Sagobarn..

O så sover prinsessan. Jag har lagat mat till sonen och mig, enkelt är bra.. Omelett..

I helgen åker Maya till sin stödfamilj. Hon är på lillsemester brukar vi säga. Det är verkligen skönt för mig, att hon trivs så bra där. Det finns en tanke och önskan att tiden där kunde utökas. Kanske från torsdag till söndag.. eller fredag till måndag..
Jag ska ta upp frågan med dom, för fråga måste man annars blir man nog ståendes där i ett hörn och undrar hela livet..

Längtar till havet. Till friheten. Låta blicken söka ut över horisonten och se hur havsörnen kungligt glider över himlavalvet..
Bara sitta på en klippa och njuta av solens nedgång, stor och rund, sprakande röd.. Hålla en hand och i tysthet samtala om livets tid.. Låta månens glitter ankra i hjärtat, och finna den ro jag söker.. funnit.. Vara där i dofterna, vågornas kyssar, frihetens famn..

Men, nja.. det blir nog inget hav för mig i helgen. Ekonomin spökar.. BUUUU.. Pengar, detta nödvändiga onda..
Vi får se, jag har överlevt värre saker. Mycket värre.
Eller ta bilen, på fredag kväll och bara köra.. tills jag är framme.. Eller? Det lockar..

Storstäda, kanske?? Dra på musik och dansa fram med skurborste och dammsugare.. O träna förstås..
Gå ut och äta en middag, samtala, se, lära, sedan en lång promenad i nattens kyla.. Krypa upp i soffan.. Se en film, o bara vara.. Hur låter det, min vän..

Den sitter där fortfarande, den lilla djävulen och hest viskar i mitt öra.. Kör, Uffe, kör.. Ta en rejäl fylla, kör huvudet i väggen och slipp tankar och annat..
Han vinner inte längre. Han har inte en chans.
Demonerna från förr krälar än i skuggan av mitt egna jag..

Vem vore jag om jag riskerade allt jag vunnit?? Det är kanske 0 på kontot, men själen är rik.. Mitt liv.. som sagan..

Men det är så. Jag lever med tårarna nära. Sårbar. Svår att närma sig. Idag har varit en sån dag. Kände det redan imorse. Hur dom brände.
Lyckorus. samtidigt som det som märkte mig, övergivenheten, gör mig vaksam..

Underbara ungar. Saliga. Är dom där två, fina mina??

Vill. Av hela mitt hjärta. Vill. Tänk inte så mycket, Uffe - GÖR!!! Brukar en vän till mig säga.. O nu tror jag det är dags att agera..

Det är en vinst, att se henne måla. Trodde aldrig att hon skulle klara det.. Hon får kämpa med sina händer och kropp som inte alls gör som hon vill.. Något som är så självklart för andra barn.. Glädjen, hon ger, smittar..
Pappa diskade, hon målade.. O efteråt hade pappa fullt ståhej o få skitungen ren..

Så var det det här med nattning.. Lugnt kan man säga att fröken är väldigt bestämd med vad hon vill.. Ikväll skulle hon absolut ligga skavfötters i soffan och titta på tv med farsan..

Fast hon ser ganska förskräckt ut.. o varsågoda, jag bjuder till och med på mina fötter..

Snart dags för mig att lägga mig..

Imorgon ska vi till farbror doktorn, väga och mäta, vilket Maya HATAR.. Samtal om knapp på magen. Återigen dessa beslut att ta. O beslutet är mitt. Det är betungande att bära..

Sovgott.. U.