Gäääsp..

Behöver inte avlösning med Maya nu, jag behöver helt enkelt både tid och hjälp med en hel del.. Måste ta tag i städningen här hemma, men det är inte så jäkla enkelt när man har en liten tjej som kräver ganska mycket tid och tålamod.. Kommer hem vid sisådär halv 5 och då ska middag lagas och mat matas.. Men imorgon får jag tag tag i botten av mig själv och fixa och dona.. Vi har ju gjort det förr, Maya och jag.. Städat ihop..

Har inte mycket mer att förtälja, eller jag känner bara att jag mest av allt vill ligga i soffan och glo på en engelsk deckare..ni vet ju.. en sån man inte behöver tänka så mycket till..

Hmm..

Sovgott.. U.

Jaha, tisdag..

Jaha, då var tisdagen överstökad. Den blev ungefär som en ordinär måndag brukar vara..

Försökte kommentera en blogg jag läste igår, en jag känner jag kan rekommendera, http://queensara-ppp.blogspot.com/, välskriven och lite annorlunda.. Läs.. men att kommentera gick inte.. :)

Läste någonstans att vi föräldrar med barn som har någon form av handikapp har i snitt ca 17 personer runt oss som vi kontinuelligt träffar.. Den siffran kan ju få en att bli tokig, man undrar hur tusan man hinner med?? Jag vet att många föräldrar går in i väggen, blir sjukskrivna av stress och oro. Jag förstår dem! Förstår att det blir så..
O undrar dock hur jag orkar? Tror det handlar om att ställa sig upp och vara stark, säga ifrån, ha ett djupt civilkurage, men också att acceptera att det är som det är.. En del strider kan man inte vinna och då är det kanske bättre att inte ge sig in i striden..
Ändå, finns det tankar i mig att i framtiden, då jag har mer tid och KAN lägga energi på orättvisorna som finns i denna värld, i den Maya och jag och många med mig lever i. Då ska jag kämpa för att alla föräldrar får någonslags koordinator och kan hjälpa till med att finnas i familjen och vara stöd och liksom ligga före.

Men, skrattet, kära läsare, skrattet och ömheten.. Kärlek till det som sker. Se möjligheterna i de problem som hela tiden möter oss på vägen..

Titta, vad underbart fin hon är.. o så liten.. tänk, vad tiden tickar på.. dagarna rusar fram så varför, varför inte njuta av dom??

Ny dag imorgon igen. Vi har nu ca 120 dagar kvar tills vi har sommartid igen. Ljusa tider, ljuvliga ljumma vindar som smeker våra längtansfulla själ.. Det är just jag som skapar det som sker i mitt liv. Bara jag som kan förändra och leda mina steg mot det jag vill. Precis som just du kan..

Sovgott.. U.

En ordinär måndag..

Nya rutiner. Härliga förändringar. Välling till Beppes godnattstund och sedan saga bland alla kramdjur i sängen.. Sedan följa med pappa upp igen och somna gott på hans bröst.. Ljuvlig innerlig stund i livet.

Mindre ljuvligt är att betala räkningar, men liksom det hör väl till, det blir så jobbiga konsekvenser om man inte gör det.. jag vet.. jag har varit där..

En måndag i slutet av november, lite sådär som en måndag är, nästan faktiskt som vilken tisdag också kan vara..

Vem bryr sig att en o annan dammråtta kilar fram över golvet när livet är likt en dag på Liseberg?? Upp och ner, samt förbannat nice..

Jo, de finns allt, men jag har det ändå förbannat fint hemma.. Det är ju så det är, man måste prioritera det som är viktigt.. O för mig är det viktigare att må bra än att stressa halvt ihjäl mig i jakten på råttor..

Som sagt, att vara pappa är ganska lätt, det är allt annat som kan vara lite svårare..

Märker ni att jag inte har så mycket att förtälja?? Dagen började precis som vanligt.. Jag vaknade..

+3 och skratt i soffan. Smågnälligt när blöja byts, ett hiskligt hallå när overall ska på.. Nöjd tjej när allt är klart..
Kiknar av skratt när pappa slår i tån.. Jäkla unge..

Pappersarbete på jobbet. Uppföljningsrapporter. Dokumentera mera.. Möten, telefonsamtal, en lunch som inte smakade..

Försenad till dagis. Kom på när jag svängde in på parkeringen, att.. just tusan.. pysseldag idag.. Varför en måndag??? Maya som en solstråle när jag kom, skulle visa allt hon gjort, bjuda pappa på kaffe och pepparkaka.. O jag som hade brått.. Ila, ila fram.. men vem kan motstå?? Vad kan inte vänta då?? Det finns mobil, ett samtal bort, - Du, vi blir försenade..
O där satt vi sen, bland alla andra barnen och dess föräldrar.. med pepparkaka och saft.. En kvart av livet, ett minne förevigt..

Så egentligen hann vi ju, fast vi gjorde det försent.. Sussanne, vår avlösare varje måndag, stod och väntade när vi kom hem.. O Maya sken, min ängel..
En styck pappa kan med lugn i sinnet åka ner till gymet för några timmars svett och slit. Idag blev det verkligen så.. Trodde jag skulle spy av trötthet.. Nice känsla, tokig känsla..

O så kramen, ett litet huvud som läggs mot min bringa, små, korta ögonblick av en otrolig kravlöshet..

Plötsligt sitter jag här igen, med en sovande prinsessa i sitt rum. Svag musik i bakgrunden, Van Morrison, days like this..


Klockan tickar på.. tick tack.. Natten knackar, knack knack.. sovgott U

Tillbaka..

O så är min underbara dotter hemma igen, åter klingar skrattet och bus leker tafatt med tiden. Kelande kramar och gosiga pussar, o åter känner jag hur kärleken stärker. Minnet av gårdagen, som fotspår i sanden, som sakta försvinner bort..

Nu ska vi mysa ihop oss i soffan, tända ett ljus och bara vara vi två.. Maya o jag..

Ny vecka framför oss. Nya möjligheter, nya möten.. Njut av det som är i nuet..

Sovgott.. U.

Söndag..

Ibland blöder dom sakta, som sårytorna aldrig läker ordentligt och spricker upp av minnen. Dofter. Musik. Av en obändig längtan som porlar likt en vårbäck, förenar sig med allt som skett och tillslut forsar fram med full kraft. Dånar, brusar, tar sig framåt oberoende av hinder, tills den når evighetens horisont. Breder ut sig i en lugnhet, likt havets spegelblanka yta, där månens sken viskar ord av ömhet i mitt öra..
Hur stark jag än är, i själ och kropp, kommer jag ändock alltid ha det som skett i mitt liv med mig, och accepterar helt enkelt att det är så. De har gjort att jag är den jag är.

Var på havet och fiskade igår, med min vän Niklas. Gäddorna högg och vinden blåste, solen sken och vattnet glittrade.
Mina blickar sökte sig ut mot havsbandens pärlband av öar och skär, där fiskar som är likt silver simmar, de lockar mig, de är förunderliga och svåra att locka till hugg.
Det är det som gör mig nyfiken, jag tycker om den utmaningen i livet.. Att lyckas med det svåra.

Enkelhet i livet, att leva utan en längtan efter materiella ting. Vara nöjd i det som är nu, fast ändå ha drömmar och mål på vägen.
Lyckan är på något sätt inte något som hägrar i framtiden, utan den är hela tiden. Eller? När drömmen äntligen nås, kan ju en viss form av tomhet infinna sig.
Dit har i vilket fall fisket tagit mig. Det jag vill ha ut av det. Känna den enorma frihet naturen ger. Se det mäktiga, befinna sig mitt i det som för alltid kommer vara större än mig själv. Något jag aldrig kommer kunna förändra..

Igår stoppade naturen mig, igen, vädrets makt. Vinden slet och drog, inade, visade hur mäktig den är.

Nästa gång. då kanske jag kan lura någon av de där silvriga vackra fiskarna, havsöringen, till hugg.. Få tillfredställelsen att ha lyckats och samtidigt känna tomheten smeka själen..

Som att skapa. Lägga de sista penseldragen på en oljemålning, eller dra de sista strecken på en blyertsteckning.. Likt en vänskap som är fullbordad och förevigad. Den sviker inte utan blicken kan vila där och minnas hur resan var.. 

Besvikelsen i såren som blöder. Revs djupa av kärlek och vänskap som inte höll. Försvann och jag fortsatte stigen fram ensam..
Rädslan att åter bli sviken.

"Inne i livets mysterie finns ingen oro"

Det häftiga är vetskapen och kunskapen om mig själv. Att jag tillåter mig gråta och inte är rädd för känslor. Såren får blöda. En del av dom, de djupaste skars in redan som barn. De är svårast att handskas med, de är liksom gömda i ett dunkel och gjorda där tryggheten och kärlekens ömhet ska finnas.. Som man kan jag möta kärleken och vänners svek, som barn förirrar jag mig in i en värld där jag inte ska vara.. Barn kan inte förstå..

"Ondast av alla sår, längtan år efter år"

De kom igår. Efter fisket. Tårarna. Jag botade dem med att läsa mina dagböcker och lyssna på gammal go musik, vilket fick mig att gråta ännu mer.. Ni vet, det där med att fly från det som gör ont är inte riktigt min grej.. Lika mycket som jag inte springer från de dagar som känns som somriga ljuvliga smekningar..
Hand i hand på stigen fram, med glädje och sorg hand i hand och kärleken sittande på mina axlar..

Någon dag. En dag. Jag kan se skimmrandet i horisonten, men inte tyda vad det egentligen menar..

Just nu sitter jag och velar om jag ska köra ett pass på gymet eller inte??? Känner mig lite trött och sliten :).. Har inte varit i källaren och hämtat upp stjärnorna.. Tror jag gör det sen, så Maya kan få vara med och göra fint i vårat hem..
En sak är säkert idag, jag ska åka och hjälpa en vän med hennes fönster. Tänkte nog inte riktigt när jag lovade det..men när tänker jag riktigt???

Ha en underbar advent.. Njut av livet.. U.

Äntligen..

Ensam hemma. Maya är hos sin stödfamilj och det var glädje och lycka i hennes ögon när jag lämnade henne på dagis, gav henne en lång öm Uffekram, pappakram, och en eller kanske tio pussar på kinden. Det var förväntningar och spänning i blicken. Det kom ett vykort häromdan, från just stödfamiljen, där det stod hur mycket dom längtade och att dom skulle ut i skogen och hugga gran och hämta granris och göra adventsfint, samt gå och hälsa på fåren och kossorna.. Jag läste det för Maya igår, då jag förstod att hon faktiskt blev frisk och pigg och kunde åka. Vilken underbar upplevelse för prinsessan. Vilken magisk tur vi haft som mött dessa underbara människor..

Jag njuter i fulla drag av min barnledighet. Tillåter mig att bara vara med mig själv. Det är en fantastisk känsla..

Undrar hur många gånger jag gjort matsäck inför en fiskeresa i mitt liv. Många är det..

Allt packat och klart. Kläder, krokar vässade och mackor bredda.. Så nu..

Sovgott.. U.

Nja.. lite sisådär, va?

Att ta beslut. Både de där dagliga, de som ska tas i stunden, och de som är av större vikt. Att ta dem kan vara påfrestande och ensamt.
Idag har Maya varit hemma med sin farmor och bästa kusinen Matilda, hon har varit glad och pigg hela dagen, samt ätit bra. Hon och Matilda somnade gott mitt på dagen i Mayas säng och sedan har dom busat, sett på film och troligen lyssnat på farmors sagor.
När jag kom hem efter en lång arbetsdag, så sken Maya av lycka och av febern märktes ingenting. Så.. hur ska jag göra, tänkte jag. Imorgon. I helgen?
Nu när jag skriver om det och mitt beslut tagit form och klubbats känns det ganska självklart. Imorgon kör jag Maya till dagis precis som jag brukar och Bibbi (stödfamiljsmamman:) kommer o hämtar prinsessan precis som hon brukar göra..
Tog febern innan nattningen och den visade då 36,8. Så om det är så imorgonbitti och Maya lika glad och sprallig som hon varit idag torde väl beslutet att Maya ska till stödfamiljen vara helt korrekt, eller hur??

Jag behöver verkligen den här tiden för mig själv. Ja, jag skulle nog egentligen behöva lite längre tid än två dygn var tredje vecka.. Iaf då och då.. kanske från torsdag till söndag.. Är det en självisk tanke och önskan?

Jo, det här med matlagning är något jag gillar. Lagar gärna fiskrätter, gammal fiskhandlare som jag är.. Men, matlagning kräver kärlek och tid. O under en ganska lång period nu har jag liksom inte haft så mycket kärlek till maten, eller rättare sagt att tillaga den, det har mer känts som ett illa tvång. Jag ska försöka ändra på det. Kanske kan använda mig av bloggen till att hitta inspiration igen, göra om min kära blogg till en matblogg.. Nja.. men, skriva mer om det.. Påminna mig om glädjen att laga god mat. Dela med mig av mina tankar och recept.. Lite så, som en kär gammal vän säger.. Lite så..

Ska ta mig från mitt skrivbord till soffan nu. Skrivbordet ser ut som en klok gammal professors. Men, jag trivs nog ganska bra med det.. Så nu vet ni det också.. Ni vet ganska mycket om mig.. o om Maya.. Internet är väl för underbart..

Det lockar något i min själ, det pockar en tanke av nyfikenhet. Små frö gror i djupet av hjärtat. Hur jobbigt det än är så trivs jag med det som sker..

gonatt.. U.

Dagisfritt idag..

38 grader. En liten snuvig röd näsa och ett par glansiga ögon. Men, pust, matlust och glad ändå.. Mitt underverk i livet..

Vaknade med ett ryck och hörde hur Maya snörvlade, undrade vad klockan var för jag kände mig pigg och utvilad, gick upp och bar in en ganska ledsen tjej till min säng, bäddade om och la henne bland kuddar och dun och pang bom så sov hon igen.. tände sänglampan och kollade in väckarklockan ( lyset i den har gått sönder), midnatt och jag kröp ner och blundade.. men inte tusan kunde jag somna om!!

Ni vet det blev en sån där natt med en blandad kompott av sömn och vakenhet. Vid 6 tiden gav både Maya och jag upp och smög oss upp i den mörka morgonen och kelade ner oss i soffan. Barnprogram och kaffe.
Vällingen intogs och nu sitter hon i sin egna fåtölj och kollar Saltkråkan. Väntar på att farmor och kusinen Matilda ska komma hit och vara barnvakt..

Hur helgen ser ut, om det blir stödfamilj eller ej återstår att se.. En sak i taget och positiva tankar..

Jag ska ta hand om hemmet och mig själv nu. Duscha och äta frukost. Samla energi på hög.

Ha en nice dag önskar jag o Maya..

Lite sjukt..

