Jag sprang alldeles för fort, och krockade med mig själv i gathörnet. Satt slagen röd av blod och såg min spegelbild i den smutsiga vattenpölens yta.. O tänkte.. "Vem är du"??
I rummen, mitt i staden, bland ansikten runt omkring, ekade ropen..
Dom finns där, meningarna, likt ett trassligt nystan, men hur jag än drar i tåtarna hittar jag inte fortsättningen..
Helg igen. Fredag och då har jag alltid avlastning. Från klockan 17 till 23.. men, ibland träffar längtan mitt hjärta alldeles för hårt. Så jag körde ett stenhårt pass och for sedan hem till min prinsessa och så var vi.. Bara hon och jag..
Nu sover hon, gott, sista gången jag gick in och gav en puss. En skäggig sådan, lite sticksig, men öm och försiktig, kika hon på mig och log. Blundade sen föll hon i sömn...
Tror mig, hämtar nog den lilla när det är dags för mig att njuta av sängens värme. Hon har ju ändå vaknat i flera nätter, sisådär vid 4.. O sen sover hon som en stock, imorse fick jag återigen väcka.. Tänk, om hon kunde göra likadant imorgon!!
Men, barn och det där med helg??
Sovgott.. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar