollande som visar sitt leende ansikte mot mig är en gåva. Den bästa. På sant. Stjärnhimlen är min, den är din. Den är vår..

Dagen har stulit sin tid. Den gav mitt barn skratt och spratt i benen. Förväntningar, stora nyfikna, lite rädda ögon då tomtarna knackade på.
I farmors knä, sen i pappas så var dom till slut bara väldigt spännande och roliga. Jag har gett min dotter av min tid och gjort allt jag kunnat för att denna julafton blir ett minne för alltid..

Jag är trött. Somnade vid 3 tiden inatt, sov bara sådär 3 timmar och det är för lite.. alldeles för lite..

För mig har dagen varit bra. Svårt att förklara, men dock längtar jag efter min egna jul. Den jag och min lilla familj en dag i framtid gör till vår.

Somnade i soffan med Maya förut.. O ska lägga mig i soffan och relaxa nu.. Meditera.. Må bra.. Avsluta denna kväll med kärlek i hjärtat..

Sovgott.. U.

GoJul..

Tidig gnistrande morgon. Öppnat paket under täcket i soffan. Ögonkast, kärleksfulla.. Kel och lite bus..

Nu, välling och kaffe.. Sen far vi till världens bästa farmor och firar jul hela långa dagen..

God Jul, kära läsare..

U&M..

Lite sent.. men ändock.. efter den kvällen .. så..

Ikväll kom den på riktigt. Känslan att det är precis så här jag vill ha det. En trygghet och ljuvlig känsla av att på något sätt hittat rätt. Hem. Ombonat.
Som den där tomma lägenheten, man älskar.. Jag älskar.. O sakta, sakta möblerar man, inreder precis som man vill att livet ska vara..

Maya var på ett alldeles strålande gnälligt humör när vi åkte hem från dagis. Precis som sin pappa. Hatar att vara hungrig, för då är inte livet kul..
Hade tänkt att hon och jag skulle äta gröt och skinkmackor, men fick ändra planerna. Dom hade bjudit på samma sak på dagis. Maya tyckte inte om det..

Ok, då lagar vi fisk, tänkte jag. O tog mig till vår förnämliga fiskaffär och köpte abborre.. Mmmm.. Stuvad dill och gräslök abborre.. sååå gott.. O vi åt..

Äsch.. Klockan är alldeles för sen. Mina tankar helt ute på annat håll.

I vilket fall glittrar en julgran i mitt hem. Paket är inslagna och nyss hörde jag små tassande steg in i Mayas rum. Det var nog strumptomten som lämnade paket.

Imorgon, idag, är en ny dag. Full av förväntan. Längtan. Den är min, den är din och vår föralltid.
Bara jag själv, som kan bestämma hur dagen ska bli. Ingen annan ska få förstöra Mayas och min jul.. Den är och ska bli underbar..

Stanna tiden och fly. In i själen. I fantasin. Denna innerliga magiska..

Nu ska jag sova. Drömmarna får ta mig dit jag vill vara.. Då. Nu. Sen. Igen..

Sovgott.. U.

En torsdag..

Jo, det är nog så. Att när man lever ensam, klarar man allt. Det är som en inre obändlig kraft får en att älska lite intensivare, lite mer, och ännu djupare.
Det kan dock vara en fara. Fastnar liksom i sina egna tankar och utvecklingen, den där underbara, stannar av..
Man behöver samtalet. Att påminnas, att lära av andra. Det är samtalet som i förlängningen utvecklar.. Det allra viktigaste i ett förhållande, i alla förhållande, man o kvinna, vänner emellan..

Ikväll tog det tid att natta min prinsessa.. Men, det gör inget, hon är förväntansfull och nyfiken, julen stundar.. Barnens högtid. Vår stund av vila och gemenskap.
Skulle kuinna skriva mycket om detta. Mina beslut om julen grundar sig helt och hållet på vad min dotter mår bäst av, och var hon har roligast.. Det måste ju vara där tomten kommer, där alla barnen är..

Vid datorn görs inga konstverk.. Iallafall inte med penna och papper.. Många är mina teckningar som gjorts när jag pratat i telefon. Min telefonkonst. I blyerts eller tusch..
Den kittlar min själ.. Lusten att skapa.. Igen.. Det var länge, länge sen.. Men där kan känslorna få ett annat uttryck.. en bild av kärlek..

Telefonkonst..

Jaha.. Köpte gran idag. Hämtade ungen och sen körde vi genom hela staden för att plocka upp Mia, avlösaren, det tog en jäkla tid. Gnällig unge, hungrig pappa, bilkö.. En liten djävul i en röd Volvo.. Som det sakta växer horn i pannan på.. Men, gud ge mig sinnesro att acceptera det jag ej kan förändra..
O så, är vi i sagans värld.. bland tomtar och kraxande kråkor.. Prinsessor, Kung&Drottning.. till slut funkade faktiskt inte ens det.. Men när Mia klev in i bilen, då log hon igen.. O en pappa oxå.. av det och tusen andra ting..

Borde nog slå in klappar, men jag hinner.. Imorgon.. Det har varit en lång dag och ett två timmars träningspass tar lite lite på orken..

Nu, matlagning. Musik on. Ta fram mina käraste stekpannor. De jag vårdar lika kärleksfullt som livet självt..

Ser fram mot morgondagen. Då tar jag raka vägen hem från dagis. Förhoppningsvis hinner jag hämta fröken filur lite tidigare, sen har vi julpyntning, klär granen och mumsar pepparkakor och dricker tomtedricka.. O när hon somnat, sitter jag här, som vanligt i skenet av stearinljus och slår varsamt in mina klappar i vackert papper och röda band..

Tipptapptipptapp..

sovgott.. U.

Yes..

Långa dagar. Långa veckor. Tiden rusar fram..

O yes, yes yes.. Life of U, flyter fram som en stilla flod.. Inget stoppar mig.. Satte mig ner här, o då ringde telefon, o det samtalet var nästan den bästa julklapp Maya och jag kunde få..

Vår bästa, underbara AnnaMaria börjar arbeta igen som avlösare.. DET är stort.. Det är tryggt.. Det är precis vad vi behövde. Life of US..

Har inte orden ikväll. Varit på julbord, åt i en hisklig fart, för jag hade en tid att passa här hemma. Men, god mat, trevligt sällskap och ett o annat skratt. Japp.. Det blir som man gör det.

Att tänka positivt är bra. Tänk positivt, så blir det så, brukar Lindahl tänka..

Nu, ett samtal bort.. sen sängen..

Sovgott.. U.

Snor..

Hmm.. En dag med tankar. Avbokningar. Planering och längtan bort till en liten stuga mitt i vinterskog..

Svar på en kommentar: Hur jag kom bort från droger och mitt destruktiva liv?? Ja, det vet jag knappt själv. Jag hade nog bara två val, eller kanske tre.. Fängelse, leva eller dö.. O ni som följt min blogg vet hur mitt hjärta slår för detta vackra som kallas liv..

