Det kommer inte bli så stor skillnad, förutom små detaljer som jag upplever inte funkar som det ska förnärvarande. En del handlar om avlösartiden. En del om mitt arbete. I det stora hela handlar det om hur jag prioriterar min tid med mina barn, o min egna tid. Men även om såna saker som ekonomi, mat, planering osv osv.. Jag är ensam om detta, med att ha min lilla tjej, underbara dotter. Det är ganska struligt med hennes mamma igen, och mer än så tänker jag inte skriva om det. Det handlar om respekt för en annan människa, och jag tänker ALDRIG använda min blogg till att skriva negativa saker, aldrig "kasta skit" på någon som inte har en chans att förklara sig.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan och
Förstånd att inse skillnaden.
Mycket av mina tankar under denna vecka har handlat om stress. Inre stress. Hur jag ska kunna möta en del av dagen på ett annat sätt.
Jag försöker hela tiden lära mig av det jag upplever. Förstå vad som sker. O sånt tror jag inte man gör sådär mitt i vardagen, mitt i allt som sker. Utan sådant måste komma med reflektioner. Genom att stanna upp och se bakåt, se vart det är den där otäcka inre stressen kommer. I vilka situationer och vilken tid på dagen jag mår som sämst av den.I det lilla förstår man helheten.
Har begrundat. Analyserat. Använt förståndet. Ringt och bokat samtalstid, för jag har den tron att man måste få ventilera en del som skett och sker med någon helt utomstående för att verkligen gå vidare och utvecklats. Det är inte alls så att jag håller på att bryta ihop, utan nog mera tvärtom.. Jag växer.. Jag utvecklas och den processen måste få ta tid.
Fyra besök för Maya kvar denna månad. Inte så många. In i början på nästa år kommer LEMO träningen igång igen.. Det innebär träning i grupp sju förmiddagar i veckorna 2-5. En utbildningskväll. Gruppträning en gång i vecka 10 samt två i vecka 12..
O så ska jag se till att mitt arbete inte blir lidande, samt att jag måste ju ha lön.. Ja, vad ska man säga.. Kan ju bara le och njuta av att jag inser mina begränsningar..
Fast, de tankar jag haft mest av allt denna vecka handlar om MIG. Min kärlek till barnen är så given. Att ge tid och vara hos Maya ( o självklart Alex, men han klarar sig och vill mer och mer vara i sitt liv).
Vad älskar jag med livet? Vad får mig att må bra?? Vad behöver jag mer av för att kunna hitta ännu mer energi? Vad behöver jag inte? Vad kan jag förändra och vad kan jag inte förändra?
Att vara i naturen är ett måste för mig. Fisket en ventil som jag inte skulle klara mig utan. Ju äldre jag blir (o det blir man ju hela tiden, tack och lov) betyder själva fisket mindre och mindre, utan det handlar om att få vara mitt i det som alltid varit. Naturen. Se, dofta, känna.. blicka in i horisonten..
Imorgon har vi personaldag. Vi ska ut och rida häst, och jag ser verkligen fram emot det. Har ridit en hel del i livet och älskar den frihet det ger.. o det lugn hästar ger.. O så ska vi rida på Shirehästar, världens största hästras, wow!! Jag har alltid beundrat denna ras och tycker de utstrålar en enorm skönhet och harmoni..
Ett av mina beslut är det här med sömn. :).. så nu börjar det bli dags o släcka ner i mitt hem. Stänga av alla maskiner och bara vara med mig själv..
Det handlar om mod. Att lära av livet och dess erfarenheter. På det viset kommer jag klara och växa inom alla områden. Jag kommer klara av mitt arbete ännu bättre. Maya likaså, men framförallt kommer jag bli en bättre människa i hjärta och själ..
Ge varandra kärlek och omtanke. Stanna upp och lyssna på både dig själv och dina medmänniskor. Smyg in till ditt barn och skåda dess oskyldighet, påminn dig om varför just du blev förälder och vad du ville ge det liv du satt till världen.. Pussa den lilla lena kinden och viska ord av ömhet..
Sovgott.. U.
3 kommentarer:
Klokt och eftertänksamt.
Hoppas Du och Maya sover gott nu.
En ny dag med nya möjligheter imorgon!
Ja det där sistnämnda har jag gjort så många gånger. Nu är dom stora men kärleken slocknar aldrig.
Den här texten gick rakt in i mitt hjärta. Stanna upp, hejda tiden en stund är ett absolut måste! Annars orkar man inte. Hoppas du kunde sova gott.
Tuija
Skicka en kommentar