Maya..

Maya..
.. en nyfiken liten tjej..

lördagen den 31:e december 2011

Gott Nytt År..!!

Nyår..

En vändpunkt.. ett avslut.. en början.. en kväll för reflektion.. Granska mitt hjärta, min själ och låta beslut komma och gå..

Jag gör det bästa jag kan. Det går säkert att göra ännu bättre, men jag kan inte förstå hur.. Därför vet jag att jag inte kan göra annorlunda..

Maya somnade tidigt. Det har varit en lång dag, som visserligen startade sent..wowow.. Rekord, vi vaknade 8.30.. O som ni vet, mys i soffan, välling och kaffe.. Kaviarmacka och risifrutti till den lilla damen och en rejäl portion gröt och några ägg till den stora mannen..

Pyssel och städ. Lek och bus.. Gud, har skänkt mig tålamod. Tack. Maya fick en sån där liten keyboard i julklapp, den är rolig tycker hon!!

En lång promenad i solen, i minusgrader, med himlen blå, len likt sammet och sinnet i spratt.. Doften av våren kunde nästan kittla, o när pappa tog galoppsteg bredvid vagnen.. smitta, locka hennes skratt..
Att ta upp henne i min famn och dansa gatan fram, låta denna lilla människa, förstå hur innerligt älskad hon är..

Inköp av ingredienser. Fisk och skaldjur.. Mmm.. skaldjur är gudagott..
Glass ville Maya ha, såklart..

Dagen har gått. O dagen är. I minnet. I själens hjärta. Gömmer den med ömhet. Kommer sakna dig ibland.. du dag..

video
Så här, gott folk gör vi då och då.. Städa måste man ju.. O Maya älskar det.. Att få vara med. På vårat sätt..Somliga går med trasiga skor.. Jag går med trasiga jeans.. hahaha.. bästa outfiten ever.. Love it..
Kan man mer än älska att dammsuga, eller??

Köket gnistrar, dukningen är klar, kandelaberns ljus skiner och maten är färdig att serveras.. Pappa är hovmästaren och Maya blir kungligt serverad.. Fisk, såklart..


Mittpådagensömnen uteblev idag. Vi låg där i vår gemenskap, under täcket och försvann sakta in i diset av ljuvlig trötthet.. Då, pling i mobilen.. Ett sms.. O hur jag än ville gick det inte sen.. men kanske det gör det senare..
-Vi försöker sa jag till prinsessan. vi försöker iaf, sova.. men efter nån minut kika hon upp på mig med ett finurligt leende och ett skratt som fortfarande ekar.. Busögon. Så, farmors lilla kråka, here we come..

O när mittpådagensömnen inte kommer, så kommer den tidigt på kvällen.. Vi dukade efterrätten på golvet framför teven och såg Trassel.. Hit by love.. vilken gudomlig lycka..

Hon somnade på mitt bröst. Lilla handen runt min tumme. Bar in henne till sitt rum och bäddade in henne i täcke och min innerligaste kärlek. Gav min puss och med en smekning.. pappa älskar dig..

Ensamheten slog mig med en rak höger på käften när jag kom tillbaka till verkligheten. Som tusen demoner rev sönder min själ och tårar aldrig tog slut. Undermedvetna.
Jo, jag kan sitta här kväll efter kväll och skriva om öm kärlek. Om skratt och ljuvlig tid. Men, jag måste och skriva om det som faktiskt är. Hur ont det gör i mig ibland.
Det överfaller mig, kommer över som en storm och smärtan får mig nästan att skrika. Om inte tårarna fanns skulle jag gå sönder.
Det är ok nu, mer eller mindre. Nu kommer de bara i korta ögonblick. Rädslorna.

Jag har lärt mig hur jag ska handskas med dom. Så, nu ska jag lyssna på musik, plocka iordning, diska disken (denna eviga syssla) och sedan meditera.. finna ro..
Sen ska jag bädda ner mig i soffan med apelsiner och ananas, och se film.. Sagan om ringen.. o drömma mig bort till en annan tid..

Jag lever. Är. Finns. Har känslor. Kan gråta. Kan skratta. men mest av allt tror jag, så kan jag älska det som är just nu.. Hur ont det än gör. Kontraster. Om de inte fanns, hur skulle jag då kunna utvecklas..??

Ett gott underbart nytt år.. kära läsare.. Jag fortsätter väl skriva ett tag till.. men som ni alla vet.. det finns ett slut.. o i mitt fall är det ett lyckligt slut..

Sovgott.. U.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för detta "läsåret" av din underbara blogg.
Och när du slutar blogga, låt oss då få följa en bit av det lyckliga slutet.
Min nyårsönskan till dig är att du ska hitta nån kärlek som kan ta hand om disken ibland, torka en tår och skratta tillsammans med dig o Maya! För det är ni värda o Alex med såklart.
GOTT NYTT ÅR!

Anonym sa...

Visst är det så att ensamheten känns värst vid jul och nyårshelgen. Det är något med att det "normala" är att man sitter med en mängd människor och det förväntas att man ska vara lycklig.Nu har vi överlevt denna nyårsafton. Kan bara önska dig lycka till med ditt liv och Maya. Du är en bra människa!
Kram
Solveig

Christel sa...

Du är en inspiration för mig! Har en fyramånaders flicka med en cp-skada. Du står för allt jag tror på. Att kärlek kan förflytta berg!

Christel

Anonym sa...

Så smart!
Det där med att Maya ska hjälpa till att dammsuga på Ert vis.
Såg så roligt ut att jag fick mig ett gott skratt.
Visar att det finns lösningar på det mesta.
God fortsättning!
Nincasol hälsade på.