Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 24 november 2011

Nja.. lite sisådär, va?

Att ta beslut. Både de där dagliga, de som ska tas i stunden, och de som är av större vikt. Att ta dem kan vara påfrestande och ensamt.
Idag har Maya varit hemma med sin farmor och bästa kusinen Matilda, hon har varit glad och pigg hela dagen, samt ätit bra. Hon och Matilda somnade gott mitt på dagen i Mayas säng och sedan har dom busat, sett på film och troligen lyssnat på farmors sagor.
När jag kom hem efter en lång arbetsdag, så sken Maya av lycka och av febern märktes ingenting. Så.. hur ska jag göra, tänkte jag. Imorgon. I helgen?
Nu när jag skriver om det och mitt beslut tagit form och klubbats känns det ganska självklart. Imorgon kör jag Maya till dagis precis som jag brukar och Bibbi (stödfamiljsmamman:) kommer o hämtar prinsessan precis som hon brukar göra..
Tog febern innan nattningen och den visade då 36,8. Så om det är så imorgonbitti och Maya lika glad och sprallig som hon varit idag torde väl beslutet att Maya ska till stödfamiljen vara helt korrekt, eller hur??

Jag behöver verkligen den här tiden för mig själv. Ja, jag skulle nog egentligen behöva lite längre tid än två dygn var tredje vecka.. Iaf då och då.. kanske från torsdag till söndag.. Är det en självisk tanke och önskan?

Jo, det här med matlagning är något jag gillar. Lagar gärna fiskrätter, gammal fiskhandlare som jag är.. Men, matlagning kräver kärlek och tid. O under en ganska lång period nu har jag liksom inte haft så mycket kärlek till maten, eller rättare sagt att tillaga den, det har mer känts som ett illa tvång. Jag ska försöka ändra på det. Kanske kan använda mig av bloggen till att hitta inspiration igen, göra om min kära blogg till en matblogg.. Nja.. men, skriva mer om det.. Påminna mig om glädjen att laga god mat. Dela med mig av mina tankar och recept.. Lite så, som en kär gammal vän säger.. Lite så..

Ska ta mig från mitt skrivbord till soffan nu. Skrivbordet ser ut som en klok gammal professors. Men, jag trivs nog ganska bra med det.. Så nu vet ni det också.. Ni vet ganska mycket om mig.. o om Maya.. Internet är väl för underbart..

Det lockar något i min själ, det pockar en tanke av nyfikenhet. Små frö gror i djupet av hjärtat. Hur jobbigt det än är så trivs jag med det som sker..

gonatt.. U.

Inga kommentarer: