En ordinär måndag..

Nya rutiner. Härliga förändringar. Välling till Beppes godnattstund och sedan saga bland alla kramdjur i sängen.. Sedan följa med pappa upp igen och somna gott på hans bröst.. Ljuvlig innerlig stund i livet.

Mindre ljuvligt är att betala räkningar, men liksom det hör väl till, det blir så jobbiga konsekvenser om man inte gör det.. jag vet.. jag har varit där..

En måndag i slutet av november, lite sådär som en måndag är, nästan faktiskt som vilken tisdag också kan vara..

Vem bryr sig att en o annan dammråtta kilar fram över golvet när livet är likt en dag på Liseberg?? Upp och ner, samt förbannat nice..

Jo, de finns allt, men jag har det ändå förbannat fint hemma.. Det är ju så det är, man måste prioritera det som är viktigt.. O för mig är det viktigare att må bra än att stressa halvt ihjäl mig i jakten på råttor..

Som sagt, att vara pappa är ganska lätt, det är allt annat som kan vara lite svårare..

Märker ni att jag inte har så mycket att förtälja?? Dagen började precis som vanligt.. Jag vaknade..

+3 och skratt i soffan. Smågnälligt när blöja byts, ett hiskligt hallå när overall ska på.. Nöjd tjej när allt är klart..
Kiknar av skratt när pappa slår i tån.. Jäkla unge..

Pappersarbete på jobbet. Uppföljningsrapporter. Dokumentera mera.. Möten, telefonsamtal, en lunch som inte smakade..

Försenad till dagis. Kom på när jag svängde in på parkeringen, att.. just tusan.. pysseldag idag.. Varför en måndag??? Maya som en solstråle när jag kom, skulle visa allt hon gjort, bjuda pappa på kaffe och pepparkaka.. O jag som hade brått.. Ila, ila fram.. men vem kan motstå?? Vad kan inte vänta då?? Det finns mobil, ett samtal bort, - Du, vi blir försenade..
O där satt vi sen, bland alla andra barnen och dess föräldrar.. med pepparkaka och saft.. En kvart av livet, ett minne förevigt..

Så egentligen hann vi ju, fast vi gjorde det försent.. Sussanne, vår avlösare varje måndag, stod och väntade när vi kom hem.. O Maya sken, min ängel..
En styck pappa kan med lugn i sinnet åka ner till gymet för några timmars svett och slit. Idag blev det verkligen så.. Trodde jag skulle spy av trötthet.. Nice känsla, tokig känsla..

O så kramen, ett litet huvud som läggs mot min bringa, små, korta ögonblick av en otrolig kravlöshet..

Plötsligt sitter jag här igen, med en sovande prinsessa i sitt rum. Svag musik i bakgrunden, Van Morrison, days like this..


Klockan tickar på.. tick tack.. Natten knackar, knack knack.. sovgott U