Jaha, försov oss igen:).. wow.. men vi hann ju med dagen ändå, prinsessan o jag.
Har precis nattat, berättat sagor och vet ni, storebror satt med i sängen och hörde på om trollet Lurvs äventyr i gammelskogen..
Hennes skörhet. De änglalika leendena och en blick som skänker ömhet. Hur hon plötsligt, bara vill vara med mig, pappa, sitta i knät, busa, leka, laga mat och somna på mitt bröst, med sin lilla hand om min tumme..
Hon lyfter upp sitt huvud och ser på mig. Bara det, att lyfta upp huvudet, är en kamp för henne.. Ögonen pekar mot min hand och jag hjälper henne att greppa min tumme.. Då suckar hon lite lätt och doften av håret kittlar näsan..
Om jag sakta, mjukt gnuggar min skäggiga haka i hårbotten och samtidigt smeker ryggen, då känner jag hur hela hennes kropp slappnar av och hon får en stunds vila från all spacisitet..
Det är lycka. Kärlek. Innerlig ömhet. Ödmjukhet inför livet och en tacksamhet från hjärtat..
Förresten.. Mmmm.. mat.. är gott..
Sonen, är hemma igen. Det är inte så ofta nuförtiden, men lika fantastiskt o ha liksom hela familjen hemma. Han går här och vankar av och an och har jätteont i en visdomstand som håller på att växa ut.
Har själv ett vagt minne av den där smärtan, någonstans i undermedvetandet finns det. Att jag en gång hade lika ont som han.
Man lider med dom, men smärta är något man bär med sig i livet. Jag har lärt mig hantera den, såpass mycket att jag kan se den som en resa, en väg ut ur labyrinten.. eller in i den.. Eller är det kanske så? Att det är meningen att aldrig hitta ut ur den??
Jag har en labyrint på mitt lår.. för att påminna mig om resan jag hitills gjort..
Hörredu, John Blund.. Vart har du tagit vägen om nätterna?? För här är du inte..Undrar om det finns nåt knep för att locka hit honom??
Mat, kanske?? Kan man ringa till honom, o vem har bestämt att han är just en han??
Nähäpp, kära läsare.. Nu ska jag in till min son och snacka en stund.. Planera sommaren fiskeresa.. Om han och visdomstanden nu vill snacka..
Kärlek i mitt hjärta. Till livet som är. Dig. Du som finns någonstans. Gud. Mina barn. Mig. Allt som gör detta liv till min magiska resa..
Sovgott.. U.
1 kommentar:
En av mina absoluta favoritlåtar av en av de bästa artister jag vet.
Kan lyssna till denna hur många gånger som helst.
Finns många artister som tolkat den här låten men Morrisson är en av de bästa.
Underbart.
Nincasol
Skicka en kommentar