Kostar inte ett öre!!

Om gårdagen innehöll ensamhet så är det inget mot vad denna kväll gör. Fast jag mår bra av den, o försöker insupa varje sekund av lugn och ro.
Hon brukar ju ligga och sussa här i soffan så här dags, min snorpa, lilla lull, krigare underbara dotter.. Visst är det väl förståligt att det är lite svårt att koppla av?

Det är över tre år, 38 månader som hon och jag varit nära, som hon tagit av min tid, o jag har till 100% funnits där och gett..

När hon var en liten bebis, köpte jag en bärsele. Där hängde hon jämt :).. Nära mitt hjärta, med mina armar runt sig och min hand som smekte hennes lilla kind. När jag pysslade hemma, diskade, dammsög, ja ni vet, dom där vardagliga bestyren som även dom måste fixas.. Jag använde mer eller mindre aldrig vagnen utan hon var där, nära mig. Där hon fick trygghet av min värme och min röst..
När jag matade henne, med nappflaskan satt jag ofta med bar överkropp, för att hon skulle känna huden, jag bytte plats först gav jag på vänster sida sedan på höger.. som jag ammade.. försökte ge det jag inte kunde ge..

Maya blev väldigt sjuk när hon var tre månader. Låg i svåra kramper, och hon låg på intensiven i flera dagar. Jag satt vid hennes sida dag som natt. Höll i den lilla handen, smekte, pussa och viskade att pappa är här, pappa väntar, pappa älskar..
Jag hade ett eget rum på avdelningen, så jag hela tiden fanns nära min prinsessa.. En eftermiddag, då såg det illa ut, hon verkade inte orka mer och min sorg kände ingen gräns. Men i själen, den som är min finns en kraft, som driver mig vidare, som får mig att tänka och känna, den får mig att orka möten som inte är av denna värld.. Den otäcka verkligheten..
Jag bad om att få träffa en präst. Det finns en tro inom mig, en tro på en högre makt, något som är större än mig själv, något jag inte kan rubba och förändra. Jag är inte religiös, men jag tror på min gud, på solen och månen, havet och moder jord.. Det håller jag fast vid, för i det stora hela är det just det som gett mig mitt liv.
Vi samtalade, vi bad för min lilla Maya, jag grät.. Då blev ensamheten nästintill outhärdlig, jag önskade så att ha en famn att vila i, att bli kramad, tröstad.. Att ha någon att samtala med, att ha bredvid, min kärlek som höll min hand..
Prästens ord värmde, och jag gick därifrån med en viss trygghet i hjärtat.. Väl uppe på avdelningen igen, så ropade en sköterska på mig att jag skulle gå in till Maya, o där låg hon, och med trötta ögon såg hon på mig.. Det var ett av de mest magiska ögonblick jag varit med om. Den stunden, minnet får ögonen att tåras och jag överväldigas av det största en man kan känna - den djupaste kärlek, den innerligaste ömhet.. hon orkade, hon fanns..

Doften av liv är den ljuvligaste av alla.. smaken av kärlek, sötman som får minnen att aldrig blekna..
Att älska gör en stark, den kan skära som den vassaste kniv, såra som ett spjut, men att älska får fröet att gro, växa och visa skönheten i varje människa..

Vi lever i en värld av masker. Fasader tunna som sköraste is. De byggs upp, på en grund som alltför ofta inte håller.. En falskhet som inte berättar sanningen..
Låt kärleken växa i själ och hjärta.. Det är egentligen det ända här i världen som inte kostar ett öre - att älska.. Att ge av sin själ och omtanke..

Nu ska jag snart lägga mig. Läsa en bra bok och fortsätta njuta av min ensamhet.. Njut av livet, kära läsare.. :)

Sovgott.. U.

Fredag..

Fredag. Vaknat tidigt, min prinsessa o jag.. Jädrans fiskmåsar.. Klockan 05.00 kom jag till en insikt att det inte låter på vintern, iaf inga skränande måsar som väcker!!
O så kom jag på när jag öppnade kaffeburken, just f-n.. Glömt o köpa kaffe, typiskt, men man kan ju inte komma ihåg allt, eller??

Det är stödfamiljshelg! Det känns bättre än de andra helgerna hon åkt dit, i mitt inre, inte lika orolig och rastlös, men det finns där.. Det ska ändå bli skönt att vara barnledig:).. o jag tänker ta mig till havet för en dag i friheten.. fisket och se in i horisonten, ladda batteriet och fylla min själ med sinnesro..

Ha en underbar fredag.. U

Ett vitt ark..

Kväll.. En tystnad lägger sig runt mig. Maya sover och Alex är hemma hos sin mamma. Det är en ensam tomhet, som ändock fyller mig med mod och lugn. Kanske är det så, att jag har en inre trygghet, tycker helt enkelt om min ensamhet, att vara själv.. Trivs med att vara jag och mår bra av det sällskap mina tankar ger..?

Att jag är en ensamvarg, det vet jag. Från tidig ålder har jag klarat mig själv. O gör det fortfarande..

Ett tomrum att fylla. Låta känslorna komma och gå, insikt över det som är ens eget. Det materialistiska men även det som lever i själen. De sinnen som göms, de minnen som glöms, snurrar runt i evighet, hand i hand sakta vandrar vi fram..

Att klippa band. Att släppa in någon i livet. Vårat liv, mitt och Mayas, våran vardag och det vi byggt upp. Rutiner och kärlek.. Hur ska man förhålla sig?

Mayas mamma hörde av sig för några månader sedan. Hon ville igen, börja träffa Maya..
Jag blev osäker, skulle jag våga? Skulle det bli som det blivit förut? Hur illa skulle det göra Maya om hon åter fick träffa sin mamma och sedan bli sviken igen?
Hur skulle jag själv klara av det? Att låta henne komma in i våra liv, möjligen se hur min dotter försvinna ifrån mig.
Ett egoistiskt tänkande blev en mur i min egna filosofi. Skulle allt jag byggt upp, allt jag gjort för Maya glömmas bort?
En kväll slog det mig, ändå, att det måste vara den yttersta kärleken till min dotter att ge henne den chansen, förmånen att få vara i sin egna mammas famn.. Det är tårar i ögonen jag skriver detta, för hur det än är och blir måste jag till viss del få vara egoist och känna stolthet för det jag gjort..

Jag sa till Mayas mamma.. Ok, du ska få det du vill, men först och främst vill jag att du och jag möts och samtalar om det som skett och kommer ske. Visa mig att du menar allvar. Det vore förödande och skulle såra Maya djupt om historien upprepade sig.
Det blev så, vi har haft långa samtal. Vi har tagit en del hjälp av en kvinna som varit med sen Maya var bebis.
O så kom dagen, för några veckor sen, då hon kom hit och skulle möta sin dotter igen..
Ni skulle sett ögonblicket.. Hur starka är inte banden mellan mor och dotter?? Maya sken som en sol när hon fick se sin mamma, och la ömt sitt huvud mot hennes bröst och där ville hon vara.
Pappa var inte värd något.. :)

Det har nu gått några veckor sedan den dagen. Jag har inte velat skriva något om det. Osäkerhet, oro, väldigt privat och svårt.. Svårt att skriva, förklara om känslor, hur jag tänker och framförallt mår..

En sak är iaf säker. Maya älskar sin mamma. Hon har inga fördomar, i henne finns inga onda tankar, i henne finns bara en glädje att hon har en mamma.
Då måste jag lägga ifrån mig det som skett. Jag kan inte visa det "hat" som funnits och till viss del fortfarande finns för det som hon gjort mig och Maya.
Att förlåta är en av de svåraste ting man kan göra. För ett förlåt är på ett sätt större än att älska.
Ett förlåt är en handling av godhet och meningen med förlåt är att gå vidare. Lämna det som varit och låta framtiden bygga nya förtroenden.

Mayas mamma heter Caroline. Hon har nu börjat visa att hon vill och verkligen försöker bli den mamma som hon skulle varit från början.
Hon har träffat Maya flera gånger och Maya myser och trivs. Så, har då livets stig åter svängt. Det kommer ta tid, lång tid, jag kommer inte tillåta något annat.. men på flera sätt, fast på inget sätt har allt förändrats..
Jag hoppas detta är allvar. För Mayas skull. För min skull. För Carolines skull..

Näst efter att älska är att hjälpa den största lyckan.. (Maria Teresa)
Att inte tillåta hat och ondhet ta över sinnet. Att aldrig prata illa om någon i ens barns närvaro. Att ge alla både en och två chanser att visa att man kan ändra sig. Visa det ljus som finns i mörkret..
Den yttersta kärleken till min Maya.. Hur svårt det än här.. Att släppa taget..

Hur naket visar jag mig, blottar själen, ofrånkomligt skriver jag om mitt liv och vardag. En del gånger skriver jag om det som ska ske, andra gånger om det som skett..
I tomrummets ensamhet sitter jag nu här, med tårar rinnandes utmed kinderna. För det som varit och hur det kunnat varit, om inget av det som hänt hänt..
Livet är fruktansvärt svårt. Törnen river sönder. Kylan från betonggolvet jag en gång sov på spränger minnena i kras..
men solen värmer, ljuset läker, tankar och livsglädjen ömt hjälper.. Barns ögon, ovillkorslösa glittrande leende, den måste vi vårda och sköta med öm hand. Då kan vi bekämpa den ondska som härjar och låta godhet segra..

Jag vänder sida i boken, ett vitt ark ligger framför mig, för att målas med livets glada färger.. En bit i livets pussel..

Sovgott.. U.

Jaha, då var det torsdag..

Jag agnade en o annan krok inatt, för idag ska jag fånga den och låta den bli min.. Varje sekund, minut och timme som tickar fram ska njutas.. Dagen idag.. Carpe Punctum..

Fast det är förbaskat svårt att njuta just i den där allra första morgonstund, eller hur, jag funderar på VARFÖR jag är såååå trött på mornarna denna årstid.. Lite beror det nog på att en förkylning ligger där o spökar i kroppen och vill inte bryta ut ordentligt, o det vill inte jag eller, så förkylning håll dig där du är.
Sedan har jag en alldeles egen teori. Jag tror att jag reagerar på pollen!! Fast inte så där med kliande ögon och så, utan på ett annat sätt.. Ja, jag tror att alla människor påverkas på något sätt av all denna pollen! Helst nu när det liksom exploderar, o man hinner inte ställa in sig, vänja sig.. Samtalade med en gammal man igår, som under många år har skrivit väder/fiskedagbok och det har inte varit sånt här väder sedan 1986.

Bara jag hör det årtalet får jag ett smile på mina läppar. 1986 en av de allra roligaste somrarna.. skulle kunna skriva en bok om bara den sommaren..
Men..

Nu är det den 28 april 2011, 25 år senare, sitter jag här med min kopp kaffe och en underbar dotter och en fantastisk son.. Vilken resa, oj, vad mycket jag upplevt på stigen av liv.. Jag tänker fortsätta se mig om, efter det som kommer, är och har varit.. Fullt medveten om att det då och då kommer demoner, att jag möter dem när jag minst anar det, då de illmarigt försöker sina knep för att ta mig i deras våld. Är inte speciellt rädd för dom. Inte rädd alls.. dom finns, jag är medveten om dom och jag vet att dessa dagar med ångest och gråt alltid kommer finnas med mig i mitt liv. Huvudsaken är mina dagar med lycka och skratt, kärlek och ömhet inför dagen är många fler, o att jag njuter av allt..

Jag är bra, på många saker, jag kan lite om massor.. o en del är jag lite sämre på.. Thats me, thats life of U..

Ha en underbar torsdag, kära läsare.. :)

Kort..

När dagen börjar redan i tidig morgontimma, och sedan rullar på, man har knappt tid att sitta still och koppla av, då är man trött så här dags..alldeles för trött..

En liten tjej som mår förträffligt bra, en större pojk som oxå mår väldigt bra och så en stor pappa som innerst inne mår helt ok.. så kan jag nog sammanfatta läget i familjen Lindahl..

Trist inlägg, kanske det allra tristaste jag skrivit.. men liksom allt är ju inte kul här i livet, absolut inte..

så.. sovgott.. U.

Onsdag..

Hur trött kan en man få vara :).. Det där med att lära sig av livet, jo, jag vet att denna årstid och den som nu kommer, Maj och början på Juni då är det en period jag är förtvivlat trött på mornarna.. JAg försöker med allt, nästan, men i vilket fall försöker jag se till att inte gå till sängs alltför sent om nätterna..

Det var en ledsen son som ringde mig igår. Nervositeten hade tagit ut sin rätt och han kuggade på uppkörningen. Nästa gång är på fredag, o då håller vi tummarna igen..
Tänk, vad skönt det vore att slippa köra ner till kusten och bara få sitta bredvid och dricka sitt kaffe och bläddra i en fisketidning :)..

Maya ska till stödfamiljen på fredag. Det får mig att känna en viss oro och "stress", men helt klart blir det bättre och bättre för varje gång. Jag funderar faktiskt en del på om hon skulle få vara där till måndag morgon, de helger hon är där. Blir det för mycket?? Jag tror det skulle vara väldigt skönt för mig och Alex, att få den där söndagskvällen också.. Vad tycker Ni??

Självklart ska jag ner till havet och fiska, kanske blir så att vi åker redan på fredagkvällen och kvartar i den lilla husvagen som står uppställd där, ett par hundra meter från båthusen, mitt inne i skogen. I tystnaden och ensamhetens fridfullhet..

Det är ett dilemma det där. Ett ganska mysigt sådant. Fiska eller ha sovmorgon.. men fisket brukar ändå vinna till slut och jag kommer sannolikt vara lika fantastiskt trött nästa vecka även om jag skulle tillbringa hela helgen med att vila och sova..
Fiske och tid i naturen, vid vattnet är nog vila och sinnesro för mig..

Klockan tickar på. Pippi är skeppsbruten och kaffet börjar kallna. Gröten ska kokas och kläder plockas fram. Solen som värmt några veckor skyms idag av mörka moln, det regnar ute i skrivandes stund.. Livet är föränderligt, vädret likaså..

O att se sig om..? Jo, jag förstår tanken att inte göra det, men jag tror nog att det bästa är att se sig om ordentligt, för att inte plötsligt bli påkörd..

Önskar alla en underbar dag.. Le, ge din älskade en smekning på kinden och en öm kram, viska kärleksord i örat och njut av livet..