Så klart, lever jag med en oro att min son, Alex, ska hamna i "samma" elände som jag. Med droger och missbruk.
Men, jag kan inget mer göra än att samtala och försöka finnas för honom. Han måste göra sina egna framsteg och misstag för att lära sig. En dag, kanske, ska jag skriva mer om dessa tankar..

Hmm.. De sista klapparna skulle köpas idag. Kom ner på stan, klev in på första affären och fick en viss panik i kroppen.
Satan, vad folk..
Tänk på mina ord från bloggen igår kväll, tänkte jag. Ingen stress..
Blundade och bestämde mig för att när jag tittade igen så var jag helt ensam i affären. O vips.. där gick jag allena, hade varenda affär för mig själv. Ingen kö fanns.
Det gick som en dans att handla. O bra blev det. Hahaha.. De små liven kommer le när de öppnar paketen.

Dags för mig att gå till sängs. Hade en sömnlös natt inatt. Maya är snorig och det är jobbigt för henne. Hon blir spastisk, och får panik när hon inte får luft.
Har försökt träna henne att snyta sig, men det funkar inte. Svårt att förklara, men det är som med hennes armar, när hon vill ta något och ska föra armen framåt, så blir det tvärtom.. Likadant med snyta sig, allt åker inåt istället.
Tror jag vände på henne minst 15 gånger inatt. Varje gång jag kände hur sömnen kom, så snörvla hon till, blev ledsen och vem kan sova då??

Har starka misstankar att även denna natt blir en repris..

Sömn är bra, sömn är underbart.. Därför sover vi länge om mornarna.. :)

Sovgott.. U.

Lycka

Mysiga mornar. Sover länge i decembermörkret. Smyger upp, tysta, kanske får vi se tomten? Hustomten. Han som snor alla strumpor, o gömmer farsans snus, eller nycklar.. Men varenda morgon har han lyckats smita undan, men en dag så jäklar tar vi honom på bar gärning.. Maya&jag..

Tänder ljus och lever upp till det jag känner. Det jag tror på. Att ge tiden. Sitter under täcket och ser Bolibompa, dricker kaffe och välling. Är. Mitt i det rusiga..

Vad gör man när själen rinner över av känslor? Hur hanterar man det? Alla dessa känslor som överfaller mig..
Vad gör man en dag som denna? Några dagar innan jul och inget är klart?? Jo, man tar hand om alla dom där känslorna..
Meditation i domkyrkan. En lång promenad i mörkret, med snöflingar, som glittrar, dalar, smälter tungt..
Ett hårt träningspass. Höll på att spy rakt ut efteråt. Troligen är man galen. Underbart galen.. En långsam promenad hem.. Till mitt hem. Mitt alldeles egna..

När man varit där jag varit. Hemlös. Bott i bilen. I källarförråd. Eller, som jag ibland gjorde om somrarna, i ett vindskydd vid en vacker liten sjö.. Där satt jag i ensamhet, i brasans sken, såg dess skuggor kasta längtan in i skogens mörker. In i alltet. In i mig..
Tacksamhet. Att ha det jag har.. Inget är jobbigt. Allt är förtrollande..

Kliver in genom dörren och hör min dotters porlande skratt. En förunderlig trygghet av lycka. Av att ha hittat det jag sökt under flera år. Ja, vem vet.. Hela mitt liv.
Hon ligger på sitt rum, på golvet, på träningsmattan och är en liten orm.. Rullar runt, tar sig nästan, nästan framåt.. Njuter av att leka.

Lugn och ro. Blickar i stearinljuset sken. Förväntans ögon, när saga berättas, om troll och tomtar som kikar fram i gammelskogen..

Sömnen kommer. Utan tjat. Inga irriterade ord. Ingen jäkt..

Varmt bad. Hett. Mjukar upp stela muskler. Träningvärken.
Blundar. Tar mig till en plats där jag vet själen får vila. Tömmer hjärnan på tankar och kroppen med luft..

Nu sitter jag här. I tystnaden. Tänker. Funderar.
Håret i en knut mitt på huvudet. Tjena Shogun.. Hungrig. Ska laga mig mat. Något gott. Belöningen kommer säkert senare..

Imorgon är en annan dag. Då kommer världens bästa farmor hit, vad gjorde jag utan henne, Dig?? Ska på stan och handla klappar till barnen i familjen. Maya och kusinerna Askul..

Nu är Uffe trött, men gud vad jag mår bra. Vilken lycka att leva.. Att finna det man söker. Det är inte målet som är lyckan, utan vägen dit.. Stigen må vara kantad av törnesnår.. Men jag vet att en trasig själ kan läka.. Med ömhet, lyssna, krama, lyhörd vara..

Så våga. Lämna ut det onda. En dag.. en dag då solen värmer.. älskar man igen.. Ljuset i tunneln är blott en strimma, men det är ändock ett ljus av hopp..

Sovgott.. U.

O magiska under..

.. Så är prinsessan hemma igen, allt är precis som vanligt och det är underbart. Hade ett långt samtal, igår, med ett djup som jag verkligen har saknat länge.
Hennes ord, påminde mig om saker jag glömt. Det gav mig oerhörd energi tillbaka. På många vis. Bland annat har jag tagit med mig och tänkt, känt på orden idag, och en ljuvlig värme har spridit sig..

Jag åker, tänkte jag.. O hämtar hem Maya redan nu.. Vi bygger en koja, o vara i, vi.. Där kan vi bo, där kan vi njuta av tidens spår.
Lägger pusslet av liv, bit för bit, ser hur det skapar en väv, stark och djup, en tillit och vänskap.. En kärlek inget kan rå på.. Famnar att vila i, då såren blöder.. Smekningar på kinden..

Sonen kom ett tag. O Maya sprudlar.. Han är inte här så ofta, o idag samtalade vi om det, han och jag. Han hade dåligt samvete för att han inte var här, så har det ju varit i många år, varannan vecka farsan, varannan morsan.. Men, tiderna förändras. Jag upplever att alex mår mycket bättre att ha det just så här som det är. Han behöver inte dra omkring på sin dator, inte flacka, utan har en trygg plats hos sin mamma, och hit är han alltid välkommen.. Min son är en ung man. Det är hans liv, varsegod här har du ditt liv tillbaka. Pappa finns när du behöver.. Alltid.

För så är det. Lev och låt leva. Jag kan ingen annan förändra. Det är upp till var och en att ta ansvar för sitt egna liv. Ibland behöver man lite extra hjälp och stöd på vägen. Men i slutänden står man där själv..

Längtan har ett namn..