Har haft en sömnlös natt. O imorse var inte lilla Maya som hon brukar. Det var ganska gnälligt och attans inget ville hon äta. Såg lite hängig ut på ögonen, men ändå, när hon vaknat till kom det där sprattlandet och glädjen tillbaka.. Åkte till dagis, men när jag kom och hämtade var det en jättetrött Maya, som såg på mig med såna där glansiga febriga ögon.
Hela förmiddagen hade varit bra och Safie och Maya var som vanligt och badade, vilket dom alltid gör på onsdagar. Efter middagsluren hade det kommit ordentligt, hon ville inte vakna och var varm.

Åkte raka vägen hem. Maya ville måla medans jag lagade maten och visst tusan var hon lite annorlunda, inte riktigt den tjejen jag är van att ha. Fast om man inte ätit bra på en hel dag så blir man ju automatiskt hängig och trött. Iaf jag.
La min själ i matlagningen och fixade Mayas favoriträtt. Kolja som paneras i mjöl och steks snabbt på vardera sida, sedan på med gräddmjölk, sakta koka en stund innan dill, gräslök, ärtor och citron går i.. Det blir sagolikt gott.. O yes, Maya åt som en varg!!! Glass till efterrätt och även den slank ner med glädje.
37,8 visade termometern på när vi med vilda prostester tog tempen. Det kan man inte kalla direkt för mycket feber sådär på kvällskvisten??
En styck pappa är lite dålig på det där med feber..
Lång kelstund i soffan, gav så mycket vatten till henne som jag kunde, eller som hon ville ha och sedan blev det även välling..
Nu sover hon, somnade gott på mitt bröst. O då kändes hon precis som vanligt..
En styck pappa vill gärna att hon är frisk imorgon :)..

Allt det som skett i mitt liv de senaste åren. Att få en underbar liten dotter. Att vara ensamstående pappa, och ha allt ansvar och skötsel på mina axlar. Att Maya har sin cp-skada. All tid som jag ger henne. Har gett. Det blev liksom min uppgift i livet. O jag tar den med ro. Tar tiden precis som den kommer. Känner någonslags djup stolthet för det som jag var dag ger och får. Men!!! Lilla Maya inte bli sjuk just nu.. Imorgon och på fredag har jag fullt upp med viktiga möten, människor som verkligen behöver mitt stöd.. Om det varit några vanliga dagar framför mig, med de där alldeles vardagliga besöken jag gör vore det inte lika "farligt", men faktiskt så är dessa speciella.. Min underbara, fantastiska mamma ställer upp och den tacksamheten jag känner för henne finner inga gränser.
Det är stödsfamiljshelg i helgen. De dagarna är viktiga för mig och Maya, men om hon är sjuk blir det liksom inget.. Så håll tummarna att det bara var ett tillfälligt besök av feber..

Det är som det är. Fortsättning följer..

Lyssnar på gammal go hårdrock ikväll. Medicin för min själ. Blandar och ger, skriver några rader och tecknar en del, skissar på det som förhoppningsvis ska smycka min arm, bröst och rygg.. Dags o tatuera sig igen. Nice.. :)

Asken med sorg är stängd. Locket ligger på. Kan dock ana den, och känna hur det bubblar inom den. Ser mitt liv, dagarna som traskar på, ser mig själv och det som sker från ett annat perspektiv. Jag har tagit tag i de beslut jag tog på min semester. Ger Maya än mer kvalitetstid, mina timmar för mig själv tar jag hand om på ett bättre sätt och slappnar av mer.
Jag har bokat samtal med en helt utomstående för att reflektera på ting och skeenden i livet jag själv inte kan styra över.. Jag gör så gott jag kan, bra saker för mig och mina barn. Mer än så kan jag inte göra..

O jag går faktiskt och lägger mig i tid, fast sömnen kan vara lite svår att ta fatt ibland. Mår alldeles förträffligt bra mitt i denna varma november..

Nu ska jag sätta mig ner och planera mina avlösartider för december. Så..mina fina läsare jag önskar alla en godnatt.. o dröm drömmar om lycka..

Sovgott.. U.

Hockey o höftröntgen..

Igår kväll var jag på hockey, det är inget som tillhör vanligheterna som ni vid det här laget vet, att herr Lindahl beger sig på något sportevenemang, men det är trevligt ibland och speciellt när vi som igår är några stycken.
Min allra bästa vän var med, Micke, han och jag har kännt varandra sen vi var sisådär 7 år och sedan dess är vi bästa vänner och gjort mycket ihop genom livet.
Vi tog en bit mat innan matchen och samtalade. Om livet som flyger förbi. Om hur våra liv förändrats och att vi på sätt och vis saknar det som var, men njuter av fulla drag av det som är.. Nöjda i stunden, men båda med olika mål och drömmar i horisonten.

Min fantastiska mamma var hemma med Maya och när jag kom hem sov hon, o jag och min mamma fick även vi en stund av allvarliga samtal. Sådana som betyder något, sådana man tar med sig och lär sig av.

Vaknade imorse och kände att något var liksom fel.. O japp, när jag kollade klockan insåg jag att vi försovit oss!!! Jädrans sömntuta till unge.. Men farmor hade sovit över och den hjälpen var ovärdelig idag, för vi hann.. förutom min och Mayas dagliga mysstund framför teven och barnprogram.
Varje morgon, en kvart av livet ger vi av varandras kärlek och närhet och det är en innerlighet, en ljuvlig ömhet som sprider sig i kroppen av just den stunden.. Tänk vad lite det behövs, för att ge och få..

Höftröntgen idag! Nu håller vi tummarna att inte höften glidit ännu mer ur sitt läge. Röntgen är inget Maya gillar direkt. Hon är panikartat ledsen och det skär djupt i hjärtat av hennes rädsla och tårar. Men jag vet att det är bara att köra på, låta det vara så, i det läget när Maya är såå ledsen finns det inget att göra utan att se till att få det gjort, och jajamen, direkt när jag lyfter upp henne från röntgen bordet så snyftar hon till och småsneglar lite surt på sköterskan, men snart, goa läsare, så kommer det där magiska leendet igen. Hon är en ängel..

Haft en underbar eftermiddag, Maya och jag.. Skrattet har klingat i lägenheten och det infinner sig en harmoni i vårt hem.. En harmoni byggd av tid..

Nu sover hon och jag ska ta hand om en del pappersarbete. Tyvärr får bloggen lite mindre uppmärksamhet för tillfället, jag är tvungen att prioritera, men jag lovar.. Snart, snart kommer det mer, om bara ni hänger kvar och läser.. Lite dåligt med kommentarer ibland :)..
Min dator krånglar en hel del, men det har kommit en del pengagåvor till min "insamling till ny dator",jag har bestämt att fortsätta med den november ut.. så, många bäckar små.. skänk en slant..

Njut av livet. Känn sötman av kärlek och trygghet i er famn..

Sovgott.. U.

En helg ihop..

En hel helg ihop har vi haft, min lilla dotter och jag. Precis som jag beslutade för nån vecka sen, att tillbringa mer tid, kvalitetstid med henne. Tid för kel och bus, träning med både kropp och kommunikation.. För hennes skull, för min skull och framförallt för vår skull.. Oj, oj vad hon har skrattat, och jag till hennes klingade glittrande underbara skratt.. Hon har åkt helikopter, raket, gungat på mina fötter och fart som en vante när vi sjungit "Pappas lilla Maya" istället för nån trist kråka..

Älskar livet. Visst är det lite småjobbigt ibland och det är svårt att få ihop det där med att både vara pappa, anställd, studerande, Uffe och människa.. Men, om jag älskar tillräckligt hårt med hjärtat behöver jag inte tänka så jäkla mycket på det. O så försöker jag nog blanda och kupera bland de där olika uppdragen jag har i livet så det till slut bara blir människan Uffe som är kvar..

Något har fastnat i min hjärna och jag får inte riktigt bort det från tanken.. men, nja.. tror ta mig tusan jag gillar den tanken ändå..

Jo, hade faktiskt några timmars avlösning idag. Men det tyckte nog bara Maya var kul, för hon och Mia läser sagor och gör sånt som inte papsen gör :), som att måla naglarna..

O jag tränade förstås..

Ny vecka framför oss. Ett par besök för mig och Maya på sjukhus och hab. Först ut är höftröntgen, vilken alltid är trist för Maya. Hon är rädd och blir väldigt ledsen när vi kommer in i röntgen rummet. Nu håller jag tummarna att inte hennes höft har kommit ännu mer på glid än den varit!!

Men, en helg med en liten glad pigg treåring är knappast någon vila :).. Underbart, ja, men nu är Uffe trött.. så en stunds studier sedan blir det soffhäng..

Sovgott.. U.

Yes..

Igår kväll när jag höll på med nattningen av min prinsessa hörde jag hur Alex gick omkring i lägenheten och pratade i telefon, o låg inne på min säng och pratade, stod i hallen och pratade, o balkongen.. o samtidigt hade han två av sina bästa kompisar sittandes på sitt rum.. Något är fel, tänkte en pappa, som också varit ung och kär..

Nattningen tog tid, igen, men med tålamod och mycket ömhet kommer man långt, så när Lillan väl låg tryggt i sin säng och ögonen började bli tunga av sömn knackade jag på dörren till Alex rum och bad honom komma ut och prata en stund.
Då kom hans tårar. Längtan efter flickvännen och att dom hade småbråkat var jättejobbigt.. Usch, o fy.. Det är liksom lite skillnad på att trösta en ledsen tre årig tjej och en ledsen 19 åring.. Men, vi samtalade. Jag förstod. Kände igen den där ångesten, längtan, oron..
- Pappa, får jag långa din bil och åka och hämta henne? Imorgon ska hon åka hem till Göteborg..
Hon går i skola i Vadstena, ca 4,5 mil från Linköping..
Sommardäcken sitter fortfarande på och jag hade tidigare på kvällen sett hur det var på gränsen till frost ute.. Jag såg framför mig hur han satt och körde de slingriga småvägarna, trött och kanske med en tår i ögat..
- Nej, sa jag, du får inte långa min bil. Men jag kan åka och hämta henne..
Så vid 21 tiden satte jag mig i bilen och hämtade henne. Gjorde jag rätt?? Ja, för den glädjen dom visade, den kramen dom gav varandra var värt allt..

Man finns till för sina barn på olika vis. Huvudsaken är att verkligen finnas till, men både hjärta och själ.. o i tankarna..
Att aldrig glömma hur det var, hur det kändes att vara ung och kär.. Underbart, men oj så ont det många gånger gjorde..

Ikväll har jag haft en efterlängtad avlösartid. Ända till tio på kvällen. Vet ni vad jag gjorde?? Japp, gymet.. tog hand om mig, bara slappnade av och njöt av min egna tid.. Jag behövde det, känner nu hur mycket. För jag mår väldigt bra. Det börjar spritta lite i själen igen.. O tankarna är positiva..

Som så många andra går jag omkring och är sådär lite småtrist förkyld, helst på morgonen, då är det mer som att ha en deg innanför skallbenet istället för en hjärna..

Har haft en jäkla bra vecka på jobbet. Stimulerande. Givande. O idag skrev jag på för ytterligare tre år. Det känns helt fantastiskt!!
Stolt är jag. Enormt stolt att vara där jag är idag. En fin lägenhet. Ett hem. Två barn. Ett jobb. O en himla massa kärlek till livet.. Nyfikenheten på det som är och kommer blir bara starkare och starkare ju äldre jag blir.
Häftig känsla att njuta av att bli äldre. Känner mig inte alls som 45, mer som 25.. Har nog eller aldrig varit i mer form än jag är nu.. Varken fysiskt eller psykiskt..

Imorgon är det en dotter pappa dag. Den ska fyllas med skratt och bus. God mat. Lite, men bara lite städning.

Nu, börjar klockan närma sig tid att gå och lägga sig. Önskar väl att jag kunde sitta här vid datorn och skriva på det som en gång kanske blir en bok. Eller att knäppa på lite nice musik och skapa vid ritblocket. Fast min prinsessa vaknar imorgon, troligen tidigt, det är ju lördag.. O för att få den där dagen jag vill, behöver jag min sömn..
För jag är ju faktiskt inte 25 längre.. :)

Sovgott o njut av livet, det är en underbar gåva.. U.

Vår tid..

Pust.. men även en vindil av salig, ljuvlig tacksamhet..snuddar själen och jag känner hur kraften sakta växer inom mig igen..

Maya, min fina, har nog gått in i en ny fas av livet. Ni vet ju, hur bra det gått med nattning och sömn en längre tid. Ja, faktiskt ända sen vi flyttade hit i juni.. men nu är det annorlunda igen och jag tror jag vet varför.. Det är saknad i hennes själ.. o just den saknaden kan jag inte hjälpa henne med och det är otroligt frustrerande..men det handlar inte bara om det utan just att hon börjar bli en liten stor tjej.
Hon börjar alltmer förstå att hon är hon. Egot, jaget, det medvetna och det undermedvetna, vår egna skugga..
Det sker mycket i hennes liv och många är människorna hon möter, kanske, kanske känner även hon av en viss stress och oro i det.
Men, min innerliga djupa tro på samtal och närhet är orubblig. Ömhet och kärlek. Tålamod och lyhördhet.
Hon vaknar sisådär vid 4 tiden gråter otröstligt. Inatt gick vi omkring en stund, vaggandes, håller henne nära, nära mitt hjärta och smeker hennes rygg med handen.. O så bäddar jag till i min säng, o hon somnar om, nöjd och småsnyftande, men ändå finns det där, leendet igen. Mayas kännetecken, leendet, glädjen och nyfikenheten på livet.
Många som möter min lilla dotter säger att de möter en ängel som sprider enorm lycka runt sig. Det liksom strålar en aura från henne..

Bus och lek. En tre årings lycka. Den kärlek jag känner till denna underbara varelse är obeskrivlig. Hon är skatten vid regnbågens slut och inget kan göra mig rikare än det jag har i livet. Den vardag jag är priviligerad att leva i.
Igår, ja ni vet, då höll det på att brista. Små trivila ting blev berg höga, omöjliga att bestiga. Min son, Alex, förstod något just i den stunden. Han såg nog att farsan var på bristningsgränsen och nära till vansinne :).. allvarligt, så var det nog exakt det som behövdes.
För Alex har en tid varit för jäkla slarvig och inte brytt sig om någonting här hemma.. Det är mest.. Öhh.. vaaa.. näää.. jag är trött.. Ahhh, sen..
Men!! Idag kom jag och Maya hem till en dröm!! Hela lägenheten städad, balkongen (mitt ständiga dåliga samvete) helt iordninggjord, mat lagad, tvätt tvättad.. O så tog han och flickvännen, Alinde hand om Maya några timmar så farsan fick chans till ett pass på gymet.. Jag får tårar i ögonen när jag skriver om det..

Att först busa med pappa, sen bara vara med brorsan och Alinde ( som hon avgudar!!) o sen igen få tid med pappa blev nog lite mycket för Maya. Hon har vägrat somna ikväll.
Trött, hungrig och kelsjuk. Fick sin välling och sedan en lång saga o vaggvisor. Fast ikväll när jag pussade godnatt började den där lilla underläppen darra och en tår i ögat kom..
Det blev att ligga på pappas bröst och kolla trav ihop. O så gjorde vi om hela proceduren, o samma visa igen.. godnattpuss och tåren var tillbaka.
Varför envisas?? Upp med ungen och bädda i soffan så fick hon ligga där och vara med.. O när jag såg att hon knappt kunde hålla ögonen öppna, bar jag in henne i sängen, bäddade om, o så berättade jag ytterligare en saga. Viskande, för alla kramdjuren och faktiskt till och med Pippi sov ju redan..

Nu!! Är det min tid. Klockan är 22 och det är fiske på TV.. Ska in och säga till Alex. o bara må bra av att det är just mitt liv jag lever.. både i sorg och glädje..

Sovgott.. U.

Påfyllning, tack.. :)

Usch o fy.. Någon som tror att varje dag är en dans på rosor och varje stund fylld av öm kärlek och förståelse?? Nja.. Ikväll tog orken plötsligt helt och hållet slut. Tomt. Soppatorsk.
Blev irriterad på både Maya och Alex för minsta lilla sak. Men, jag tog tag i det, sa till Alex att nu får du ta hand om din syster en stund och så gick jag ut på balkongen och räknade till 100 samt tog ett antal djupa andetag. Förstod varför jag blev som jag blev, alldeles för lite mat och alldeles för mycket att göra idag. Ingen bra kombination alls.
Åt en banan och sedan berättade jag för Alex hur jag mådde, att det inte alls var hans eller Mayas fel. Tror det är oändligt viktigt att samtala. Att berätta om både ilska och glädje.

JAg har suttit och skrivit massa mail. Långa och viktiga. Det får nu min blogg lida för. Hade, eller har en himla massa tankar och känslor som vill ut, men varken orkar eller har lust nu.. tyvärr.. thats life.. life of U..

Sovgott.. U.

En tår av lycka..

Har haft en underbar dag på sjön.. Med både fiske och sällskap, samt magisk natur..

Kom hem till en pappig liten tjej..Oj, oj oj.. I nästan tre timmar har hon vägrat vara mer än en meter från mig. O jag som är hungrig som en varg.. vi har legat i soffan o kelat, hon på mitt bröst, precis som så många många kvällar. Ja, så somnade hon mer eller mindre varje kväll i två år, eller förresten i nästan tre år.. min underbara prinsessa..

Farmor var här när jag kom hem och då berättade hon följande:

"Igår kväll så berättade vi sagor, precis som du gör Uffe, o sen sa jag gonatt till Maya och pysslade lite, efter en stund, gick jag in till Maya och då låg hon där och log.. Så jag stoppade om henne och pussade gonatt igen.
Efter 20 minuter var jag säker på att hon sov, för jag hörde inte ett ljud innefrån sovrummet. Gick in till henne för att kolla läget och då låg hon och grät. Tyst gråt. Kudden var blöt av tårar, o så tittade hon upp på mig och sa - Pappa.."

Det gjorde ont i mitt hjärta att höra. Samtidigt som det berörde mig in i själen. Min Maya kan inte prata, hon kan säga några få ord, men det hon kan säga perfekt är pappa..

Så dessa timmar med kel och mys var välbehövliga för både henne och mig. Nu är det några veckor där jag kommer lägga tid med henne. Har visserligen en del avlösartid, o några timmar för mig själv, men i det stora hela kommer jag se till att vara där, finnas för min fantastiska dotter och jag ser fram emot det.. Att vara pappa är lätt, det är liksom allt runt omkring som kan bli lite småjobbigt ibland..

Gick nyss in och såg till henne, o nu sover hon gott.. En puss på kinden och viskande i örat.. -Pappa är här..pappa älskar dig och då log hon i sömnen..

Jag gick upp klockan 4 ( får helt och hållet skylla mig själv) och är nu ganska så trött. Det blir soffan och dra täcket över mig och se en ordinär engelsk deckare. Brukar somna gott till en sån..

Sovgott.. U.

Men, åk då farsan..

Det var fisket som fick mig att börja blogga. Jag har en "fiskeblogg", men det var urminnestider sen jag skrev där.. men framförallt är det till stor del fisket som gjort att jag lever som jag gör idag.. eller kanske att jag överhuvudtaget lever.. Imorgon ska jag dit igen, ner till havet, "mitt" Ytterby, med doften av tjära och tång, båthusen, bryggorna, alla mina vikar där jag fiskat i så många år. Träffa min vän, fiskaren Lasse som är likt en far för mig. Han tog emot mig och lät mig bo hos honom när jag som allra mest behövde lugn och ro i livet. Då jag var tvungen att dra, fly från flaskan och drogerna, för att det höll på att ta kål på mig.
Då fanns han där.. Lasse och hans fru Britt..

Lämnade Maya hos syrran förut, o sen kom morsan dit.. När jag gick så var hon i famnen på fina kusinen Marcus och skulle upp på övervåningen till kusin Matilda..
Jag ville ha en kram innan jag gick, men hon vände bara bort huvudet och log.. o tittade på mig och ögonen sa liksom, men ÅK då farsan.. :)..

Har en bra kväll hemma i min ensamhet.. ätit lite god mat, packat fiskeprylar, tagit fram kläder och gjort matsäck.. Ska väl ta och lägga mig snart, så jag är på topp imorgon när jag hämtar upp min vän Niklas som jag fiskar med..
Niklas har jag känt ganska många år. För längesen var jag tillsammans med hans syster och då var vi då och då barnvakt åt den lilla rackarungen.. :).. Hoppas han har kläder med sig ordentligt imorgon, LillNicke..för jag orkar inte med nåt tjafs om att man fryser.. hahaha.. för jag gör det nästan aldrig..

Livet tickar på.. var på möte idag och där var ytterligare en människa som betytt oerhört mycket för mig och min resa till den jag är idag.. Din kram, dina kramar och din närvaro värmer mitt hjärta.. Lycklig att du finns..

Nu.. soffan.. sen sängen..

Må underbart.. U.

En dag att minnas..

Vilken underbar dag!

Den började lite tidigare än vanligt och jag fick gå in och väcka min sömntuta till dotter. Körde henne till vår fantastiska resurs, Safiey, hon  tog Maya med på en lång morgonpromenad till dagis.

O så mötte jag upp mina arbetskamrater och vi åkte genom Kinda bygden, in i storskog, och till STORA hästar..
Fick hämta dom i hagen och verkligen göra iordning dom, borsta och kratsa hovar.. Jag längtade tillbaka, minnen for som varma vindar i själen.. Om hur det var, när jag och Caroline bodde på landet och hade stallet runt hörnet.
Hästarnas närhet, doften, den trygghet de bringar. O så, när jag satt däruppe på hästryggen, oj vad jag tycker om det.. Min häst hette Amadeus, och var 1,87 i mankhöjd, en ganska stor pojke..

Magisk ridtur genom skog och mark. Sedan avslutade vi med en god middag på Kisa värdshus och några timmars personalmöte..

Skulle hämta Maya hos Safiey vid klockan ca 18, så när jag kom tillbaka till stan hann jag faktisk med ett kort pass på gymet :)..

Nu har vi haft en sån där mysig pappa dotter kväll, prinsessan och jag.. med bus och lek, sagor och sång.. Det var en väldigt nöjd tjej som nyss somnade gott..

O en styck Uffe är ganska sliten och hungrig, o kanske lite ensamt.. Men, jag tänker njuta av denna fredag.. Jag tänker njuta av morgonen och förmiddagen med min dotter imorgon, har några timmars avlösning imorgon, o sen ska vi till farmor.. Maya vill sova över där, älskar att vara hos sin farmor!! Jag tänker passa på o ta mig ner till havet på söndag och fiska några timmar. Kan känna ett sting av dåligt samvete när jag inte är med Maya, o hon sover hos farmor.. men, jag är ju nästan jämt med henne, varje kväll nattar jag, varje morgon tar jag hand om henne, varje dag lämnar jag och hämtar på dagis.. Jag tänker njuta.. o må bra.. för den grund jag byggt för mig och MAya är otrolig, den är gjuten i massivt berg av trygghet..

