Vår tid..

Pust.. men även en vindil av salig, ljuvlig tacksamhet..snuddar själen och jag känner hur kraften sakta växer inom mig igen..

Maya, min fina, har nog gått in i en ny fas av livet. Ni vet ju, hur bra det gått med nattning och sömn en längre tid. Ja, faktiskt ända sen vi flyttade hit i juni.. men nu är det annorlunda igen och jag tror jag vet varför.. Det är saknad i hennes själ.. o just den saknaden kan jag inte hjälpa henne med och det är otroligt frustrerande..men det handlar inte bara om det utan just att hon börjar bli en liten stor tjej.
Hon börjar alltmer förstå att hon är hon. Egot, jaget, det medvetna och det undermedvetna, vår egna skugga..
Det sker mycket i hennes liv och många är människorna hon möter, kanske, kanske känner även hon av en viss stress och oro i det.
Men, min innerliga djupa tro på samtal och närhet är orubblig. Ömhet och kärlek. Tålamod och lyhördhet.
Hon vaknar sisådär vid 4 tiden gråter otröstligt. Inatt gick vi omkring en stund, vaggandes, håller henne nära, nära mitt hjärta och smeker hennes rygg med handen.. O så bäddar jag till i min säng, o hon somnar om, nöjd och småsnyftande, men ändå finns det där, leendet igen. Mayas kännetecken, leendet, glädjen och nyfikenheten på livet.
Många som möter min lilla dotter säger att de möter en ängel som sprider enorm lycka runt sig. Det liksom strålar en aura från henne..

Bus och lek. En tre årings lycka. Den kärlek jag känner till denna underbara varelse är obeskrivlig. Hon är skatten vid regnbågens slut och inget kan göra mig rikare än det jag har i livet. Den vardag jag är priviligerad att leva i.
Igår, ja ni vet, då höll det på att brista. Små trivila ting blev berg höga, omöjliga att bestiga. Min son, Alex, förstod något just i den stunden. Han såg nog att farsan var på bristningsgränsen och nära till vansinne :).. allvarligt, så var det nog exakt det som behövdes.
För Alex har en tid varit för jäkla slarvig och inte brytt sig om någonting här hemma.. Det är mest.. Öhh.. vaaa.. näää.. jag är trött.. Ahhh, sen..
Men!! Idag kom jag och Maya hem till en dröm!! Hela lägenheten städad, balkongen (mitt ständiga dåliga samvete) helt iordninggjord, mat lagad, tvätt tvättad.. O så tog han och flickvännen, Alinde hand om Maya några timmar så farsan fick chans till ett pass på gymet.. Jag får tårar i ögonen när jag skriver om det..

Att först busa med pappa, sen bara vara med brorsan och Alinde ( som hon avgudar!!) o sen igen få tid med pappa blev nog lite mycket för Maya. Hon har vägrat somna ikväll.
Trött, hungrig och kelsjuk. Fick sin välling och sedan en lång saga o vaggvisor. Fast ikväll när jag pussade godnatt började den där lilla underläppen darra och en tår i ögat kom..
Det blev att ligga på pappas bröst och kolla trav ihop. O så gjorde vi om hela proceduren, o samma visa igen.. godnattpuss och tåren var tillbaka.
Varför envisas?? Upp med ungen och bädda i soffan så fick hon ligga där och vara med.. O när jag såg att hon knappt kunde hålla ögonen öppna, bar jag in henne i sängen, bäddade om, o så berättade jag ytterligare en saga. Viskande, för alla kramdjuren och faktiskt till och med Pippi sov ju redan..

Nu!! Är det min tid. Klockan är 22 och det är fiske på TV.. Ska in och säga till Alex. o bara må bra av att det är just mitt liv jag lever.. både i sorg och glädje..

Sovgott.. U.