Alltså, sjunga är väl inte min grej.. Men vad f-n jag bjuder på den.. Hon har roligt, jag har roligt, men Alex tycker inte det är lika roligt.. :)

Det var ett jädrans ståhej inatt. Nåt lurade sömnen, tankar och känslor starka likt jordskalv.. Kontinentalplattor rör sig och skapar förändringar och jag är med. 100%.

Nu somnade Maya. O jag?? Sitter här och tänker. Skriver. Är.
En ny vecka stundar, sex kvar, men jag tänker ändå fylla tiden jag är med bra saker för mig själv. Jag har bestämt mig, och då är det inget som kan hindra mig..

Ha en fin vecka, kära läsare.. Stressa inte. Stanna upp och se, era liv, era barn.. Huka ner, möt dom på deras villkor och se dess glittrande blick i förväntan på juletid. Deras tid. Låt inte skapad stress förstöra den.. Ge av er tid..

Sovgott.. U.

Hit by love..

Zoega. Liv. Magiska under. Ödet.

En helg har gått, och fast jag känner en ovan ensamhet när mitt troll inte är hemma, har jag haft en underbar helg. Fast den där sömnen blir nog inte som den jag drömmer om under veckorna..

Helt ok. Inatt har jag drömt, inte varit ensam. Nästan som verklighet och det var som jag trodde det var. Du, själen om du ska ut på bus om nätterna behöver du väl inte störa min sömn.. Det finns ett helt universum, en stjärnhimmel, en värld av kärlek att leka i..

Vet ni hur jag menar?? När man liksom sover, men samtidigt inte?? Det är liksom som man drömmer att man är vaken, fast man sover, o så vet man inte vad som är sant eller fiktion..

Zoega. Frank Sinatra. Den är snodd. Men jo då, fly me to the moon.. Det är kallt i min lägenhet, har fortfarande inte elementen på. Jag fryser inte, är varm in i själen. Varmblodig. Fryser nästan aldrig.

Hämtar fröken filur framåt sen eftermiddag. Ikväll ska vi kela ihop oss i soffan, o njuta av tiden. Att det som sker sker. Att vi finns och är. Du&Jag..

Nu, kära läsare, ska jag förpacka min längtan, och leva mitt liv.. Ta mina beslut, be om kraft och ork, fylla hjärtat med öm kärlek och sedan ta hissen ner till källaren och hämta julsaker.. Hmm.. källaren, en sån där källa till dåligt samvete. Där får ordet kaos sin rätta innebörd..

Hon, mitt liv, mitt allt.. ger mig evigheten och kärleken ett ansikte. Saknar dig, att hålla dig nära, höra ditt skratt och se din innerlighet..

.. till våren sitter där jag där igen, i mitt paradis och ser hur månen glittrar i havet,

med mitt block och pennor.. Söker din hand och håller den ömt, ger dig min kärlek,

min tid och mitt hjärta..

Ha en underbar dag, njut.. U.

Annorlunda kväll.. Underbara kväll..

Musik för själen. Den har följt mig sen barnsben. Tror det var sisådär 1976 jag köpte min första Black Sabbath skiva.. 10 år och helfrälst.
Barnledigkväll. Enjoy.. Varit på stan och kollat in lite julklappar.. o det är som irrande myror runt runt runt.. Jag vägrar smittas av stressen, fast jag känner ändock knackning..

Maya ringde förut, o hon bubblade av skratt.

Gymet. Svett. Metallica. Affären, handla, mjölk..lättmjölk o grillchips..mmm.. Hem, svänger in på gatan och kommer på.. just f-n.. KAFFE..

Drar ett sånt där fördel/nackdel  rabbel snabbt i huvudet, men inser ganska snart att fördelen väger över nackdelen och är snart i affären igen.. Zoega.. olalala..

Svettig och disträ. Hemma. Tyst. En hög med disk. Orkar inte. Inte nu. Musik. Men, jag är en omtänksam man, o vet att min granne flera gånger, på ett fint sätt, påpekat att han inte alls tycker om hårdrock.. Så, jag drar inte på som jag vill.. bara lite..

O nu, efter flera timmar, av skratt och tårar, känslostormar, midnatt. Sitter jag här obeslutsam, men bestämd. Hur gärna jag än vill, funkar det inte.

Jag skulle inte orka. Hur magiskt det än vore. För stunden, självklart.. men det kommer en annan dag. Då LillLull är hemma igen. En måndag. En tisdag. En vår.. Vår vår..
Solen som strålar och skir grönska, o himlar likt glittrande ögonkast..

Det är mycket som skett. Allt jag inte här förtäljer.. Om min konst.. Den serie av bilder jag håller på med.. Natten. Månens glitter. Kontrasterna mellan ljus och mörker. Svart och vitt. Hat och kärlek. Hand i hand..
Hur öm jag är, i hjärtats själ.. Smärtan, när kniven skär.. Kontrast..

Det tuffa skal jag en gång var. Den lilla pojken som skrek efter trygghet. En kram. Hur jag sökte med blicken vart jag än var? Undrade var du var?? Fanns du överhuvudtaget kvar?

Minnen. Orden som fick mig att gråta. Det som du sa, hur illa det faktiskt var..

Midnatt. Tipptapptipptapp.. Disken odiskad. Den står säkert kvar imorgon, kan jag lova.. Ingen som diskar den, ikväll..

Vår natt. Den första i vårt liv. Doften av honungslen hud. Släppa fjärilar fria..

Det var någon som viskade i mitt öra. Skriv, bara skriv.. Låt orden flöda.. Jag tar med mig den viskningen och lär..

.. Något varje dag. Insikt. Står fast, en klippa, orubblig i stormen, men osäker som Wasa..

Stödfamiljshelg. Barnfri. Julklappar. Julsaker. Gymetx4.. Kan inte. Vilan är oändlig. Smaken av kärlek. Till dig, min vän. Till mina barn. Till mig. Just bara lilla jag..

.. Fast jag är inte så jäkla liten.. bara däruti, likt ett barn som skriker se mig, krama mig, älska mig, visa mig vägen..

Men, jag är en man, som klarar mig bra. Som lärt mig, att inte den stigen vandra.. Jag fann den till slut, min väg.. min stig.. Lägger mitt livspussel till den vackrasta av alla stjärnhimlar..



Sovgott.. U.

Betraktaren..

Vad är viktigt i livet? Vad är vackert..
Sådana funderigar har jag gått omkring med i mitt sinne idag. Fast jag mest känt som jag haft hjärnbrist.. Vet i tusan varför.. eller kanske jag vet.. eller jag vet..

Suttit och skrivit skolarbete :).. Klar! Trött.. JA...

Maya vägrade somna ikväll. Ville vara med sin pappa och ja, en pappa ville vara med henne..
Hade några timmar avlösning, och möttes av en alldeles bedårande strålande glad tjej när jag kom hem..

Färdig för nattning.. men liksom vem tusan vill sova när man kan göra det på morgonen?? För det gör hon, min pärla i livet.. som en stock.. och jag med.. men!! Imorgon har jag ett möte jag INTE får komma försent till.. så imorgon, Maya får du se till att väcka pappa..

Hungrig som en varg.. en vit.. sitter jag här.. kanske borde göra något åt det..

Sovgott.. U.

Disträ.. Jag???

En alldeles vanlig dag i vårat liv har sprungit förbi..
Imorse, sov vi länge och gott, kelade som vanligt i soffan och bestämde oss att aldrig mer stressa.. Det tar den tid det tar och morgonen är våran.

Fullt i agendan under dagen.  Mycket att göra, helt enkelt..

Möte på dagis. Trött och hängig, ville ju bara hem med min tös.. Ofokuserad, tankar på annat..

Fick en stund för mig själv, ett par timmar, var tror ni jag var???

" Nu vet jag var fjärilar övervintar"

O dom vaknar när vårsolen sprider sitt ljus. Av värmen.. Kärleksrus..

Jag vet en plats, en klippa med utsikt över öppet vatten, där kan man sitta och blicka ut över det mest magiska vackra jag känner.. Dit har jag åkt många gånger, och sett på månen, stjärnorna och sakta, med åren funnit en otrolig ro i min själ..
Dessa ögonblick i livet. Då jag är i det, mitt i det som är oändligt större än mig själv, förstår jag att gud finns.
Många jag möter förstår inte det där med gud, men för mig är det en makt som jag tryggt kan vila i. En högre makt.

Dit vill jag åka. Sitta och beundra, komma till insikt, tyst samtala..

Disträ, japp.. Som attan.. Skulle skriva rent alla mina anteckningar ikväll. Studierna, ni vet.. gjorde iordning hemma, o sen tog jag fram min väska och skulle ta fram blocket.. Men!! glömt det på jobbet.. så tillråga på allt, även glömt köpa kaffe.. Det, är satans klantigt..

Klockan börjar bli natt. Ny dag imorgon.

Nu stänger jag av, softar ner och lyssnar på musik..




Sovgott U.

En rak höger..

Stormen öppnade asken av sorg. Locket slets upp och störtskuren av tårar gick inte att skydda sig mot.

Jag kan inte, jag orkar inte förklara. Dagen har varit hemsk. Samtidigt som den är himmelsk. Likt stjärnhimlen både du och jag ser.. I all oändlighet, i dess magiska skiffer av ljus..

Vi har även varit på läkarbesök på habiliteringen idag. Inga roliga besked alls. Maya har ep. dom jag har berättat det för har sagt.. - Men det finns ju medicin för. Utan en!! Hon sa något annat. Hon sa det jag tänkte och beslutade. Maya ska än så länge inte ha medicin!!
På något sätt måste man stanna upp och se för och nackdelar. I det här fallet ser jag medicinen som nackdel.
Jag har någonstans förstått att hon har små, korta epanfall, det handlar om sekunder.. o än så länge, är det inte läge med medicin. Punkt slut. En fortsättning följer..

Ikväll pluggar jag. Vet i f-n hur jag orkar eller klarar av det, för det är milt sagt hårt i livet ibland..

Men, som ni vet.. En sak i taget så fixar det sig.. Allt ordnar sig..

Skrivit en himla massa sidor om socialt behandlingsarbete.. Mitt ordförråd är slut. Nu vill jag mest bara hålla käft och njuta av min ensamhet.. min fantasi och min längtan..

Sovgott.. U.

Sagobarn..

O så sover prinsessan. Jag har lagat mat till sonen och mig, enkelt är bra.. Omelett..

I helgen åker Maya till sin stödfamilj. Hon är på lillsemester brukar vi säga. Det är verkligen skönt för mig, att hon trivs så bra där. Det finns en tanke och önskan att tiden där kunde utökas. Kanske från torsdag till söndag.. eller fredag till måndag..
Jag ska ta upp frågan med dom, för fråga måste man annars blir man nog ståendes där i ett hörn och undrar hela livet..

Längtar till havet. Till friheten. Låta blicken söka ut över horisonten och se hur havsörnen kungligt glider över himlavalvet..
Bara sitta på en klippa och njuta av solens nedgång, stor och rund, sprakande röd.. Hålla en hand och i tysthet samtala om livets tid.. Låta månens glitter ankra i hjärtat, och finna den ro jag söker.. funnit.. Vara där i dofterna, vågornas kyssar, frihetens famn..

Men, nja.. det blir nog inget hav för mig i helgen. Ekonomin spökar.. BUUUU.. Pengar, detta nödvändiga onda..
Vi får se, jag har överlevt värre saker. Mycket värre.
Eller ta bilen, på fredag kväll och bara köra.. tills jag är framme.. Eller? Det lockar..

Storstäda, kanske?? Dra på musik och dansa fram med skurborste och dammsugare.. O träna förstås..
Gå ut och äta en middag, samtala, se, lära, sedan en lång promenad i nattens kyla.. Krypa upp i soffan.. Se en film, o bara vara.. Hur låter det, min vän..

Den sitter där fortfarande, den lilla djävulen och hest viskar i mitt öra.. Kör, Uffe, kör.. Ta en rejäl fylla, kör huvudet i väggen och slipp tankar och annat..
Han vinner inte längre. Han har inte en chans.
Demonerna från förr krälar än i skuggan av mitt egna jag..

Vem vore jag om jag riskerade allt jag vunnit?? Det är kanske 0 på kontot, men själen är rik.. Mitt liv.. som sagan..

Men det är så. Jag lever med tårarna nära. Sårbar. Svår att närma sig. Idag har varit en sån dag. Kände det redan imorse. Hur dom brände.
Lyckorus. samtidigt som det som märkte mig, övergivenheten, gör mig vaksam..

Underbara ungar. Saliga. Är dom där två, fina mina??

Vill. Av hela mitt hjärta. Vill. Tänk inte så mycket, Uffe - GÖR!!! Brukar en vän till mig säga.. O nu tror jag det är dags att agera..

Det är en vinst, att se henne måla. Trodde aldrig att hon skulle klara det.. Hon får kämpa med sina händer och kropp som inte alls gör som hon vill.. Något som är så självklart för andra barn.. Glädjen, hon ger, smittar..
Pappa diskade, hon målade.. O efteråt hade pappa fullt ståhej o få skitungen ren..

Så var det det här med nattning.. Lugnt kan man säga att fröken är väldigt bestämd med vad hon vill.. Ikväll skulle hon absolut ligga skavfötters i soffan och titta på tv med farsan..

Fast hon ser ganska förskräckt ut.. o varsågoda, jag bjuder till och med på mina fötter..

Snart dags för mig att lägga mig..

Imorgon ska vi till farbror doktorn, väga och mäta, vilket Maya HATAR.. Samtal om knapp på magen. Återigen dessa beslut att ta. O beslutet är mitt. Det är betungande att bära..