Sovgott.. U.

Beslut..

Dagarna tickar på. Imorgon är det fredag igen och min semestervecka är slut. Många tankar i min hjärna och beslut har tagits.. Om hur mitt liv och framtid ska levas för att jag ska orka..
Det kommer inte bli så stor skillnad, förutom små detaljer som jag upplever inte funkar som det ska förnärvarande. En del handlar om avlösartiden. En del om mitt arbete. I det stora hela handlar det om hur jag prioriterar min tid med mina barn, o min egna tid. Men även om såna saker som ekonomi, mat, planering osv osv.. Jag är ensam om detta, med att ha min lilla tjej, underbara dotter. Det är ganska struligt med hennes mamma igen, och mer än så tänker jag inte skriva om det. Det handlar om respekt för en annan människa, och jag tänker ALDRIG använda min blogg till att skriva negativa saker, aldrig "kasta skit" på någon som inte har en chans att förklara sig.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan och

Förstånd att inse skillnaden.

Mycket av mina tankar under denna vecka har handlat om stress. Inre stress. Hur jag ska kunna möta en del av dagen på ett annat sätt.
Jag försöker hela tiden lära mig av det jag upplever. Förstå vad som sker. O sånt tror jag inte man gör sådär mitt i vardagen, mitt i allt som sker. Utan sådant måste komma med reflektioner. Genom att stanna upp och se bakåt, se vart det är den där otäcka inre stressen kommer. I vilka situationer och vilken tid på dagen jag mår som sämst av den.I det lilla förstår man helheten.
Har begrundat. Analyserat. Använt förståndet. Ringt och bokat samtalstid, för jag har den tron att man måste få ventilera en del som skett och sker med någon helt utomstående för att verkligen gå vidare och utvecklats. Det är inte alls så att jag håller på att bryta ihop, utan nog mera tvärtom.. Jag växer.. Jag utvecklas och den processen måste få ta tid.

Fyra besök för Maya kvar denna månad. Inte så många. In i början på nästa år kommer LEMO träningen igång igen.. Det innebär träning i grupp sju förmiddagar i veckorna 2-5. En utbildningskväll. Gruppträning en gång i vecka 10 samt två i vecka 12..
O så ska jag se till att mitt arbete inte blir lidande, samt att jag måste ju ha lön.. Ja, vad ska man säga.. Kan ju bara le och njuta av att jag inser mina begränsningar..

Fast, de tankar jag haft mest av allt denna vecka handlar om MIG. Min kärlek till barnen är så given. Att ge tid och vara hos Maya ( o självklart Alex, men han klarar sig och vill mer och mer vara i sitt liv).
Vad älskar jag med livet? Vad får mig att må bra?? Vad behöver jag mer av för att kunna hitta ännu mer energi? Vad behöver jag inte? Vad kan jag förändra och vad kan jag inte förändra?

Att vara i naturen är ett måste för mig. Fisket en ventil som jag inte skulle klara mig utan. Ju äldre jag blir (o det blir man ju hela tiden, tack och lov) betyder själva fisket mindre och mindre, utan det handlar om att få vara mitt i det som alltid varit. Naturen. Se, dofta, känna.. blicka in i horisonten..

Imorgon har vi personaldag. Vi ska ut och rida häst, och jag ser verkligen fram emot det. Har ridit en hel del i livet och älskar den frihet det ger.. o det lugn hästar ger.. O så ska vi rida på Shirehästar, världens största hästras, wow!! Jag har alltid beundrat denna ras och tycker de utstrålar en enorm skönhet och harmoni..

Ett av mina beslut är det här med sömn. :).. så nu börjar det bli dags o släcka ner i mitt hem. Stänga av alla maskiner och bara vara med mig själv..

Det handlar om mod. Att lära av livet och dess erfarenheter. På det viset kommer jag klara och växa inom alla områden. Jag kommer klara av mitt arbete ännu bättre. Maya likaså, men framförallt kommer jag bli en bättre människa i hjärta och själ..

Ge varandra kärlek och omtanke. Stanna upp och lyssna på både dig själv och dina medmänniskor. Smyg in till ditt barn och skåda dess oskyldighet, påminn dig om varför just du blev förälder och vad du ville ge det liv du satt till världen.. Pussa den lilla lena kinden och viska ord av ömhet..

Sovgott.. U.

Njut..

En helt vanlig onsdag. Inte mycket alls att rapportera. Däremot har jag en snorig tjej här hemma, en liten näsa som täpps igen, och hosta som stör..
Men, hon äter bra och är pigg och glad.. Det är när hon ligger ner som "problemen" blir lite jobbiga.. Berätta saga som vanligt, o pussade godnatt.. Funkade inte ikväll, när näsan blir sådär igentäppt när hon precis somnar in, får hon panik och blir sååå ledsen, och då kommer spacistiteten som ett brev på posten.. HAr legat och kelat i soffan, med henne på mitt bröst och sedan gjorde vi om proceduren.. En saga till, en lugn och rofylld.. Så, till Mayas förtjusning sjöng jag vaggvisor.. Det gjorde susen.. Nu sussar hon gott o jag ska krypa ner under täcket i soffan och vila..

Det kan vara så att det blir en vaken natt. Jag känner liksom igen det här, med snorig näsa och hostig hals..

Njut av era liv.. U.

En dag med pappa..

Sicken farsa jag har, det är ju inga otäcka drömmar eller nåt sånt där som han tror.. Jag är ju bara så jägarns snuvig om nätterna och då vaknar jag när jag liksom inte får luft.. men, hihihihi.. det är ganska kuligt att se när papsen vimsar in klockan 4 på morgonen och lyfter upp mig..han är sååå trött.. o det är ännu mysigare o somna om i pappas säng.. Då kommer jag upp lite mer med huvudet och kan inte halka ner som jag gör i min säng, o som alla föräldrar vet ska barnen sova med högt huvud när man är snorig..

Men, han tjatar ju om att han är så trött o då undrar faktiskt jag varför han inte somnar om igen, när vi har myst ihop oss i hans stora säng?? Han stör mig ju, med att ligga där och vrida och vända på sig, o vet ni hur knasig han är, för när jag sen vaknar o det är dags att gå upp, ja då har han precis somnat och säger till mig att -Maya vi kan väl sova en stund till.. men liksom baaaa..

Det är mörkt ute när han bär mig upp ur sängen, o vi två ligger länge under täcket i soffan och bara är.. tror det är en av de allra bästa stunderna på dagen.. Jag blir lite lack på honom när han säger.. - Jaha, dags o sätta lite fart på den här dagen då.. o lämnar mig ensam där i soffan.. men äsch.. jag myser iaf vidare..

Pappa, han fixar kaffe och välling, plockar fram mina kläder och oftast får jag välja precis vilka kläder jag ska ha på mig, fast jag måste säga att han har ganska bra smak för att vara pappa.. :)

Att klä på mig är jobbigt, både pappa och jag tycker det. För min lilla kropp gör inte som jag vill.. O mina armar är stela som pinnar, helst vid just såna tillfälle, då jag inte vill och är lite obstinat.. Jag har nåt som kallas växlande tonus. Det betyder att antingen är min kropp väldigt stel eller helt slapp.. O ni kan ju själva förstå hur det är att klä sig då!!! Det tar mer en 15 minuter att klä på alla kläder. Men pappa gör det kuligt ändå.. Imorse satte han mina vantar på fötterna och strumporna på händerna, jag sa till flera gånger men han bara visslade vidare och fattade inget.. Jag pekade med ögonen på fötterna och sen på händerna.. O tillslut såg han sitt misstag.. Hmm.. undrar vad som rör sig i den hjärna egentligen..
Troligen bara fiske.. det är ju det ända han pratar om.. fiske..

