Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

fredag 2 december 2011

Lite ditt o datt...

Hihihi... Ni skulle se hur pappa ser ut klockan 4 på natten när han kommer och hämtar mig i min säng och bäddar ner mig i hans stora sköna säng, med massa kuddar och täcken... Först hämtar han mig och sedan säger han typ så här.. - o vars f-n är nappen, hur tusan kan en napp bara försvinna så där??
O när han hittat den, eller nån av alla dom där andra napparna och han kryper ner och säger.. - Sov nu, Maya.. Då!! Påminner jag honom om Lisa!! För vem kan sova utan bästa dockan Lisa?? En viss suck hörs när han går upp igen och ett otydligt mumlande hörs.. typ.. hmm..

Sen somnar jag gott.. med pappa bredvid, min napp och Lisa och gosigt inbäddad..

Gäsp, vad jag är trött. Tror Maya helt enkelt busar med mig om nätterna.. Det har varit en underbar dag idag. Det var länge sen jag skrattat som jag gjort under några dagar.. O något har snuddat själen.. En nivå igen, i livets spel.. Hämtade min lilla magiska dotter vid halv 4 på dagis, glada men lite trötta och hungriga både Maya och jag..

Efter dagis idag åkte pappa och jag ner på stan och käkade korv och drack cocacola.. Det är bland det bästa jag vet.. Att gå omkring i stan, se alla fina ljus, glittrande granar och alla konstiga människor.. Å så sitta på en parkbänk och mumsa i mig korv och cola.. Urkul..

Efter den där korven på stan åkte vi och hämtade Mia, en av våra avlösare.. visst, Maya möter många människor och det är många som är involverade i våra liv. O ja, de arbetar med Maya, när vi går ifrån mötena på sjukhuset eller habiliteringen blir Maya en i raden som dom möter i sina arbete.. men, våra avlösare, har gjort stora avtryck i hennes liv och de är UNDERBARA.. Jag har verkligen varit noga med valet av människor som kommer hem och arbetar här.. Flera stycken har jag sagt blankt NEJ till.. Det där är något jag tänker skriva mer om.. Mina tankar och funderingar om hur betydelsefullt det är att möta, träffa, rätt människor.. Människor med en vacker och god själ..

Som vanligt, fredag då kommer bästa Mia.. Hon och jag har hur kul som helst ihop och när pappa släptte av oss vid affären ville jag bara att han ska gå.. Så vi får busa precis som vi vill!!!
Pappa åkte väl ner till det där gymet, där är han visst jämt när han inte är med mig.. Skaffa dig ett liv, brukar jag tänka.. :)
Timmarna flyger fram med Mia.. När pappa kom hem, sisådär lite efter 8 satt jag och Mia och dansa till Idol.. Jag var helt svettig..
Fick en pappa kram, sen satte hans sig och läste mail och fixade lite i lägenheten.. O Mia och jag fortsatte o busa och sjunga.. wow.. Så hörde jag från köket..
- Nää.. nu får ni ta och lugna ner er lite, Maya kommer ju aldrig somna ikväll annars.. Hmmm.. sicken tråkmåns, eller hur..
Men!! Mia kommer imorgon igen och ska vara ganska länge.. Då jäklar ska jag busa och leka igen.. utan tråkpappa..

Klockan börjar närma sig godnatt.. Har haft en fundering ett bra tag om min blogg.. Ni vet, nja.. ibland känner jag bara för att göra en Bilbo Bagger och försvinna.. men så kommer ett mail, o jag inser att mina ord betyder något.. men, en fråga.. Någon som känner för att gästskriva på min blogg???

Maya sover, äntligen.. O jag har suttit här alldeles för länge.. Ska lägga mig i soffan som en strandad säl och bara softa ner.. Njuta av att helgen är här..

Sovgott.. U.

5 kommentarer:

QueenSara sa...

Spontant- bara sådär utan rättighet- nej! sluta inte! Jag har ju precis hittat dig, haha.

Eva sa...

Näe, vill inte gästskriva. Du skriver ju så bra själv :) Men om bloggen känns som nåt du inte hinner med, så skriv bara nångång då o då.
Men sluta inte, snälla!

Anonym sa...

Tiden bara försvinner när man läser din blogg. Du är otroligt duktig på att skriva. Att läsa din blogg ger mycket till många. Så sluta inte :) Mvh Suss

Anonym sa...

Jag tror du fyller en stor funktion inte bara för föräldrar men barn som är speciellt behov utan även för dom som har varit på samhällets baksida. Det är otroligt starkt att komma sig därifrån och dessutoom ta hand om ett barn med speciellt behov.

Anonym sa...

Jag följer dig och läser här så fort jag får tillfälle, men brukar inte kommentera så ofta. Du skriver underbart och jag blir alldeles varm i hjärtat och rörd av dina ord och din fantastiskt varma och generösa inställning till livet.

Kram
Eva