Sovgott.. U.

Kärleksdamm..

En ovanligt vaken natt inatt. Med en snörvlig liten tjej, som for omkring likt en vessla i sängen.. Hon sov, snörvla, sparkade pappa i ryggen och snuttade högt på nappen, pappa U har inte sovit många timmar inatt.. men, glittret.. Det magiska som faller i livets mysterie..

Hur trött jag än är, är min kärlek större. Hur arg jag än blir, är min godhet starkare. Hur ledsen jag än är, växer sig min glädje likt universum runt mig.., så oändligt älskar jag detta liv.. Som havens djup, stjärnhimlens valv och bergens höjd..
Likt evighetens klocka slår mitt hjärta för det som sker, det som skett, det mitt liv gett mig.. Mitt ända, mitt bästa.. min trygghet och tröst..

Kom in i min famn och omslut dig av värmen, lilla du.. för i själens kammare lagar jag det trasiga..

Vi har skrattat oss genom dagen. Vi har kelat och gosat. Vi har busat och lekt. Legat nära och viskat sagor. Lyssnat på musik, pappa har sjungit högt till Elton, o hennes hand har hållt om min och strömmar av gudomlighet hittar fram..

Vilken lycka att finnas.. att dom är mina.. Kärleksglitter.. en tår av ömhet.. nuddar.. Ger mig kraft att fortsätta leva precis som jag gör..

Men, vem ser mig när månen går i moln..

Självklart kan jag känna smärta och oro. Ömkan, och en undran varför.. En längtan till det kravlösa som var.. Ställt mig frågan mer än en gång.. Varför just jag..?

O så kommer svaret. När vi busar som mest, hon och jag. Då står plötsligt min fina son där i dörröppningen och säger - Hej, Maya.. O änglar sår sina frön i hjärtat..

Pappa får ledigt nån timme, Alex och hans flickvän Alinde tar hand om det.. Om hem och unge.. Jag far förstås ner till gymet.. Lyfter tungt. Tänker. Andas. Är. Smsar.

Köper med pizza hem till barnen och Maya strålar när hon sitter med de stora barnen och äter, dricker onyttig cola..

Det är söndag. Dags för rutiner igen. Medicin som vanligt till film och sedan borstas tänder och välling ges..

O så skapas den där kvällen en perfekt avslutning. Ömt i min famn, på mitt bara bröst somnar hon, med sin lilla hand hållandes om min tumme och skatten vid regnbågens slut är min.. men i högsta grad sig själv..
Jag kan inget äga. Ingen är min. Låsa in i en bur och gömma nyckeln är en form av ägande.. Frihet att älska, att vara precis sig själv.. På det viset kan jag ge bort det jag har, men ändå behålla det..

Nu ska jag skriva mail. Jag planerar mina avlösartider flera veckor innan, och ikväll ska jag skicka iväg mina önskemål för januari.. Thats life..



Njut av livet.. Låt tiden laga det trasiga..

Sovgott.. U.

Sömntutor..

Imorse, så hämtade pappa mig från min säng, men han såg mest ut som ett stort förvirrat troll. Jättetrött och rufsigt hår.. Men istället för att gå upp till soffan och mysa bar han bara sådär in mig i hans säng. Bäddade ner mig bland täcken och kuddar utan att säga ett ord, sen somnade både han och jag igen..

Vaknade klockan 9 och undrade hur och när jag hämtade Maya. O 9, wow hur länge sen var det jag sov så länge??
Det är denna årstid, mörkret och fullmånens fel..
En björn skulle man vara. Äta gott, och massor fram till nyår och sedan bara krypa ner under dunet och sova..

När vi satt och som vanligt drack min välling och pappa sitt kaffe kom plötsligt Mia, en av våra avlösare.. Tjabatjenahallå.. vad kul..

Dagen har rullat på. Varit lite som vanligt. Men samtidigt väldigt ovanlig. Avstånd.. hmm..

Söndag imorgon. Bara jag och Maya. Kan ibland känna en del stress över vad tusan vi ska underhålla oss med en hel dag. Men, det brukar lösa sig..


Nu ska jag äntra min soffa. Orden räcker inte till..

Sovgott.. U.

Fredag!

Jag sprang alldeles för fort, och krockade med mig själv i gathörnet. Satt slagen röd av blod och såg min spegelbild i den smutsiga vattenpölens yta.. O tänkte.. "Vem är du"??

I rummen, mitt i staden, bland ansikten runt omkring, ekade ropen..

Dom finns där, meningarna, likt ett trassligt nystan, men hur jag än drar i tåtarna hittar jag inte fortsättningen..

Helg igen. Fredag och då har jag alltid avlastning. Från klockan 17 till 23.. men, ibland träffar längtan mitt hjärta alldeles för hårt. Så jag körde ett stenhårt pass och for sedan hem till min prinsessa och så var vi.. Bara hon och jag..
Nu sover hon, gott, sista gången jag gick in och gav en puss. En skäggig sådan, lite sticksig, men öm och försiktig, kika hon på mig och log. Blundade sen föll hon i sömn...
Tror mig, hämtar nog den lilla när det är dags för mig att njuta av sängens värme. Hon har ju ändå vaknat i flera nätter, sisådär vid 4.. O sen sover hon som en stock, imorse fick jag återigen väcka.. Tänk, om hon kunde göra likadant imorgon!!
Men, barn och det där med helg??

Sovgott.. U.

Senare än vanligt..

Jag kan inte förändra världen. Jag kan inte förändra dig, eller dig.. eller du.. men, jag kan visa glädjens ansikte och le, jag kan genom positiva tankar ge hopp att det går, jag kan med kärlek i sinnet dela med mig av min själ. Jag kan vara medmänniska och jag kan se dig, genom ditt skal och möta människan..

Vårat samhälle är till så stor del uppbyggt med "titlar".. men vi är alla lika nakna när vi föds.. Alla är vi bra, alla har vi något att ge varandra..

Slutade arbeta alldeles nyss, har skjutsat hem några till sina små krypin. Att lyssna och lära av dessa, är nog det bästa jag kan göra.. Samt att jag aldrig, aldrig glömmer vart jag själv kommer ifrån.

Ömhet inför livet. Tacksamhet för det lilla.

Nu, tänker jag bara vara lat..

Lazy, my friends..

Sovgott.. U.

Lokalen..

Smygbloggar på jobbet!!
Som jag berättade igår, tror jag, hämtade min mamma Maya på dagis idag. Ringde nyss och checkade av läget och allt hade gått bra. Såklart..