U.

Tisdag..

Tisdagmorgon, klockan tickar på och idag är det så där igen, man har en tid att passa. JAg börjar klockan 9, o Maya ska vara på dagis kl 8.30.. O här sitter jag med en rykande kopp kaffe och Maya ser Pippi, o har fortfarande pyjamas på sig.

Jag mår bra, det var en rejäl svacka i söndags, ett djupdyk ner i mörker. Men med rätt tankar och handlingar så känner jag hur lyckan ändå är min..

Har lite inspirationsproblem att skriva på bloggen. Det är lite av det där ekorrhjulet, samma sak om o om igen.. Det är då Era kommentarer ger mig nya tankebanor..

I en av de senaste kommentarerna sägs det.. " Se dig inte om".. Detta har jag tänkt på både en och två, o ännu fler gånger.. Tänker utveckla det nån kväll, hur jag ser på det.. Att se sig om.. 

Idag är det en nervös dag, jag önskar att jag inte visste nåt, men det gör jag ju nu.. Min son, Alexander kör upp!! Oj, oj.. tänk vad han är stor, lilleman..

Nähä, dags för vår dagliga gröt.. Önskar alla en underbar dag.. U.

Sårbar..

Söndagkväll. En tomhet inuti mitt hjärta.. minnen av det som varit, tankar om hur det kunnat bli.. Omedvetna, medvetna.. Jag mår inte alls bra ikväll, o jag tänker inte skriva mer här och nu.. Denna känsla, mående, dessa tankar är det bara jag som kan ta mig ur, hitta en väg ut, ett sätt att ändra och förändra.. Se stigen klart och med öppet sinne..

Det är ok. Tillåter mig att må som jag gör. Trist inlägg, men ett sant sådant.. Skrivkramp, skaparbrist... Tar nog med Maya ut i skog och mark imorgon, en filt och matsäck och bara ser på naturen som brister ut i grönska.. Lämnar detta söndagsinlägg med en dikt..

Ja visst gör det ont


Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.



Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.



Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

                                                             Karin Boye

.. Havet, min son och jag..

Har upplevt en underbar dag. Är glad att jag kämpade emot alla argument jag hade med mig själv klockan 4 imorse, jag fann alla anledningar i världen för att INTE kliva upp från sängen. Jag, hjärnan och kroppen ville bara sova vidare, men fiskeviljan slår allt :) så efter några snoozningar klev jag upp och knäppte på kaffebryggaren, packade kylväskan och väckte min son.. Drack en kopp kaffe och åt min stora portion gröt ( den är verkligen stor :)..

Samtal. Om livet, om jobb, om skola och framtid.. men mest en massa skratt och upplevelser.. Det var länge sen jag skrattat som jag gjort idag.. Han lockar fram dem med sina knasiga kommentarer, min underbara son..

Vi kom hem för en stund sedan och nu ligger jag här under täcket i sängen. Nyduschad och ganska sliten trött, ansiktet hettar av att man varit i solen hela dagen och sömnen lurar runt hörnet. Detta är lycka.. Dessa dagar, gömmer dem i själen och känner ett rus av innerlighet. En tacksamhet, en insikt över vad som egentligen är viktigt i livet.. för mig.. vad jag vill med det.. Magiskt.. Nu.. Zzzzzzz...

ZZZZZovgott.. U..

Speciellt..

Min dotter sitter i en specialgjord stol när hon äter. Hon har en specialgjord gåstol som hon har för att ta sig fram, i den kan hon röra sig, men har än så länge svårt att själv styra vart hon vill. När hon ska stå har hon ett specialgjort skal där hon spänns fast för att hon ska kunna stå.
När jag kommer och hämtar henne på dagis kan hon inte springa fram till mig och kasta sig i min famn, fast hon så gärna gärna vill, hon kan inte berätta för mig i bilen hem vad hon har varit med om, fast hon gärna gärna vill. Vi kommunicerar med bilder, vi har bilder med oss och hemma för att förstå varandra på bästa sätt. Maya är som vilken unge som helst, fast det kräver lite mer av mig, och av henne, vi får kämpa och inget är självklart i livets vardag.
Ändå, ger hon oändligt av glädje och är ett krutpaket av vilja, prinsessan, krigaren av stora mått.. Att leva i en annorlunda värld måste upplevas, dag efter dag, natt efter natt för att verkligen kunna förstås..
Jag läser en o annan blogg och i en del känner jag igen mig. Den lycka man känner när ens barn äter, eller bajsar, eller har lärt sig nya bilder och nya sätt att "prata".. Just nu är min lycka att Maya äter så mycket och det finns en förhoppningar i mig att hon har gjort ett rejält skutt i sin viktkurva. Det är också skönt att hon har fått igång sin mage, bajsmaskinen funkar..

Det är en del annat som hänt, de senaste veckorna.. Jag har tänkt ett tag att skriva om det och inom snar framtid gör jag det.. Att släppa taget om livet man är van vid..

Snart sover hon, pappas lilla Lull.. Jo, DET är nog den största lyckan av allt, att hon nuförtiden sover hela nätterna!! När jag började skriva på denna blogg var det just sömnen ( tillsammans med mat och bajseri:) som var vårt, mitt, värsta problem. Trötthet kan knäcka den allra starkaste.. Jag förstår idag inte hur tusan jag orkade, men på något sätt går det. Jag kommer ihåg, hur kommentarerna och människor sa.. -Uffe, det kommer bli bättre, fast just när man är mitt i det vill man att det ska bli bättre NU, inte sen.. Ler lite inombords, när jag tänker på det, men fast det är surt att höra, Ni som är i det i nuet, det blir bättre. I allt mörker finns en ljusglimt någonstans..

Snart kommer det där inlägget som kommer handla om Mayas dag, med bilder och ord. Pappa måste bara komma ihåg, och hinna med att ta dom där bilderna klockan 7 på morgonen. Då han är yr och virrar runt och ställer in vällingen i kylskåpet, drar på micron och värmer den och öppnar luckan och undrar vart f-n vällingen tog vägen.. Ni skulle bara ana, oj oj vilka skratt jag skulle bjuda på om det spelades in några avsnitt från "The Life of U.

Det är fredagkväll, en lång en.. Jag sitter här utan min prinsessa som ligger och sover gott hos sin farmor. Min son är i sitt rum och jag har precis gjort färdigt denna dag. Har arbetat, hunnit med ett pass på gymet och skjutsat Maya till farmor.. Fixat mat och packat för en hel underbar dag på havet.. Vi åker tidigt imorgonbitti, njuter av mogondiset och färden ner mot vårt paradis. Till frihet och ensamhetens horisont..

Jag hoppas kunna skriva en del i veckan, här på bloggen, min dator har varit hos doktorn, men det verkar vara en svårlöst sjukdom den har.. Den funkar liksom bara ibland som  den ska.. :)..

Önskar alla en underbart glad påsk..

Sovgott.. U.

Från vinter till sommar ..

Om allt är ok?? Jo då, det funkar.. Däremot lite stiltje i tankverksamheten och viss skrivkramp i fingertopparna :)..

Åh, vad jag längtat efter värmen, eller våren, men liksom vart tog den vägen? 2011, våren som försvann, för det känns lite som om sommaren kom direkt..eller hur? I måndags kunde man nästan se hur björken slog ut, gäddorna börjar leka i vassen och jag hinner inte med..

Maya är ledig från dagis några dagar, jag ska jobba imorgon och världens bästa farmor kommer hit till prinsessan.. så.. jag ska bota min trötthet och vara lite trist och inte skriva mer ikväll..

Sovgott..U.

En filur o några till..

När jag skulle börja andra klass bytte jag samtidigt skola. Jag stod där, första dagen efter sommarlovet med min mamma på skolgården, 8 år och troligen lite nervös inför det som skulle komma. Då, som en liten gubbe i lådan dök det upp en rödhårig filur, med ett stort leende och ansiktet fullt med fräknar..
- Heej, vem är du?? Ska du börja här? Jag heter Micke.. Denna Micke blev min bästa vän och är så än idag..

Jag har varit ledig från mitt ordinarie jobb idag och Micke och jag har gjort det vi är bäst på. Ja, vi är överjävliga:) på det, putsa fönster.. Började tidigt imorse och var hemma framåt kvällens början.. Vi skrattar mycket ihop, Micke och jag, vi jobbar bra ihop och efter 36 års vänskap känner man varandra..

Underbara resurs, vad skulle jag gjort om jag inte mött alla dessa fantastiska människor som hjälpt mig med Maya?? Safie, AnnaMaria, Mia och så min son och farmor..
Lämnade Maya redan klockan 7 imorse hos Safie. Så dom två har varit på NIT idag, utan pappa. Jag hade faktiskt (typiskt Uffe) dubbelbokat mig och kunde inte ändra på arbetsdagen.
O så kom brorsan och hämtade den lilla busungen på dagis, det var nog dagens lyckligaste stund för henne. Jag har inte träffat sonen än, så jag vet inte hur det gick, men vem tror nåt annat än att dom hade det skoj?? Till sist, blev det en stund med världens bästa farmor.. O hon berättade att hon mött en kille med en liten tjej i sin famn här ute på gatan, åkandes skateboard, hahaha.. Maya hade skrattat så det ekade mellan husen.

Klockan börjar närma sig 21, på tv är det ett matlagningsprogram där en kvinna gör den ena läckrare efterrätt efter den andra, mmmm.. jag som älskar mat o är hungrig som en varg.. o trött..

Känner hur solen får mig att leva, de frö som legat i träda gror, sakta, sakta.. Min skönhetssömn kallar.. kom, kom lockar sängen.. :)

Sovgott.. U.

Mångalen...

.. Den är full och jag känner av det, sömnen blir lidande. Troligtvis är det egentligen så att det inte alls är meningen att jag ska sova nu, när månen skiner stort och viskar sina ord av klokhet. Det är tid för skapande, för att sitta vid ritblocket och se hur bilder, former formas, låta själens fantasi dansa.. Ta en paus, med en rykande kopp kaffe på balkongen och sitta och se in i min vän, lägga in en snus och njuta av livets nu..Kan nog, nu när jag skriver om det, längta tillbaka till den kravlösa.. Då man stod i sin atelje, jo har faktiskt haft en alldeles egen, hyrde en stor vindsvåning, med ett litet pentry, där doftade det av terpentin och oljefärg.. Jeansen var slitna och tshirten fläckig av färg.. Kvällen gick och som din egna livscykel försvann tiden in i natt och man satt där. Med ett glas rött och en pipa och livet var en dans.. a moondance.. Målningarna blev fler och fler, teckningar, porträtt och så kom det en dag.. Då man ställde ut, inte på någon av de kända gallerierna, men ändå.. Kommer ihåg osäkerheten i mig då jag hängde en av utställningarna, det var en sisådär 20 tavlor och jag ville bara fly.. Ville inte att någon skulle se vem jag var, vem som gjort dom, ville bara tillbaka till natten och min atelje.. Den visades i två veckor o en dag var jag tillbaka för att hämta mina verk.. Röda små lappar på varenda tavla! Allt sålt och jag fick åka till affären och köpa kvittensblock, för till Landstinget kunde man inte sälja svart. 

Pengar på fickan, o la la.. Det är ett antal år sedan nu, och jag kommer inte riktigt ihåg.. Det blev väl en krogrunda och sedan lift ner till Köpenhamn, sitta vid vattnet på Cristiania och röka en joint, träffade en tjej som bodde i Sundsvall.. O hade kul, blev kär.. Ni vet så där, kär :).. Kom hem, gjorde vad jag ville, rebell.. Tog flyget till Sundsvall och levde på fri fot, hand i hand i förälskelsens rus.. 

Denna förälskelse, som en psykos går den över på några månader.. 

Jag längtar, att få skapa och natten är min tid. Då mörkret sluter sig runt och tystnaden är det ända som hörs.. Lägga de sista penseldragen i glöden till arla morgon timme och möta något världen aldrig sett förut. Min alldeles egna skapelse.. Få känna våndan som kommer då man är färdig med en tavla, en ångest och tomhet som överfaller en.. Helst om man har hållt på ett tag, då är det som att förlora en god vän.. som ett förhållande tar slut och det ända man har kvar är minnet att se på..

Dessa minnen.. De får mig att le.. sicken lycka att vara jag.. egentligen.. Vilka möten.. upplevelser.. 

Life of U.. ingen sömn inatt, den som var.. Klockan 3, ville jag fly, då nästan skrek jag.. Kom nu då, John, var är du?? En söt underbar prinsessa väckte mig klockan 5, o så låg vi och småslumrade till halv 7.. 

Så jag är trött, tröttare och lite mer än tröttast.. 

Ändå, tänk om jag kunde.. Få sätta mig ner vid blocket.. och sitta här genom natten med ljuv musik och dansande själ.. o när ljuset kommer och månens slutat viska, kryper jag ner under dunet och sover. Den tiden kommer nog igen, den kommer jag är säker jag vet.. 

Nu, är min tid är för prinsessan, min underbara.. Den är för sonen, då han behöver.. Allt har sin tid, och allt kommer tillbaka i livets cykel.. Föds och dör.. i det lilla i det stora.. från den minsta cell till evighetens universum.. 

Det är dags. Att släcka ner, stänga av och sätta mig i mörkret och välkomna mina tankar men be dom ödmjukt att komma tillbaka en annan dag..Meditation är ett häftigt sätt att koppla av på.. Borde alla lära sig.. 

Njut av veckan som nu kommer, ta hand om varandra och le och ge den du älskar en kyss, en smekning på kinden och se på varandra.. Kom ihåg det som fick er att bli kära.. Låt inte den där vardagliga tristessens trista ekorrhjul snurra på fortare och fortare.. Då hinner man inte med att se..uppleva.. 

Sovgott.. U.

Tomt..

En hel dag med Maya. Från morgon till kväll.. Nu sitter hon och ser på Pippi, nöjd och glad, jag är trött men lycklig och mår ganska bra.. ganska, ganska.. detta trilska trista ord.. så jag säger så här.. Det är bra nu.. Väldigt bra..
Nu ska jag snart natta min prinsessa, och sedan inte göra mer ikväll. Inte skriva, inte teckna.. bara ta det lugnt..

Mina ord är slut ikväll. Tomt. Så, fär väl helt enkelt säga..

.. Sovgott U.

Njut, min vän, njut..