Vilken tur att lilla jag inte var med när pappa fick den där gäddan, den skulle ju kunna äta upp mig.. vi är precis lika långa, gäddan och jag..!!

Så, äntligen är vi klara med påklädningen.. O pappa fixar till det sista innan vi drar iväg.. Mot dagis o alla mina kompisar..

Det var buskul på dagis idag, men jag gillade inte maten, så när pappa kom och hämtade mig och han sa att vi skulle åka och äta varm korv o dricka cocacola blev jag jätteglad.. Det han inte sa var att vi oxå skulle gå och handla en KVAST!!! Hur kul tror ni det är?? Men, ok.. först korv o cola sen kvastköp.. Har jag nåt val, det är bara o hänga på..
Det blev ändå roligt att köpa kvast, för pappa var på bushumör och vi körde race i den där stora affären.. sladdade runt hörnen.. lekte kurragömma bland bananer.. o provsmakade sån där mat som dom bjuder på.. Jag skrattade så tårarna rann, och när pappa skrattade lika mycket skrattade jag ännu mer.. Att skratta är bra.. skratta är kul.. Det är så många som ser så trista ut och verkar ha det urtråkigt.. Jag tycker alla skulle få en stund med pappa och mig.. o få skratta..

En sak som jag kan längta jättemycket efter är att få gå och hålla min pappa i handen när vi är på stan eller i affären.. Idag fixade vi till det.. han höll min hand och gick bredvid mig när jag satt i vagnen, han liksom körde vagnen och styrde med min hand.. svårt o förklara, men mysigt var det..

Det är trist att vuxna människor ska titta så mycket på mig, ibland iaf.. för jag kan inte rå för att mina händer är felställda och pekar åt fel håll.. Jag kan inte rå för att jag sitter med armarna rakt ut, eller att dom är krökta i lustiga ställningar.. Jag kan inte rå för att jag sitter som en spänd fjäder, med öppen mun.. JAg kan inte rå för att jag inte kan prata och att jag låter högt när jag vill pappa nåt.. Jag känner mig annorlunda då, när vuxna människor stirrar och viskar.. Sluta genast med sånt, snälla.. för jag är bra precis som jag är!!

Ett troll, jippi tjoho.. Pappa köpte ett troll till mig idag.. som ska vara med i sagorna han berättar om kvällarna.. Trollet Lurv!! O jag blev världens gladaste tjej.. Här ser jag, Lurv och Lisa på "Vi på Saltkråkan" medans pappa höll på o vika tvätt..

Idag har varit en underbar dag. Knasigt rolig. O det bästa av allt att vara med pappa.. Vi såg film en stund, han och jag.. Men, det är MYCKET bättre o ligga mysigt nedbäddad i min säng och höra hans spännande sagor..

Nu skriver jag inte mer.. Pappa hälsar till alla läsare..

Sovgott.. M.

Små, små studer av lycka..

Ni vet, min lilla tjej har ju under en ganska lång tid nu sovit som en stock från det att hon somnar till morgonen.. men nu är hon nog i någonslags förändringsfas i livet.. I fredags vaknade jag av att hon grät, ett sånt där hjärtskärande, som får en pappas inre att våndas.. Höll henne mjukt, kärleksfullt i min famn, smekte handen utmed hennes rygg och gick omkring i lägenheten och vyssjade tills hon lugnade sig.. O imorse, likadant, jätteledsen.. men pappa har en del tricks som får henne lugn och hon somnar gott igen..
Tvättar bort det otäcka, med keliga pussar och närhet.. Sedan lägger jag henne mellan mina ben, på mitt täcke och ett över henne.. Jag tror på det, då barnen känner en viss otrygghet, att bädda in dom, låta dess kropp omfamnas av värme och kärlek.
Det blir som att ligga skavfötters, o jag kan vagga henne med benen.. Hon somnar om, men nja, det är värre med mig..
Så, i fredag klockan 4, i lördags kl 4, i söndags halv 7 och imorse klockan sisådär 4.. Gäääsp.. Nu börjar jag återigen längta efter smaken av sömn..

Men, jag mår alldeles förträffligt bra. Underbart. O Maya mår nog ännu bättre, hon är på ett strålande humör..

Semester. Njuter. Av livet. Tiden. Inte bara försöker, utan gör. Välkomnar förändringarna och ser möjligheterna i dom. Möter problemen med nyfikenhet och öppnar mitt sinne för lösningar istället för att låsa in mina känslor bakom galler..

Städat idag. Inte allt, men en hel del.. Utnyttjat tiden. Hämtade Maya redan mitt på dagen och åkte till sjukhuset. Vaccinationdags. O lilla, lilla underbara, tårarna rann och hon skrek. Men, hon var nog lite stolt efteråt, för pappa berömde och sa att hon var världens bästa tjej.. O när vi sen satt och klädde på kläderna igen, charmade hon varende sköterska som gick förbi..

Belöningen blev en pariserbulle och Cocacola. Gick till mitt arbete och satt där och mumsade bulle och drack Cola.. Sicken lycka.. Små, små stunder av innerlig evighet i själen.. Minnen att för alltid njuta av..

Det blev en pappa/dotter eftermiddag. O, kanske blir tjatigt, men vi njöt av varje sekund.. Kvalitetstid.
 På eftermiddagen kom Sussanne, avlösare, Maya trivs som fisken i vattnet med henne och det gör att jag kan verkligen slappna av de där timmarna jag får..
Vad jag gjorde de där lediga timmarna?? Gymet såklart.. :)

Nu har jag nattat, berättat saga och suttit vid hennes sida, klappat en mjuk liten kind och pussat godnatt, viskat i örat.. - Pappa älskar dig, min skatt..

Nu ska jag bädda min säng, med nytvättade lakan, hoppas bara dom har torkat. Sedan tänker jag inte göra ett dugg mer ikväll.. Livet är magiskt..

Sovgott.. U.

Pust.. :)

Jaha.. stödfamiljshelgen slut. Tiden går fort. Har fortfarande svårt att på allvar slappna av de här "barnlediga" dagarna. I eftermiddag hämtas LillTuss igen..

O varför är det så hiskligt svårt att tillåta sig själv att SOVA när man väl har möjligheten??

Lilla Maya är hemma igen..o pappigare än vanligt :).. Nu kollar hon tv, men är sådär trött gnällig.. Jag skulle lagat mat och fixat, det blir att ta sig tid med dottern istället.

Välling och mys och sedan en tidig saga i sängen.. Hoppas er helg varit bra..

Sovgott..

Lita på mig, sa november..

Tidig morgon. Tystnad. Novembermörkret griper tag i mig, lägger sitt gråa täcke över mig. Jag försöker finna ro och trygghet  i dess skepnad, men hur jag än vänder och vrider, lyckas jag inte.. Ändock är november den ända månad jag kan lita på. Den jag inte alls har några förväntningar på, den kan jag göra mig besviken utan att skada, göra mig besviken, för den är november.. Tyst grå. Ruggig. Stjärnklar.. November klär av naturen och blottar en sårbar nakenhet.

Det är jag som är källan till det som sker runt mig.

Klockan tickar på. Jag ska först hämta Alexander, sen Oliver och Nicklas. Fiske hela långa dagen, eller korta kanske man säger..

Jag går på kanten av en brant, djupare än någonsin, ser inte ens vart stupet slutar. Måste försiktigt se mig omkring, vart jag sätter mina steg.. Stigen blir snårigare.

Må gott, kära läsare.. Njut av tiden. Varsamt ta hand om den och de som håller er kära.. Gräset är aldrig grönare någonannanstans..

U.

När tårar smakar lycka...

Det är blandade känslor i mitt inre. Som att gå i sankmark och känna hur stegen blir tyngre och tyngre, men ändå blicka över en skönhet större än något annat.

Det kvittar, ibland, hur djup kärleken är. När den psykiska tröttheten knackar på. När minnen river. När jag påminns om hur svår hjärnskada min fina dotter har. Hur mycket jobb det är, med allt, hur sårbar hon är.. När kallelse efter kallelse dimper ner i brevlådan, från sjukhus och habilitering.. Just nu har vi fyra tider inbokade, inom en snar framtid, och jag vet att fler är på väg. Läkarbesök, höftröntgen, kommunikationsutredning..

Det kvittar, ibland hur mycket jag älskar livet. När tvätthögen växer, disken kallar, matlagningen blir ett krav, pappershögen blir högre och högre. När jag blir efter i studierna. Om man kommer efter lite grann, dag efter dag, med göromål, hembestyr och till slut har dessa små stunder blivit ett berg att bestiga.

Vad gör man?? Jo, jag plockar fram en obändig vilja att förändra. Inser att det är dags att just nu göra en liten förändring. Stanna upp i livet och komma ifatt, både i den psykiska balansen men också med de måsten som livet bär med sig. Att ta ansvar för sitt egna liv. Moralfilosofi.

Min prinsessa. Med kramar av innerlighet. En glimt av öm ljuvlighet. En glädje som är få förunnat..
Min son, med ett hjärta av guld och en själ som liknar min. Det är för dom jag finns..
 Men, den viktigaste personen i mitt liv är ändå jag. Mitt väsen. För att jag ska orka här och nu, men även i den framtid som ligger framför.

Stannade upp i måndags. Parkerade bilen mellan dagis och arbetet och tog ett beslut. Ett som bara är för mig. Dock kommer det, förhoppningsvis, betyda att jag hinner ifatt och kan fatta strålen av ljus och ömhet, styrka och kraft igen..
Ringde min chef och bad om en veckas semester. Så, fina läsare, nästa vecka är min..
Då ska jag tvätta och feja, pyssla i mitt hem, låta frön som såtts i mitt inre gro.. De har legat där ett tag, såtts djupt och sakta grott till mina beslut. En förändring.

Rädslor. Obehag. En vaksam smygande farlig trygghet i det som hela tiden är kan för mig vara att gå på tunnaste is. Jag ser fram emot en slags förändring.
Det är inga drastiska förändringar jag skriver om. Jag söker en balans, för livets stig kan vara slingrig och valen vid vägskälen viktiga att ta..

Tror att det då och då är ett måste, för mig, att stanna upp och se mig omkring vad som sker. Inte bara skriva om hur viktigt det är att lära av erfarenhet, utan också göra det praktiskt möjligt. Sätta sin filosofi till verklighet.

Ikväll är ingen bra kväll. Den är fylld av trötthet. Känslig. Saknad. Mina ögon fylls av tårar.. men tårarna smakar lycka.. Jag är som en överfull tillbringare och nu börjar det sakta, sakta rinna över.. O jag vill inte spilla av den kärlek jag lever med.. Den vill jag behålla och ömt vårda..

Nu, klockan snart tid för sömn. Innan dess ska jag släcka ner, tända några ljus och i tystnad sitta och meditera.. Känna hur min kropp mår och låta själen få vila..

Sovgott.. U.

En styck onsdag..

Nattat Maya, eller nattar Maya.. vilken otrolig tjej jag har. Välling och sedan en lång saga, om otäcka stora sjötroll och läbbiga grottor på hemliga öar i djupa skogsjöar.. Sicken tur att Pippi finns!! Maya har blivit lite rädd, o verkligen skrattat så tårarna rann när Pippi och Lilla Gubben galopperade genom skogen och hoppade över stock och sten.. Underbara magiska stunder som får en pappa på gott humör..

Nu ligger hon därinne i sin säng och bara liksom småpratar med sina vänner, kollar upp i taket, tittar på de glimrande stjärnorna som tindrar i hennes fönster.. Snart, snart ska jag gå in till henne igen och släcka stjärnorna och natten kommer.. Ge en sista puss på kinden och viska ord av ömhet i hennes öra..

Själv ska jag äta en god sallad, med en sjysst stor köttbit.. Gjort en typ grekisk sallad, och till det en maffig entrecote.. mmmmm... O sen bara softa ner i min soffa, se på travet och njuta av en onsdagskväll, in the life of U..

Det är mitt liv. Min tid. Vem kan göra den bättre än jag själv??

Sovgott.. U.

Mörka moln. Ljusa tankar.

Det är struligt just nu. Med både det ena och det andra. Internet har inte funkat hemma hos mig på ett tag, så nu tar jag en kort stund på jobbet för att uppdatera, eller kanske informera är mer korrekt.

Helgen har varit bra, här i Lindahls liv. För både små och stora.. Samtidigt breder mörka moln upp sig i horisonten, de tornar upp sig till hotfulla monster, o en del har redan kommit och skymmer en del av sikten, och gör vardagen lite tuffare och möjligen jobbigare än den skulle behöva vara.
Fast, det är så att allt man möter, gör, är inte mina val

.. ett antal timmar senare.. för när jag satt där på mitt arbete, dök det upp en hel del annat att göra och jag fick ta emot ett studiebesök och sitta och informera om min arbetsplats och de arbetsuppgifter vi gör..

Maya har somnat. Efter dagis åkte vi till leksaksaffären, det är inte ofta, men när vi väl gör det glittrar hennes ögon av förväntansfull entusiast.. Vi var på jakt efter en prinsessa!! Ni vet, sagoberättandet om kvällarna handlar ofta om en prinsessa och alla hennes kompisar, men hitintill har liksom prinsessan bara funnits som en fantasi, men nu, ikväll fanns hon där på riktigt i sagan.. en blomsterprinsessa blev det.. Så nu bor prinsessan, Pippi, Lilla Gubben, Herr Nilsson, grodan, Apan Nicke, Fia och Lisa, Lillnallen och stornallen, Knas, myran Tyra, råttan Lotta, Voff, fjärilen Elsa, o några fler i Mayas säng.. Ni kan ju tänka er, sickna äventyr som sker om kvällarna.

.. Jaha.. Hade skrivet ett långt inlägg och precis när jag skulle publicera det så bara försvann allt..

Att odla kärlek. Ömt ansa och sköta om livet.. skörda lyckan..

Ändå finns dom där orosmolnen. Precis som ett oväder kan jag inte fly ifrån dom, utan måste stå fast i stormen. Lev och låt leva får bli mitt motto de kommande dagarna och veckorna.

Orkar liksom inte att skriva om allt igen, har suttit och skrivit nästan en timme. Satans dator.. Kör den där "insamlingen till dator" ett tag till.. TACK, alla för små som stora bidrag. Det är fantastiskt och ni är underbara kära läsare.. Fortsätt läs så ska jag skriva.. Det är er förtjänst att jag finns, att min blogg är kvar.. tipsa gärna en vän eller två om bloggen..

Lovar, återkommer imorgon.. om dator och anslutningar tillåter.. Nu måste jag äta och vila för att orka..

Sovgott.. U.