På min arbetsplats har vi ett ställe som heter "Lokalen", en mötesplats för människor som vill komma ifrån alkohol och droger, Lokalen är öppen varje dag från 9-16 och här kan man umgås, se på tv, dricka en kopp kaffe, låna dator eller spela biljard.. Ibland kommer det människor hit som behöver hjälp, med mer akuta saker, samtal och kanske skjuts och stöd påden första biten av vägen till ett drogfritt liv. Vi hjälper dem, med kontakt med behandlingshem osv..
Vi har också en del aktiviteter, åker iväg på bad och marknader samt går på hockey.. Ikväll är det hockeykväll, då vi bjuder på korv o bröd, dricka och chips.. O ikväll är det jag som arbetar.. Det är ett häftigt och underbart jobb.. bara att få vara mig själv och medmänniska..

Jag har hitintills haft en kanon dag, många skratt idag och det ger positiva vibbar i hela kroppen.. Its nice to be a King..

Njut av er torsdagskväll.. U.

En styck kväll..

.. And justice for all..

Fy fasiken.. Vad jag är trött. Inte sådär skönt, nice, så man vill sova.. Nää.. på alla hembestyr som liksom måste fixas.. De trollar bort min lust att skapa.

Har en längre tid gått med en del fantasier, idéer och en saknad, längtan efter mitt staffli och penslar.. Att dra på sig de där slitna jeansen, en tshirt, lyssna på hög musik och måla natten igenom..

.. eller bara få slippa gå upp en torsdagmorgon.

Det har blivit en vana att hon vaknar om nätterna, det har väl nåt med den där fyra års åldern att göra. Men, vi har det helt ok, skavfötters, o min hand runt en liten len fot..
O leendet som glittrar ikapp med stjärnan som hänger i fönstret.

Imorse var vi trötta, Maya och jag, hon tröttast.. Fick gå in flera gånger och försiktigt viska "vakna".. O jag som hade lite brått imorse. Skulle hämta en klient redan vid 8.30.. men, vi hann..
Det blev bara så att allt gjordes lite snabbare, men vår kelstund i soffan rubbar ingen på.. Det finns alltid tid för kärlek..

Förbrukade nog mina ord i ett mail. Men, det var med ett smile jag skrev det..

Jaha, lång dag imorgon.. Underbara farmor hämtar Maya på dagis, o jag jobbar.. Det ska ändå bli skönt att slippa hämta för EN dag..

Slutade tidigare idag. Var på kurs på habiliteringen. Så imorgon jobbar jag igen förlorad tid.. plus får nog en o annan timme extra.. tror jag slutar framåt sisådär 21..

bladder och strunt prat.. Nu ger jag upp..

Sovgott.. U.

Befriad..

Satans jäkla måne. Eller? Nja.. Maya snörvlar och det blev nog lite så, att otäcka drömmar gjorde att hon sov oroligt och höll en pappa väldigt vaken.. Alltså, det kanske har med åldern att göra men jag behöver mer än bara 3 timmars sömn per natt..

Varit på föreläsning ikväll. Om ångest och oro. Lärde mig föga något nytt, men gjorde en riktigt nice teckning medans jag satt där och lyssnade på en man som i slutänden försökte kränga sin bok till alla åhörare..
Jag tänkte faktiskt, det du står där och säger,  har jag skrivit om i flera år på min blogg..

Tack underbara mamma och farmor för att du var hos Maya ikväll! Innan föreläsningen var jag med mina arbetskamrater och åt middag på restaurang.. Trevligt och gott..

Har en hatkärlek till soffan. Den kramas liksom inte så bra tillbaka..

Nähää.. Ny dag imorgon, har en viss feeling för att den kommer bli ungefär som vilken annan dag som helst.. eller, just tusan, nu kommer jag ihåg.. Ska ju på kurs imorgon igen.. Lära mig använda ett data program.. så jag kan bli ännu bättre på att tillverka bilder till Maya.. Prata med bilder är ta mig fan inte enkelt..
Har ett installerat program på min dator, men bilderna är ju jägarns trista, så jag brukar teckna en del själv.. men, gott folk.. tiden, denna värdefulla..

Har haft ett samtal med min handledare på skolan idag. Planerat mina studier och det var befriande. Under några veckor har det tyngt mitt samvete att jag inte pluggat och gjort det jag skulle..
Nu har jag bara en uppgift kvar att lämna in innan jul, sedan kör vi igång igen nästa termin.. Nice..

Ooops, I did it again.. Kom på hur mycket jag har att göra i livet, o varje gång förundras jag, och undrar hur jag hinner med???

Kanske för att jag ibland inte gör något alls. Nada. Faktiskt, microögonblick så tänker jag inte ens..



En av mina favoriter. En att minnas till.. en att hoppas på.. En att le åt, en att gråta till.. allt medans själen lagas..

Sovgott..U

En vardag..

.. Vakna, gå upp, brygga kaffe, kela, byta blöja, värma välling, en stund av evigheten, sen vidare in i tidens måsten.
Kläder på, unge i sulkyn och agendan i innerfickan.. Ner i hissen, in i bilen o ut bland bilar och ilande cyklister. Kö där och kö här. 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10.. Gnäll, ett leende, o där flög en ängel förbi och gav mig hoppet tillbaka..
Ut med ungen, in på dagis.. minusgrader, ruskigt, hiskligt, blött, is, snålblåst rakt in i själens värme.. Inte en chans, tänk inte ens tanken..
Kram och puss, ha en underbar dag, mitt lilla yra troll..

Arbete, möte, svindlande tankar, lunch o så springer jag vidare.. gipsväggar..

Bilkö. Dagis. Jo, har ätit helt ok, men inte bajsat.. jaha.. så genom staden vi far, sagan om "Tjejen i stubben" om hur hon och hennes vänner, Kråkan och Musen, äter pannkakor tills dom har magar stora som berg..
Rödljus.
Tankarna. Om hennes vikt. Om beslutet att operera knapp på magen. Eller hur det är med hennes höft, resultatet på senaste höftröntgen. Hur ska det gå..??

Studier. Socialt behandlingsarbete. Om missbrukets konsekvenser. Pennans rassel på pappret, en rykande kopp kaffe bredvid.
Undrar hur det går hemma? Avlösning, och ute är det minus och regnet övergår till pinande snö som skär huden likt skalpellsnitt..
Ser på klockan och inser att det nu är över 12 timmar sen vi startade dagen, o här sitter jag med mina studier, för att bli klokare.. Blicken flyr bort, ser fjällens branter, spegelblanka ytor, hör tystnaden och hur porlandet från älven.. Saknad.

Frihet

Yr, hjärnan avstängd. Plockar ihop mina block och beger mig hemåt.

Det är när jag kommer på mig själv att nynna gamla Supremes låtar jag måste stanna upp lite..

Nattning. Sedan släcker jag ner hela lägenheten, och i totalt mörker tar jag ett varmt bad. Ge er av, tankar.. sjas och fly.. Inte nu.. Känner hur det varma vattnet omsluter mig, tryggt, tar mig tillbaka till verkligheten. Sorterar i hjärnan. Går igenom mailboxen.. En del kastas direkt på skräphögen.. Nähä du tanke, mig kan du inte lura.. O den där känslan är det lite virusvarning på.. Öppna den inte, Uffe..