Jag ställde mig på tå och nuddade månen. Den viskade i mitt öra att livet finns där framför dig och smekningen var som en ljum sommarvind över kinden. En lycklig ömhet gnistrade ikapp med stjärnorna som klart lyste runt oss, där vi stod, månen och jag..
Omsluten av en magisk sammets mjuk doft, ville jag stå där, tryggt i ensam tvåsamhet, orden slöts tysta i evigheternas oändlighet och sakta uppfylldes min själ med den visshet bara månen kan ge..
-Vänd om, min vän, vänd om..var inte rädd för det okända, se vart dina spår gått.. Sakta såg jag då, hur skuggorna svajade, och hur mina spår i sanden tynade bort av vågens skvalp.. De steg jag tagit, i ett virrvarr av törnen där blodet runnit, blev själens minne, ärr, av ödslig försakan..
-Lugn, viskade månen, jag kommer tillbaka och försvann bakom skimret av strålande ljus.. Endast total tomhet fanns kvar, där i mitt sinne, saknaden av månens lenhet, den kärlek som jag haft rev obarmhärtigt hjärtat i trasor.. Mina händer gömde ansiktet, där jag stod naken i ett land jag inte kände, tårar rann, de som ingen skulle se.. De trillade ner på marken jag stod. Sakta, kikade jag genom fingrarna och såg en värld jag aldrig förr mött. Då, kom dom igen.. susande, glittrande, rogivande sagolika..
-Våga, min vän, våga.. Naken stod jag, utan kunskap om det liv jag valt, naken tog jag de första stegen på livets stig..
Jag ser på månen där jag står, i ett hem jag aldrig trodde jag haft och i dess skugga ser jag, en gryning, en trygghet.. Jag ser själar dansa och den ler, kärlekens glimmer.. O om jag blundar och lyssnar noga hör jag hur dess ord når in i mitt innersta, de smeker min nakenhet med behag, rysningar av innerlig lycka, sann glädje..
Du vann, min vän, du vann..


FREDAG: 05.00, en liten ettrig fot väcker mig med att den sparkar mig i ryggen. Yrvaket, omedvetet vänder jag mig om och säger.. - Snälla Maya, klockan är bara mitt i natten, vi måste sova.. I det dunkla morgonljuset inser jag att hon inte alls är vaken. Hon drömmer. Troligen om att hon är på dagis och springer i sin gåstol.. Vem tusan kan sova med en fot i ryggen?? Smyger upp och drar iväg med mitt täcke som en stor snuttetrasa efter och kastar mig i soffan.. Hinner knappt tänka tanken klart innan jag somnar gott.. Mmmm.. sömn.. ljuva sömn..
Är på ett strålande humör, Maya likaså.. småkvittrar ikapp med henne o kärlekskranka fåglar medans kaffebryggaren puttrar och välling värms.
Överfalls av en sån där ödmjuk värme när vi myser ihop oss i soffan, prinsessan och jag, då hon dricker upp nästan all närande välling och ser på mig med sina vackra ögon och ler lika glatt som igår och nickar ett vilt JA när jag frågar om hon vill se på Emil..
En stund för oss själva, hon i sin sagovärld sittandes i sin stol, djupt försjunken.. Jag med min kaffekopp sittandes i soffan.. Det är tio minuter av rutin i vårat liv. Ett ögonblick av dagens alla minuter som faktiskt ger energi för resterande tid..
Pysslar runt i köket, dricker min andra kopp kaffe, kokar gröt och plockar fram kläder.. Ida sjunger sin visa och till min glädje, min förvåning hör jag hur Maya försöker sjunga med, hur hon på sitt alldeles speciella sätt sjunger med Ida.. Ställer mig i dörröppningen o ser på min dotter och faller i gråt.. Av just det som är nu.. Att hon är min, min speciella underbara magiska..

Val i livet. De vi gör varje dag. För att inte livet ska bli allt för tragiskt trist tar jag knappast samma väg till dagis varje dag!! Ibland, oftast då vi är lite sena, då tar vi den närmsta.. Då vi har mycket tid, ni vet såna där mornar man vaknat tidigt och sitter här o tittar och bara väntar på att klockan ska ticka på, ja, då tar vi den långa.. Den kan ta oss förbi stadens å, se hur vattnet glittrar och gässen äter frukost.  Ibland tar vi vägen förbi Alex skola och släpper av bästa brorsan. Då och då tar vi bara o åker karusell runt de trånga gatorna runt vårt kvarter.. någongång, måste bilen ha mat o då tar vi vägen till macken och tillbaka..

En puss, en klapp på kind, ett hejdå ha det så bra.. Skiljs vi åt, trygga med att vi ses ju snart..

Tog ett pass på gymet efter jobbet. I omklädningsrummet efteråt undrade jag VAD det är som gör att jag mår så bra av det.. Rinnande svett, tar i så jag mår illa och vill spy, i en kvav källare bland stela gråa vikter..?? Men, jo, jag mår helt enkelt skitbra där :)..

Likt dagen började slutade den.. Dansande till Lundell lagar vi en omelett och blandar till kvällsmedicinen. Sätter oss på golvet och Maya väljer film. O jo då, vi ska återigen se när Emil fastnar i soppskålen.. Äter, småpratar och mår rent ut sagt förbannat bra..

Oj, vad långt det blir.. Inlägget.. vem orkar läsa?? Slutar nu, här, nu.. Sätter på en film och är.. bara är.. Sedan ställer jag mig på balkongen och lyssnar efter månens viskningar..
Njut, min vän, njut..

Sovgott.. U.

En torsdag, glad att den är över..

Självklart finns den där lilla rädda pojken inom mig fortfarande. Om jag inte vore medveten om det skulle jag nog inte kunna skriva om det.Om jag saknar det liv jag kunde fått?? Tanken har slagit mig, nångång, väldigt väldigt sällan.. Varför skulle jag lägga energi på att ångra något jag ändå inte kan ändra?? Det är mitt liv som format mig till den jag är idag. Jag har varit med om en verklighet som inte alla har, det har varit tragiskt och ett missbruk är i längden förödande.. men, jag har också haft enormt roligt!!! Oj, vad många historier jag skulle kunna berätta, och kanske gör en vacker dag i framtiden.. Att mitt liv gick snett skyller jag inte på någon annan än mig själv, sedan har jag nog en bestämd uppfattning att uppväxtmiljö och det som sker i tidig ungdom får vissa konsekvenser. Transaktionsanalys.. När barn lyfts upp till föräldern/ vuxnas ansvar, det är inte meningen att barn ska bära sina föräldrars problem och det är inte meningen att ett barn ska ta en vuxens ansvar.. Det skapar oordning..
Jag tror på trygghet. På ömhet. På ömsesidig respekt. På att bygga grunder som står stadigt i de värsta stormar. Om huset blåser omkull, står ändock grunden kvar och tryggheten består.

Hämtade en gnällig trött unge på dagis innan lunch, men vem skulle inte ha varit gnällig om man haft en pappa som kört upp en i tidig otta och tvingat i en välling innan klockan 6??
Det skär i hjärtat när hon blir så förtvivlat ledsen som hon blev när sköterskan kom och hämtade oss i väntrummet. Det behövdes bara en blick så var det kört. Oj, oj så hon grät.. Vår underbara resurs, Safie var med hela tiden på sjukhuset. Vilken fantastisk människa, med en enorm livserfarenhet och hjärtat fullt av kärlek och förstånd.
Allt har gått väldigt bra idag. Maya somnade och under två timmar genomgick hon ett antal prover, magnetröntgen och en undersökning av näsa och svalg. Vi avvaktar på resultaten.
Självklart var det en ledsen prinsessa som vaknade upp från narkosen, men pappa hade tänkt till lite :) och trollade fram det godaste Maya vet.. Guldnougat.. små små tuggor av det och vatten, så tog det bara några minuter så kom det där innerliga leendet igen.. Det som smälter..

Tröttheten slog mig nyss som en rak höger och höll nästan på att sänka mig totalt.. Funderar en del om det där med den lilla pojken, o inser nog att sanningen finns i början. Han kommer alltid finnas, men han har vuxit upp till en man, som klarar sig, i alla situationer och som lär sig av livet varje dag. Han ska syna varje ny pusselbit som kommer in i livets pussel så biten är en av de rätta från början. Det kommer säkerligen att smyga in någon bit då och då, som känns rätt, som är den biten som får en att förstå och inse vad livet är.. fy vad tråkigt det vore annars..att göra om misstag på misstag och aldrig förstå eller lära sig varför??

Nu ska jag stänga av denna maskin, knäppa av teven och låta tystnaden jaga iväg mina tankar..

Sovgott.. U.

Lasse Wallman- Resandeliv

En av de vänner jag mött på den resan jag gjort.. En av de som gett mig av sin erfarenhet och kärlek.. Mina tårar rinner varje gång jag hör den, av den djupaste tacksamheten att få leva igen.. Ingen som inte varit där, kan nog aldrig förstå.. Men livet är en gåva, en underbar sådan..
Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det.. Lyssna och förhoppningsvis njut..

O så ett morgoninlägg..

En natt full av tankar, såna som smyger sig fram, snirklar, ringlar likt tysta ormar. Plötsligt är dom där och att jaga iväg dem är nästan omöjligt..
Dom kom redan i sömnen, i drömmen och fick mig att vakna med ett ryck. Jag var absolut säker på att jag var tvungen att gå upp, ja till o med att, - satan nu har vi försovit oss.. men klockan var inte ens 3.. Maya snörvlade, o jag slumrade i en dimvärld av tankar..
O sen när väckarklockan väl ringde, smög jag upp och började förbereda kaffe och välling. Innan klockan slagit 6, gick jag in och hämtade prinsessan och lyfte upp henne i min famn. Oj, så trött hon var, men hon kikade upp med ett öga och log, detta eviga leende.. Tror ni hon ville ha välling?? Det blev till att lura och trixa en hel del, men till slut och nästan i tid fick hon i sig av vällingen, och faktiskt lite lite mer än vanligt.
Tog en vikt imorse igen, en nakenfis vikt, o jo, 9,3 kg.. Hur tillförlitlig är en personvåg som man köper hos Classe??

Pippi är på rymmen, med sina kompisar Tommy och Annika, Maya ser på och då och då skrattar hon högt, speciellt då Pippi rider på Lilla gubben, det är sååå roligt.. Jag dricker mitt kaffe och försöker hitta lugn i själen. Acceptera det jag ej kan förändra.. Denna dag ska gå den med. Det som skall ske, kommer ske, och det ända jag kan göra är att med hjärtat fullt av kärlek ge det till mitt barn. Ge mitt mod, min ömhet, min famn att tryggt finnas i..

Ska som vanligt lämna prinsessan på dagis snart, och sedan åka och arbeta några timmar. Tänkte äta lite frukost innan, men får väl gömma mig någonstans medans jag äter min obligatoriska tallrik gröt, det är ju elakt att sitta här o smaska i sig när hon inte får något..

Ha en underbar dag.. U.

Äntligen, eller??

Så är jag tillbaka! Det där med att köpa en ny dator är inte det lättaste när man inte har pengar. Thats life, thats my life..o felet som är på min dator är nog ganska typiskt mitt liv med, för ingen kan förstå felet.
Jag har varit och är expert på att liksom vara utmärkande, o ha en enorm otur:).. men det är en del av mig, o jag bjuder på det.. För i mitt innersta rum, i själens boning bor godhet.. Då kan jag bjuda på mina klantigheter och att jag är disträ och glömsk. Hur många gånger tror ni det hänt att jag åkt ner till affären och ska köpa snus och kommer hem med allt annat än just snus?? Hur ofta jag springer som ett yrväder här hemma o letar nycklar, plånbok eller snusdosan.. o hur många gånger har jag inte tänkt, nu är det ta mig tusan dags att skärpa sig. Ha EN plats för dessa saker jag jämt letar efter, men det är inte jag, på nåt sätt.. Så jag fortsätter nog att vara just bara jag..

Livet går vidare, o vi mår bra, alldeles förträffligt bra, så där bra så man undrar om man verkligen har mått så här bra..??
Dagarna rusar fram. Stortrivs på mitt arbete, utmanande, påfrestande men oändligt givande. Det läker, det påminner, jag gör en insats för en andra människor liv varje dag. Magiskt, att jag kommit dit där jag är. Gör det jag allltid velat gjort..
Under många år, ja, sedan dom där dagarna man skulle välja sin yrkesbana har jag undrat, funderat och tänkt på vad jag vill bli är jag blir stor.. o jag fann inget svar.. Många är de arbete jag prövat på. Säljare, på jakt och fiskebutik, i klädbutik, systembolaget (jo, faktiskt, jag blev reglerad från gymnaset och fick då en s k ungdomsplats på systemet, hur jäkla dumt det än låter) jag har jobbat i skogen, o som chaufför, städare, golvvårdare osv osv o sen då som fönsterputsare. Det är det som jag pysslat med mest.. Dessa fönster.. Så har jag även en hel del utbildning bakom mig.. lite klok och allmänbildning har jag :).
Men jag har många år som är helt tomma i mitt CV, då jag varit ute på galej och levde ett annat liv..
O nu, äntligen är jag där, i min dröm, ett sånt där arbete där det inte känns som att gå till ett arbete.. Underbart..!!

Maya mår även hon bra, o är på ett strålande innerligt underbart humör.. Hon äter som aldrig förr, och jag hoppas, eller är väldigt säker på att hon har gått upp i vikt. Jag köpte mig en våg förra veckan, och enligt den väger hon sisådär 9,3 kg och om DET stämmer har hennes viktkurva gjort en kraftig vändning uppåt. När vi vägde förra gången på hab så var vikten 8,7, och att hon gått upp ca sex hekto på en dryg månad skulle vara en dröm.. hon har i vanliga fall gått upp ca ett hekto per månad.. så ni förstår ju själva..
Imorgon vet jag. Imorgon ska hon vägas på sjukhuset. Imorgon är en dag med oro och händelser. Maya ska göra en MR-röntgen. Hon får inget äta från klockan 06.00, och 13.15 sövs hon, min underbara lilla prinsessa..

Ni skulle se henne på träningen vi går på! Vad hon charmar, vad hon kämpar, vilka framsteg hon gör och gjort den senaste månaden.
Alla barnen får ta upp ett djur från en påse på träningen, Maya har ju väldigt svårt att styra sina armar och ännu svårare att greppa saker. Men upp från denna påsa kom en groda, o till ALLAS förvånad sa Maya .. - Oda, och log sitt allra gladaste leende.. Hon är fantastisk!!! Den livsglädje hon har, den är otrolig, helt makalöst otrolig!!