O så.. tick tack.. sitter jag här, med Kim Larsen och en blogg, en dotter sover, en son som är där någonstans, men föralltid i mitt hjärta..

Vart ska vi hän, lille du..

Maya&Jag

Se positivt på det som sker,

problem likt möjligheten..

Varför stanna hemma och

låta tåren förmörka

när livet

lockar..

Sovgott.. U.



Tårar av lycka..

En liten hand som håller runt min tumme, närheten, min arm runt hennes kropp. Smeker ryggen, känner doften av nytvättat hår och mjukt klappar jag en len kind... Vad är pengar värda då??
Min magiska skatt vid regnbågens slut.. Du ger din pappa det allra underbaraste jag kan få.. Innerlig kravlös kärlek, blickar som tindrar likt miljoner stjärnor, skratt som klingar i hjärtat och leenden som för alltid kan plockas fram ur minnet när dagen är mörk och tung..

Du lär mig, min ängel, att livet ska levas glatt.. Du ger mig tankekraft och får mig att inse vilka strider jag ska ta.
Min pärla, du lockar fram fantasin hos mig, våra stunder med sagor, i vilda djupa gammelskogar bland troll och jättar.. Fjärilar som svävar fram, grottor och vackra sagolika ängar där vi kan springa fram, hand i hand och dofta på blommor..

Tack för idag, lilla Lull.. Den började tidigt, fast du tyckte det var himla mysigt under pappas varma duntäcke och du somnade om gott nära min kropp.
Din lilla i sked med min ganska mycket större.. Så låg vi och slumrade tills ljuset bröt igenom persiennerna och barnet sspratt for i dig..

Emil och hans bravader.. Frukost.. Pappa pysslar o du målar..
Ibland önskar jag vi kunde spela in en film, du och jag, för att visa världen.. Att möjligheterna är större än problemen.. Att det finns såna som du.. Att det finns pappor som kan..

Godnatt, o dröm goda drömmar.. Om otäcka bilder kommer till dig inatt, så är pappa här.. Då tvättar vi bort bilderna och myser ihop oss i min säng.. För i mina armar är du trygg.. Jag finns..
Det är som jag en gång lovade mig själv.. Från och med nu ska jag bygga mitt hem på den starkaste av alla grunder. Väva den tillsammans med kärlek och ömhet. Förståelse och respekt. Så även dagar då tåren rullar på vår kind ska vi känna hur bomull värmer vår själ..

Pepparkaksbak!!!

Orden räcker inte till. Orken gör det, fast jag kan gå på knäna ibland. Vilken underbar dag.. Du&Jag..

Nu ska jag ta det lugnt, se en film och njuta av min egna tid. Ta hand om bara mig. Meditera. Låta tankarna vandra iväg till en fjällsjö.. Där ensamheten råder, där själen vilar i famnen på moder jord..

Sovgott.. U.

Äsch.. + lite kärlek..

Nej, nej jag ska inte sluta blogga.. O inte kommer jag skriva färre eller kortare inlägg, utan bara fortsätta precis som jag gör.

Jag är inte en man som vill ha materialistiska ting, men härom dan blev Maya och jag utan TV..
 Den jag haft under nåt år har jag lånat av AnnaMaria, vår f d underbara resurs, numera vår underbara vän..
Klart hon ska ha tillbaka teven, men det blev förbaskat tomt utan.. Snodde teven i Alex rum och insåg att han nog skulle bli allvarligt sur och också att jag inte alls har lust att ha honom o alla av hans odrägliga:) polare hängandes, sittandes, liggandes i min soffa när dom ska se nån film eller spela spel.. Så idag fick jag en lite för tidig julklapp av min mor.. Mammor är ta mig tusan det bästa som finns:).. Ja, jag fick inte hela, utan ska betala av en del under ett år..
Maya älskar den här nya tingesten, varför gå på bio när vi har en hemma??

Mia har varit här med Maya idag. I mig kan det infinna sig ett visst dåligt samvete när jag har avlösning ( o jag vet, att jag inte behöver ha det!!!).. Hon kom klockan 10 och gick vid 15 tiden.. fem timmars barnledigt.. två tillbringades på gymet.. men, äsch o fy vad trist det är att skriva om vad jag gör.. Hur intressant kan det vara??

Det dåliga samvetet döver jag med fakta.. På en vecka har jag ca 15 timmars avlösning.. Maya är på dagis 30 timmar i veckan.. En vecka har 168 timmar.. Äsch.. igen..

Jo, jag skulle gärna ha någon som gästskriver här på bloggen, visst måste det vara nån som är intresserad???? Nåt inlägg i månaden, eller så..

Orden finns där inom mig, men jag når dem inte och jag vet inte varför.. Kanske behöver en utmaning, någon som kan trolla.. Saknar samtal, djupa om tidens era, om universum och tankar om liv.. Ett skratt (fast det har jag fått väldigt många under veckan).., både Mayas och mina egna.. men, jag tror jag saknar, att stänga av alla maskiner, tända några ljus och lyssna på nice musik och samtala.. Motståndet, få utvecklas.. Vishet skapas inte själv..

Jag har en sån där lite större kontorsstol som om man vill kan rulla runt på hjul. Idag, körde jag över min egna stortå när jag satt här, o jag kved av smärta.. DET var mycket roligt tyckte Maya och skrattade så tårarna rann..

Ändock, både med och utan ömmande stortå.. Är livet verkligen en underbar resa.. Vi tog en promenad genom staden gator och torg, bland glittrande granar och månens mystik, tänkte då på just det där med vad lycka är.. Kom inte fram till något egentligt svar, förutom att det är nog så.. för mig.. att det är just då o nu.. Lyckan är att vara i sig själv. Må bra precis som man är. Låta kärleken snudda själen..

Jaha, söndag imorgon. En pappa dotter dag hela dagen.. Årets pepparkaksbak ska äga rum.. Måste nog ta några kort då, va?? En liten smulunge med mjöl långt upp över öronen..

Vet ni, vad min son sa när jag för några år sedan berättade att jag börjat skriva på en blogg som heter Ensammapappan??
F-n, farsan, det var det mest desperata jag någonsin hört..!

Tekniska saker är inte min grej.. Jag är mycket bättre på andra, mer trevliga ting..
Men, ska väl ändå bläddra lite i instruktionsboken om teven.. Jag brukar komma till sida 3, o då har jag ändå glömt vad jag läste..

Jag har ju faktiskt någon i åtanke när jag frågar om gästskrivare.. men alla är välkomna med förslag..