Tick tack tick tack.. tiden tickar på.. för dig och mig.. Naturens gång är evig, våran går varje dag mot sitt slut.. Njut av den, eran tid.. Gör något lyckligt av den. För hur mörkt livet än ser ut, så är det just ditt och ett ljus lyser alltid i slutet av den allra längsta mörka tunneln..

Jag är närmre en ny dator, så jag lovar Er att fortsätta skriva om Ni vill fortsätta läsa min blogg.. annars finner jag ingen mening med det. Då kanske jag gör en Bilbo Bagger..

men bara kanske.. hmm..

Så.. till sist som vanligt.. Sovgott.. U.

Här o Nu..

Ett kort inlägg. Många tankar och kommentarer på mitt förra inlägg.. Jag är medveten. Funderingar kring en del av orden ni skrivit till mig.. Bekräftelse, ja, jag tror någonstans att alla människor behöver det. För att bygga självförtroende och självkänsla. Lovar att fundera mer runt det och återkommer..

Mår bra, rent psykiskt, såna där kvällar och dagar då gråten brinner kommer jag alltid ha, acceptans och medvetande, igen! Däremot så har en förkylning ankrat i kroppen.. men det är väl så med, dom kommer alltid och är svåra att skydda sig mot..

Blir en vecka med spontana inlägg då och då, eftersom dator krånglar.. osv osv..

Ska verkligen ta i beaktning och skriva om en dag i Mayas liv.. med bilder och text.. Det var en alldeles utmärkt idé.. Tack :)..

Lev väl, kära läsare o njut av livet, här o nu.. U.

Taggtrådstårar.. tårar som gör ont..

Det kommer inte att ske, att jag stänger asken av sorg, det locket är min ventil, den är tårarna som rinner utmed kinden.
Ikväll är det ingen bra kväll alls. Tårar, och en ångest som river i kroppen. Själen vrider sig av minnen från förr..

Det måste nog vara så, det får vara så. Min blogg, min tanke med den har alltid varit att berätta sanningen, hur det varit, hur det är. Det är inte min grej att försöka lägga en dimridå och skriva romantiskt och sött när verkligheten är någon annan.

Under många år levde jag i en bekräftelse och jag använde mig av våld för att "vara någon".. Det sätter sina spår. Jag kan än idag vakna och tänka på hur svårt jag misshandlat en del människor Hur jag totalt känslokallt slog och slog, och gick därifrån utan att bry mig.. Det var när man vaknade upp ur fyllan, och alkoholen och drogerna  började gå ur kroppen som ångesten kom. Ångern. Ofta kom man inte ihåg vad man gjort, utan det ända bevis för att man skadat någon var såriga knogar och blodiga kläder. Någon annans blod.

Minnen från min egna barndom, de där allra djupaste såren, de som ligger i det omedvetna men blir medvetna när jag ser min dotter.. Hennes skörhet, den sårbara barndomen som skapar det vi blir.. Jag har lovat mig själv att inte skriva något om min barndom. Respekt för de som fortfarande lever.. En dag, ska jag berätta.. Då ska den råa sanningen fram om hur jag mötte ondskan..

Trötthet, i kombination med livets händelser.. Det som sker i bakgrunden av orden på bloggen och sorgen över prinsessans handikapp. Över hur det blev. Saknaden, tomheten att inte ha..

Maya var på NIT idag, men jag kunde inte vara där de första timmarna. Vår underbara resurs, Safie och min mamma, alla tiders farmor var där så min frånvaro märkte nog inte ens Maya.
Jag kom dit den sista timmen, och vilken kämpaglöd, glädje och strålande kärlek dessa fantastiska barn ger!! Det allra enklaste, det som så många tar alldeles för givet får de kämpa för. Som att sitta, gripa en leksak, hålla upp huvudet, ligga på mage..
Det är ett maratonlopp för dom, men ger dom upp?? Nej, de fortsätter kämpa och kämpa och de gör det med ett leende.. Deras blickar, glittrar, skiner, förunderliga magiska när dom lyckas.. När dom för en kort stund, ett ögonblick gör något ett "vanligt" barn gör utan att ens tänka på det..
De är änglar, krigare av sällan skådat mått. De bringar lycka i sin färd, de bjuder oss på ovillkorlös kärlek.. De lär oss tacksamhet. Livet.
Jag kan inte tillåta min egna sorg över ett liv jag inte fick. Den får inte förmörka tillvaron och smitta ner denna vita oskyldiga lycka.
Maya och alla andra barn visar mig att livet ändå är en magisk gåva.. Men ikväll låter jag tårarna rinna. Det är nästintill outhärdligt och lusten att bara skrika ut ångesten är stor.. Den som jag under mågna år flydde ifrån genom att dämpa den med drogen.
Det sker inte, det kommer aldrig ske igen.. Sorgen går hand i hand med lyckan fram..
Jag tillåter mig själv att må dåligt och att gråta. Jag vet att den inte alls är farlig. Den är här för att testa mig. För att påminna mig vart jag kommer ifrån. Innerst inne vet jag att den inte kan skada mig längre och att jag behärskar det förflutna..

Ofrånkomligt delar jag med mig av det som gör mig svag.. Då jag vacklar..
Hon såg på mig med en förvånad blick, min lilla filura, när pappas tårar rann.. O jag höll henne tätt, tätt mot mitt bröst och viskade de allra bästa ord jag kan..pappa älskar dig..
Min lull.. så som du förändrat mitt liv..

Tåren lär, tåren skär.. den göder kärleken och får lycka att spira.. om man tillåter sig själv att förstå.. fast det gör så ont.. Brist skal, brist och visa själen.. spegla den och dela med dig till omvärlden.. Ondska möts med förståelse..

För att kunna leva ogenerat lycklig i det som är nu, nuet, måste du klä av dig naken..
.

Så NU ska jag bota en del av ångest och ledsamhet med lite mat och sedan förhoppningsvis sömn..

Sovgott.. U.

En söndag, en dag, en pappa dotter dag. Umgåtts, varit, ätit, och skrattat.. Vaknade och låg länge och bara myste, under täcket, slumrade lite, o busade, vi hade vår egna myskodil och flög till främmande länder..

O så rullade dagen på.. Ni vet, så där som en dag gör bara man tar hand om den.. Då ett ögonblick fryser och bevaras i evigheter..

Tror jag gör så, att den här dagen får vara precis som den varit. Om ni varit med hade ni nog förstått, eller det gör ni kanske ändå. En del upplevelser går inte att beskriva, varken med ord eller bild..

Vad är lycka? En ständig fråga, kanske? Ett sökande? Efter den där innerligheten, ett stadie som sinnesro, glädje, njutning.. Jag tror att lyckan inte ska sökas, den infinner sig med tiden om man tillåter sig själv att vara den man är, hur man mår, skapa och bygga en grund att stå stadigt på. Mura och fläta samman det vardagliga med det som inte kan ses.. När jag låter mina tankar snurra, vrida och vända på sig så kommer det till mig att lycka, möjligen bara är ett begrepp som vi skapat.. Något som vi alla vill leva i, en utopi som vi aldrig uppnår om vi inte slutar leta.. Utan stannar upp i det som vi har och slutar drömma om rikedom, framgång eller materiella ting.. Det är, rent filosofiskt, kanske nuet som är lyckan..? Troligen, är jag ute på såna där irriga villovägar igen, i min labyrint av frågor..

Jag är en trött och hungrig man just nu.. O nu är det kanske så, att det blir något sämre med inlägg under några dagar, en vecka eller så.. Jag jobbar på det, att fixa en dator som funkar.. Kan ju inte bli beroende av sonens, eller hur??

Önskar alla en underbar vecka.. Njut o..

Sovgott.. U.

Labyrintsteg..

Musik!! Det har betytt så mycket för mig genom livet. När det varit som "svårast" och jag varit nere i det djupaste mörker har musiken hjälpt mig.
Jag lyssnar på allt, men är i hjärtat en trogen hårdrockare.. Att sätta på sig hörlurarna och dra på de där allra tyngsta riffen och bara låta det pumpa in i skallen.. wow.. prata om att blåsa bort tankar och bekymmer :).. Det är liksom det som är bra med musik, det finns något för alla lägen..
Idag städade jag och Uggla, diskade med Lundell och dansade med Maya till Blondie, tränade med Metallica och nu flyr jag med Rammstein.. Sedan, mediterar jag med Vivaldi och ryser av Grieg.. Njuter till fullo av Black Sabbath o dansar vidare med Maya och Vaya con dios..o när jag verkigen vill slappna av och må bra.. Tack David Bowie!!

Musik.. Konst.. Kontraster.. Ljus och skugga.. Kärlek och hat.. Lycka och sorg.. Möten på stigen som ringlar fram, minnen som fotspår i sanden, suddas sakta ut av tidvattnets eviga våg.. för alltid borta men man minns dem som igår..

Lördag!! Då vaknar vi tidigt här i hemmet. Fast hon var vaken ända till klockan 21 igår, så visst, upp o hoppa sisådär vid 6.. eller hon vill upp o hoppa, men kan liksom inte.. så då får ju en styck pappa hoppa lite med henne istället.. Fast i den tidiga timmen blir det inte alltför många hopp:)..
Vi har vår morgon. O jag försöker verkligen göra  allt jag kan för att skapa harmoni, men den där tröttheten är som ett mindre världskrig i kroppen och jag får kämpa med och mot den.. Det finns ett botemedel.. Kaffe!! Just för tillfället är det Zoega Intenzo. gott!!
Det har faktiskt varit böter på att dricka kaffe i Sverige.. Det ni, tur vi inte levde på mitten av 1700 talet, hur tusan hade jag då klarat mig.. eller alla underbara cp-mammor som jag lärt känna..

Tänk vart livet har lett mig. När min prinsessa kom in i min famn.. allt jag kunde, stod plötsligt på kant, och jag fick åter lära känna en annan del av världen.
Jag har gått ner för räkning, står på knä och vadar i sank mark just nu. För fast jag inget skriver, är jag såå TRÖTT!!! I kropp och sinne. Det är en sån där trötthet som får en att plötsligt gråta hejdlöst för ingenting..

Troligen är det så, att asken med sorg har gläntats på, utan mitt medvetna tillstånd.. Däruti ligger en förtvivlan, en saknad, ett trassel av varför?? Min prinsessas leende och livskärlek ska få bota den.. Allt underbart hon ger, ska stänga asken och vi ska galoppera gatan ner och mellan husen ska vårat skratt eka och smitta världen med kärlekslust..

Önskar alla en natt där trollen kommer och smeker er kind.. För i drömmens fantasi sitter en sagofé på sängkanten och viskar tyst mitt namn.. där lufsar troll och bakom sten och lav kikar tomten fram.I magins värld, finns inga hinder..
.
Tänk er, nästa helg, då Maya är hos sin stödfamilj igen.. Då tar vi, Alex o jag, och packar ihop fiskespö och åker ner till havet.. åker redan på fredagen och sover över, då, får jag sitta där på bryggan igen och känna dofterna av min frihet, se hur horisonten ljusnar och fylla på mina energidepåer..

Njut.. o ta hand om de som håller er kära.. lyssna lyhört och ge den du älskar en smekning på kinden.. Lev och låt leva..

Sovgott.. U.

Ljuvliga sovmorgon

Blev bjuden på arabisk middag idag. Annorlunda men gott!! Intressant och lärorikt att möta mäniskor från andra kulturer. Svårt med språket, en del missförstånd som blev skratt.. Återigen.. Kommunikation!!

Fick en kommentar på förra inlägget (tror jag), en sån är kommentar som fick mig att inse och känna att jag på något sätt gör rätt. Kommunikation är livsviktigt!!
Det är det som gör att vi förstår varandra. Vi har en kommunikation, du som läsare och jag som skribent.. En slags envägskommunikation.. Att få sin röst hörd är nog en av de ingredienser i livet som gör oss självständiga och bekräftade. Så.. Vi fortsätter som vi gör. En del träning med motorik, och lägger några fler delar träning på kommunikationen.. o mellan det myser vi och är dotter och pappa.. eller förresten mycket av sånt.. Lek och mys.. Trygghet och ömhet..
Det finns inget mer underbart än när hon lägger sitt huvud mot mitt bröt och vilar där mot. Vilken helt otrolig känsla och korta stunder fylls jag av den mest innerliga kärlek jag känt i livet. Eurofi, glädjerus, öm lycka.. skör som glas, stark som stål..

Slut för idag. Sonen i sitt rum med några polare, o Maya sover sin skönhetssömn o jag då?? Sitter här i min soffa och lyssnar på musik.. tänker, funderar, klurar, filurar.. Känner hur min livslust sakta spirar..

O nu, en sista gång.. JAG lovar att jag kommer ta tag i detta med Move&Walk!!! Åter en kommentar om detta fick jag nu.. Men det blir i den takt jag känner är rätt. Saker och ting måste komma i rätt ordning. O mogna fram, då får man ut det bästa av det man gör..
Vi är här och nu. Just nu går vi på NIT och när den är slut, ser vi resultatet av den träning och kunskap vi fått.

Det är som en tanke. Den kommer, man låter den vara, bollar den fram och tillbaka och till sist är den mogen och färdig :).. Likt min träning, det går många veckor då jag känner att kroppen bara står still och inga förändringar händer.. det är då kroppen förbereder sig för nästa steg, den behöver tid för att förändras..

Ställtid. Jag rekommenderar återigen boken "Tio tankar om tid" av Bodil Jönsson. en alldeles förträfflig bok som får en att tänka om.. o när man är klar med den tycker jag att man ska läsa "När du gör som jag vill" av Henrik Fexeus.. Den är underbar..

Klockan tickar på.. tick tack tick tack.. o fast jag önskar att jag kunde vara uppe (eller kan kan jag ju:) så ska jag snart gå och lägga mig. Min lilla prinsessa struntar ju faktiskt totalt i att det är lördag och ledigt imorgon och vaknar utan tillstymmelse till att vilja ha sovmorgon, ..
Åhh.. sovmorgon.. vilken sötma i det ordet, vackert, onåbart. som en sagofé långt bort, en dröm.. sovmorgon.. en sån önskar jag mig.

Sovgott.. U.