Baka är inte eller det min grej, fast det är kul.. Laga mat däremot, mmm.. Det är lite som att skapa en vacker värld..
Mat?? Magen kurrar.. Så, goa läsare.. Njut av kvällen.. Ta hand om livet som lever runt omkring.. Stanna upp och känn.. O mitt i den där mest stressiga stunden.. tänk.. Lugn, jag hinner..



Sovgott.. U.

Lite ditt o datt...

Hihihi... Ni skulle se hur pappa ser ut klockan 4 på natten när han kommer och hämtar mig i min säng och bäddar ner mig i hans stora sköna säng, med massa kuddar och täcken... Först hämtar han mig och sedan säger han typ så här.. - o vars f-n är nappen, hur tusan kan en napp bara försvinna så där??
O när han hittat den, eller nån av alla dom där andra napparna och han kryper ner och säger.. - Sov nu, Maya.. Då!! Påminner jag honom om Lisa!! För vem kan sova utan bästa dockan Lisa?? En viss suck hörs när han går upp igen och ett otydligt mumlande hörs.. typ.. hmm..

Sen somnar jag gott.. med pappa bredvid, min napp och Lisa och gosigt inbäddad..

Gäsp, vad jag är trött. Tror Maya helt enkelt busar med mig om nätterna.. Det har varit en underbar dag idag. Det var länge sen jag skrattat som jag gjort under några dagar.. O något har snuddat själen.. En nivå igen, i livets spel.. Hämtade min lilla magiska dotter vid halv 4 på dagis, glada men lite trötta och hungriga både Maya och jag..

Efter dagis idag åkte pappa och jag ner på stan och käkade korv och drack cocacola.. Det är bland det bästa jag vet.. Att gå omkring i stan, se alla fina ljus, glittrande granar och alla konstiga människor.. Å så sitta på en parkbänk och mumsa i mig korv och cola.. Urkul..

Efter den där korven på stan åkte vi och hämtade Mia, en av våra avlösare.. visst, Maya möter många människor och det är många som är involverade i våra liv. O ja, de arbetar med Maya, när vi går ifrån mötena på sjukhuset eller habiliteringen blir Maya en i raden som dom möter i sina arbete.. men, våra avlösare, har gjort stora avtryck i hennes liv och de är UNDERBARA.. Jag har verkligen varit noga med valet av människor som kommer hem och arbetar här.. Flera stycken har jag sagt blankt NEJ till.. Det där är något jag tänker skriva mer om.. Mina tankar och funderingar om hur betydelsefullt det är att möta, träffa, rätt människor.. Människor med en vacker och god själ..

Som vanligt, fredag då kommer bästa Mia.. Hon och jag har hur kul som helst ihop och när pappa släptte av oss vid affären ville jag bara att han ska gå.. Så vi får busa precis som vi vill!!!
Pappa åkte väl ner till det där gymet, där är han visst jämt när han inte är med mig.. Skaffa dig ett liv, brukar jag tänka.. :)

Timmarna flyger fram med Mia.. När pappa kom hem, sisådär lite efter 8 satt jag och Mia och dansa till Idol.. Jag var helt svettig..
Fick en pappa kram, sen satte hans sig och läste mail och fixade lite i lägenheten.. O Mia och jag fortsatte o busa och sjunga.. wow.. Så hörde jag från köket..
- Nää.. nu får ni ta och lugna ner er lite, Maya kommer ju aldrig somna ikväll annars.. Hmmm.. sicken tråkmåns, eller hur..
Men!! Mia kommer imorgon igen och ska vara ganska länge.. Då jäklar ska jag busa och leka igen.. utan tråkpappa..

Klockan börjar närma sig godnatt.. Har haft en fundering ett bra tag om min blogg.. Ni vet, nja.. ibland känner jag bara för att göra en Bilbo Bagger och försvinna.. men så kommer ett mail, o jag inser att mina ord betyder något.. men, en fråga.. Någon som känner för att gästskriva på min blogg???

Maya sover, äntligen.. O jag har suttit här alldeles för länge.. Ska lägga mig i soffan som en strandad säl och bara softa ner.. Njuta av att helgen är här..

Sovgott.. U.

Tårar..

Skulle ju ha städat och fixat här hemma idag. Men, barn kan verkligen ändra ens planer.. Maya har nog ALDRIG varit så gnällig, trött, hungrig och helt hopplöst pappig som idag. Jag lovar, absolut inget funkade, vad jag än försökte med.. Det började i bilen på väg hem. Storgråt, o sååå ledsen. O då kommer hennes spasticitet som ett brev på posten. O det fortsatte hemma, inte ville hon sitta i sin stol och måla, eller klinka hennes lilla piano, inte nåt dög åt fröken.. Det är då jag verkligen önskade att jag var två.. En som tog hand om fröken och hade tid för lek och bus, smek och kel och en som lagade en god middag.. Hon hungrig, trött och en pappa som var i ungefär samma skick..
Jag gav upp.
- Nähä du lilla Maya, sa jag.. Nu ser vi på film du och jag och det blir en stor portion glass till middag. Då!! Kom leendet.. Tänk att få sitta med pappa, tända ljus och smaska glass en vanlig torsdag i livet.. Sedan försökte jag igen..
- Nu städar vi.. men, äsch.. inte tusan gick det.. Underläppen började darra bara jag sa "städa".. Men, ibland måste ta mig tusan ungarna lyssna lite, så det blev en kompromiss..

Det handlar väldigt mycket om hur Mayas kropp blir när hon är ledsen och gråter. Hon blir jättestel i hela kroppen och det gör ont i den då. O när hon blir så ledsen som hon varit idag, kommer hon liksom in i det och det kan vara, ta lång tid att får henne lugn igen. Man kan nästan säga att hon fastnar i gråten, otröstlig.. Då måste jag ha kraft och energi att finnas där. Bara kramas, gå omkring med henne nära, nära och låta handen smeka den lilla ryggen.

Men, man får inte vara fantasilös när man är ensamstående förälder. In med Maya på min stora säng, och busa.. Farmors lilla kråka och flyga helikopter.. Sedan, kurragömma.. Under täcket och jag går iväg och letar sedan efter henne och då passar jag självklart på att ta tag i det som är mest akut att fixa.. Lite disk, plocka iordning kläder.. o så in i sovrummet igen och hitta busfröt.. Det funkade i en kvart..

Alltså, 2 timmar av livet kan flyga fram, men de kan oxå krypa långsamt.. tillslut, slog klockan vällingtime.. Jag skulle nog kunna tidigare lägga nattningen idag, men det blir ju så fel imorgon då.. rutiner..rutiner..

Jaha, nu sover hon iaf, mätt och belåten. Jag har äntligen fått i mig lite käk.. Städa nu??? Nääää.. tror knappt det va..
Jag lägger mig!!! Läser en bok och fyller på själen med lite ork.. Kärlek och glädje finns så det blir över..

Sovgott.. U.